Speed på jobbet och utbildning på Strömsholm om sövning av häst.

Hallå!

Senaste veckan har verkligen gått i ett. Jag har haft fullt med patienter varje dag och sen har vi dessutom fått in en hel del akutfall. Vi har även haft operationer vilket jag tycker är mycket spännande!

Under veckan har även min forna klasskompis Maja jobbat extra hos oss och sövt hästar då en i ordinarie personalen är på semester. Så himla kul att jobba ihop med en av mina forna klasskompisar!:)

Bild på Maja, mig och Majas lilla söta hund Dior på Stav:

Under en av dagarna fick jag in flera akutfall under en kväll. Det blev bland annat till att sy ihop ett sår över ögat på en häst som slagit sig. Den kvällen kom jag hem 23! Livet som hästveterinär är verkligen inget jobb för den late. Har ni föresten tänkt på hur lyxigt de flesta hästarna har det när de gör sig illa? Ingen väntetid på akuten inte, det kommer en veterinär inom några timmar (oftast) oavsett om det är dag eller natt och man får direkt hjälp! Många gånger så har faktiskt djuren en bättre sjukvård än vi människor.

Min frisyr vittnar faktiskt om att det var en kaos-dag. Hur ser tofsen ut egentligen! Inte OK:)

Igår hade vi intern utbildningsdag för hela Evidensia där jag jobbar. Alla hästveterinärer och sköterskor som var intresserade av narkos kom till Strömsholm där deras specialistkirurg och medicinare hade föreläsning och praktiskt demo för oss hela dagen! Temat var alltså narkos och hur man på allra bästa sätt söver en häst. För er som följde mig i bloggen "veterinärstudenterna" så vet ni att narkos är ett av mina största intressen inom veterinärmedicinen. Ingen narkos är den andra lik och det krävs stora kunskaper och rätt känsla för att kunna söva en häst. Hästar är faktiskt mer utmanande att söva än människor och mindre djur. Man strävar hela tiden efter att få narkosen balanserad. Man vill inte att en 600 kg häst vaknar på operationsbordet, men man vill heller inte ha den för djupt sövd eftersom man då får flera negativa effekter som t.ex. lågt blodtryck och minskad andning etc.

För att "balansera" narkosen gäller det därför att kombinera olika typer av läkemedel som alla har olika effekter. Vissa droger som används slår ut hjärnans aktivitet så att hästen sover, andra gör att musklerna slappnar av och andra smärtlindrar hästen. Vissa droger har flera av dessa egenskaper. Beroende på typ av operation (ex hur smärtsamt ingreppet är) och hur länge hästen ska sova så kan man också göra på flera olika sätt. Så även om man lär sig att söva enligt ett visst protokoll så måste man ha kunskapen att kunna modifiera och ändra sin plan om det visar sig att hästen som man söver faktiskt inte svarar precis likadant på läkemedlet som en annan häst. Det är så spännande!

I veckan när jag och Maja sövde så hade vi t.ex. en häst som inte riktigt ville somna trots att den fått rätt dos enligt ordinare sövningsprotokoll. Det måste då direkt klinga en klocka för oss att ändra vår plan och ev byta läkemedel. En häst som inte somnar på ett bra sätt från början löper större risk att t.ex. vakna på bordet eller börja röra sig då man tagit in den i operationssalen. Den aktuella hästen tog långt tid på sig att lägga sig efter att vi "inducerat" narkosen och vi såg på ögonrörelserna att hästen inte riktigt sov så djupt som vi hade velat. Vi fick då snabbt ändra vår plan från det ordinarie sövningsprotokollet och blanda ett annat läkemedel att fylla på med innan vi körde in hästen i operationssalen, allt för att minska risken för olycka och t.ex. att hästen skulle vakna och skada sig själv och andra. Har man en hund eller katt som vaknar kan man alltid hålla i den, men tro mig, man vill inte ha en stor häst som helt plötsligt hoppar av operationsbordet. Det har hänt, dock har jag själv inte varit med om det än.

På grund av att vi idag har så bra kunskaper om sövning är det mycket ovanligt med komplikationer och att hästar t.ex vaknar eller dör under en narkos. Jag tycker inte man ska känna sig orolig om ens egen häst behöver sövas, snarare medveten om att det finns risker, men det finns det med allt. Dödsfall under narkos på häst ligger idag kring 1 % och något högre på sjuka hästar som t.ex. opereras för kolik där kring 5% av hästarna dör i narkos.

Att söva häst är ingenting man "hinner" lära sig under veterinärutbildningen, man lär sig endast grunderna. Eftersom både jag och Maja skrev examensarbete i narkos så fick vi dock en hel del extra träning i ämnet så därför kan vi söva. Maja har sövt en hel del i Uppsala på UDS hätskliniken där så det känns riktigt kul att få ha henne några veckor på Stav där jag jobbar.

Nedan en bild på Laura Hirvinen som är specialistkirurg på Strömsholm när hon föreläste igår. Laura kommer från Finland där hon utbildade sig till veterinär. Hon åkte sedan till Ohio i USA där hon under tre års tid utbildade sig till Amerikansk Specialisthästkirurg (så kallad Diplomate). Det är den tyngsta titeln man kan ha som kirurg inom veterinärvärlden. För det första är det extremt svårt att bli antagen till den treåriga internationella kirurgutbildningen (så kallat recidency) och efter de tre åren av utbildning ska man publicera flera forskningsartiklar plus avlägga en mycket omfattande tentamen. I Sverige har vi endast ett fåtal hästkirurger med den utbildningen och de flesta kommer från utlandet. 

Nu jobbar Laura på Strömsholm och gör nästan enbart operationer och remissfall. Laura har även kommit till Stav där jag jobbar och operarat några gånger. Under min veterinärutbildning så jobbade jag som sköterska på Strömsholm under somrarna och jag assisterade då Laura under flera operationer. Hon är utan tvekan en av mina största förebilder inom veterinärvärlden. Jag kommer ihåg en gång då jag assisterade henne under en buköppning på en kolikhäst. Hästen hade en extremt ovanlig kolikdiagnos där en del av tunntarmen var missbildad. Jag hade aldrig hört om att hästar ens kunde ha så och förstod ingenting när hon hittade felet i buken. "Ahh det här är ju diagnos xxx, mycket ovanligt, jag har bara sett 3 st såna här i USA, oj vad spännade, bella nu ska du gå o läsa på sidan ettusenblabla i den kirurgiboken så får du se vad det är". Att assistera Laura när jag var student inspirerade mig till att bli seriös och vilja vara duktig. Hon frågade mig ofta frågor i rent inlärningssyfte och om jag inte kunde svara så sa hon "gå o läs på".

Hur kan man veta så mycket? O hur kan man komma ihåg tom vilken sida informationen står på i en bok med över 1000 sidor? Ja - för att man är påläst och extremt skicklig på sitt jobb. Så vill jag bli! Jag beundrar verkligen veterinärer som inte spekulerar utan som vet, eller som tar reda på saker de inte vet.

Det kändes lite extra kul när Laura tog upp mitt examensarbete under föreläsningen. Jag ska snart berätta för er hur det gick med vårt projekt och även länka uppsatsen.

Nu måste jag åka till stallet. Ska rida första gången efter avfallningen. Min rumpa är fortfarande blå men det gör inte alls lika ont längre!

På återseende!/Izabella