Spänt idag & vårt upplägg framöver

När jag kom till stallet skrämde jag Loppan så att hon nästan flög ur skorna. Hennes hage är strax bakom en husknut och det blåste lika mycket även idag, så ljudet av mina fotsteg försvann väl lite i vinden. Stackarn, hon hoppade typ en meter upp i luften! Sedan avfyrade hon världens högsta gnägg "MEN HEEEEEJ!! Äntligen ett välbekant ansikte!!!!". Gosade lite och gick upp till stallet en sväng igen innan det var dags att ta in henne inför dagens träning. Den här gången ropade jag lite innan jag kom ner till hagen för att inte skrämma henne igen och då svarade hon på varje "Hej Loppan" med en gnäggning. Pluttan, hon känner sig lite ensam och vilsen i stora världen!

Väl uppe i stallet var hon så fruktansvärt spänd! Jag har aldrig varit med om att hon blir sån, hon brukar ta det mesta med en klackspark. Om jag tänker efter och försöker minnas de ytterst få tillfällen hon blivit riktigt spänd så är det när det blåser storm - förmodligen en kombination av det och nya stället (nya ställen brukar ju annars inte påverka henne det minsta).

Hon stod inte still i gången en sekund utan steppade runt, gnäggade, var lös i magen och allmänt stirrig. Till sist gav jag upp och ledde upp henne (oborstad och utan benskydd) till ridhuset så hon kunde få spana in det och spänna av tills vår tränare kom. Det gick bra och hon slappnade av ganska snabbt för att på nytt bli spänd när det kom in ett annat ekipage i ridhuset. Efter en stund kunde hon andas ordentligt igen och gick med sänkt huvud.

Vi började med att tömköra henne med sadeln på, eftersom att tömkörningen är det som funkar ganska bra. Det gick helt okej, men jag blev helt slut efter några varv så förmodligen satt lite av anspänningen i mig också vilket gjorde att jag glömde bort att andas ordentligt ;) Loppan skötte sig bra och hade okej framåtbjudning även om hon bromsade lite i galoppfattningarna. Klart godkänt under omständigheterna! Innan vi började tömköra sa min tränare (som heter Karin) att vi tar det för vad det är idag, är hon fortsatt spänd så tömkör vi några varv och nöjer oss med det, men eftersom att hon ändå slappande av så pass bra så satt jag upp en sväng i slutet.

Karin sa att vi backar tillbaks till noll de här första passen och bara får några trevliga stunder för både mig i sadeln och Loppan på backen. Mest för att bryta den onda cirkeln när jag sitter upp med en redan förutbestämd känsla av att Loppan kommer bråka och Loppan i sin tur känner då av min inställning på en gång. Vi skulle bara skritta något varv, men Loppan fick eld i baken och ville helst trava - så då fick hon det såklart. Hennes framåtbjudning på banan är ju vår ständiga problempunkt så om hon tar egna initiativ att springa så bör man bara uppmuntra det i det här läget! Jag saktade av efter ett tag och så sa Karin att jag skulle fråga, inte säga till (!), Loppan om hon ville trava lite till - och det ville hon. Bröt av efter en stund, skrittade ett varv och satt av.

Verkligen back to basics; Ingen prestige, ingen stress och inga fighter. Precis det Loppan (och jag) behöver! Supernöjd!

Fick en fråga om hur vi ska lägga upp den här månaden och svaret är helt enkelt att vi är flexibla utifrån hur det går, men som grundplan ska jag tömköra/rida för Karin 2-3 gånger i veckan, rida ut någon gång i veckan med sällskap och däremellan tömköra, promenera & bara "bonda" med Loppan. Karin rycker in och rider om det behövs, men tanken är att hon ska ge mig verktyg att lösa problemen på egen hand eftersom att det är jag som ska rida hästen även fortsättningsvis. Känns som ett mycket sunt upplägg!