Summan av lasterna är alltid konstant!

Som några av er kanske minns så ägnade jag våren hängivet åt att slimma min något överdimensionerade kroppshydda inför beach 2010. Det gick bra och jag håller mig på min målvikt fortfarande ganska stabilt.

För några veckor sedan började jag jogga några dagar i veckan. Trots avsaknad av fysisk aktivietet som skapar kondition de senaste 15 åren så gick även det över förväntan. Jag skall inte påstå att det går lätt, men jag tar mig med viss möda igenom 5 km utan att solen hinner gå upp och ner mer än en gång per runda.

Igår anmälde jag mig till Göteborgsvarvet 2011. 21 km är ju inte så mycket längre än 5 km, eller hur? Jag vet inte riktigt varför, men jag tyckte att jag behövde någon slags motivation för att orka fortsätta jogga runt på vägarna. Trots allt så kanske det bara är någon slags kris? Så länge man håller sig ifrån tatueringar, unga kvinnor och att köpa en Porsche så kan det väl ändå vara okej? Som kris betraktat menar jag.

I förrgår tog jag ett ännu större steg än de jag ovan har redogjort för. Jag bestämde mig för att sluta snusa. Anna tycker inte att det är direkt sexigt att jag snusar, om man nu skall använda ett understatement i sammanhanget. Jag räknade dessutom lite på hur mycket pengar som jag har sponsrat Swedish match med genom åren, och kom fram till summor som överstiger en halv miljon kronor. Det kändes som om det kunde räcka faktiskt.

Det handlar ju inte bara om att bryta ett beroende, det har jag plåster på hela kroppen för att dämpa effekterna av. Det handlar så mycket mer om att ändra vanor och beteende, och det handlar om en oral fixering som säkert skulle ha intresserat Dr. Freud om han levt fortfarande.

Inatt drömde jag om att jag snusade enorma sackosäckar med snus och jag vaknade lika lycklig som efter en erotisk dröm mitt i natten, men när jag slog upp ögonen så kraschlandade jag i verkligheten igen. Inte en enda sackosäck fanns att finna så långt ögat kunde nå. Typiskt!

Folk säger saker som att "det är bra att du slutar med den där skiten" och/eller förklarar för mig (som om jag vore dum i hela huvudet) hur mycket pengar jag kommer att spara. Jag hänvisar vänligt men bestämt till att summan av en människas laster alltid är konstant. En last som man gör sig av med måste kompenseras med en annan last. Därför brukar jag svara de som påpekar att jag sparar pengar genom att sluta snusa att det är ett mycket dyrare nöje att besöka S&M-klubbar än att snusa. Det brukar tysta de flesta...

Eftersom summan av lasterna är konstant så är jag glad över att Anna rider. Tänk så många (och otäcka) laster hon måste lägga sig till med den dagen som hon slutar att rida... DET vågar jag knappt tänka på ens.