Svar om gris

Hej! Här kommer ett svar till några av de kommentarer jag fick på mitt senaste inlägg om grisar:

Hej! Det glädjer mig att många har läst inlägget och att många engagerar sig och kommenterar. Det är absolut inte min mening att göra någon till vegetarian. Det jag ville göra var att ge min uppfattning om den bild jag fått av grisproduktionen under min oerhört korta kurs på två veckor (!!!) Att kursen är kort och att vi får extremt lite kunskap om grisar är jag även mycket väl medveten om. Jag skulle verkligen behöva vidga mina vyer och se ännu mer, men frustrationen jag kände efter kursen var att jag inte blev så nyfiken på att se mer? Det berodde inte på vare sig grisarna eller bönderna, utan på den seghet jag upplevde när vi diskuterade hur djurvälfärden skulle kunna drivas framåt. Vi blev hela tiden avbrutna i våra diskussioner då ekonomin kom på tapeten och lärarna sa "men det finns inga pengar till det". Jag är övertygad om att många grisar i Sverige har fantastiska grisskötare som verkligen ser individen och anstränger sig som tusan för att allt ska fungera!





Tyvärr var majoriteten av boxarna jag såg utan halm, eller med extremt lite halm hos slaktsvinen. Det var även ett antal boxar på varje gård där grisarna var täckta med avföring. "Dessa grisar har fått halm" sa både våra lärare och de som jobbade i dessa stallar. Dessa boxar var så kallade "problemboxar" där ventilationen antingen inte fungerade eller där någon gris börjat skita i boxen och förstört renligheten. På en av gårdarna där vi gjorde som mest behandlingar så var man väl medveten om att ventilationen inte fungerade korrekt, stallet var gammalt och och det fanns inte pengar till att bygga om. Ska man då acceptera det? Ja, det ska man tydligen göra enligt vad jag förstod. "Det finns inga pengar" säger läraren återigen när jag ifrågasatte. Det är här jag blir frustrerad. När man vet vad en stor del av problemen beror på, men man ändå låter det fortgå och väljer att behandla de sjuka grisarna med antibiotika. För hur man än vänder och vrider på det så är det ett faktum.





 Jag har läst på om resistensen och jag vet även hur Sveriges resistensläge är i jämförelse med andra länder. Det är ändå inget resonemang som jag tycker håller i längden - att Sverige är så mycket bättre. Vi har fortfarande hittat MRSA på gris om jag inte läst fel? O vi har bara ett preparat som verkligen fungerar bra mot Svindysenteri? Man kan alltid säga att vi är bättre - men man kan inte blunda för att resistensutvecklingen är på framfart och att vi verkligen borde bli ännu mer restrikta med antibiotika. Jag är väl medveten om att smådjuren får mest antibiotika utskrivet, men det om något har smådjurslärarna jobbat med under min utbildning! Även i hästundervisningen har vi fått oerhört strikta direktiv och mycket undervisning om resistens. För att dra en jämförelse så fick vi första dagen på griskursen lära oss att skriva ut recept på antibiotika för E.coli bakterien! Det låter fantastiskt att mycket just nu händer inom grismedicinen. Synd att inte vi fått veta om probiotikan till exempel? För att förtydliga vad jag blivit upprörd över så hade vi en diskussion med en lärare häromdagen angående ett pappersfall där djurägaren gav antibiotika i mjölken till några spädgrisar under de första levnadsdygnen i profylaktiskt syfte. Flera av eleverna ifrågasatte detta medan vår lärare tyckte att det var en bra idé. Annars kunde man ju förlora de grisarna pga att besättningen hade ett högt smittryck. Det var argumentet. Flera av oss frågade då om detta verkligen var regelrätt eftersom vi i Sverige inte ska behandla med antibiotika i förebyggande syfte? Nja Joo njee... och vi fick inget riktigt svar, vilket mynnade ut i att diskussionen avtog då vi inte kom någon vart.





Under kursen så har jag också lärt mig av mina lärare att NSAID (smärtlindring + antiinflammatorisk medicin) inte är indicerat att använda eftersom det gjorts en studie där man inte såg någon skillnad på djur som behandlats med NSAID jämfört med de som inte behandlats. De behandlade djuren blev alltså inte friskare fortare. Men hur vore det med en allmän moralisk tanke om att smärtlindra grisen om den har ont i sitt ben? NSAID ges ju främst som smärtlindring med omtanke för djuren, även om det har en antiinflammatorisk effekt. Jag fick även höra en teori av min ena lärare som påstod att NSAID rent ut av kunde försämra läkningen för en gris med artrit? Läraren hade ingen studie på detta men detta var något läraren hade hört, därför rekommenderades en djurägare som faktiskt frågade oss om NSAID, att inte använda det. Däremot kunde han använda det på en gris med osteokondros var rådet.  På alla andra djurslag så har vi under den senaste tiden lärt oss att ett smärtlindrat djur läker snabbare eftersom smärtan har en betydande effekt på det allmänna välbefinnandet, som har en betydande effekt för hur snabbt man kommer tillbaka. Detta fungerar tydligen annorlunda på en gris? Eller så pratar inte mina lärare med er som jobbar ute i landet? Många använder tydligen NSAID? På en häst med septisk artrit så sätts NSAID in som regel då detta är ett oerhört smärtsamt tillstånd och där är teorin att det skulle försämra läkningen förlegad för länge sedan. Grisar måste vara såå annorlunda djur, eller så ligger man efter med medicinutvecklingen?





Jag är övertygad om att alla inte känner som jag eller tycker som jag, men jag vet också att många andra elever, även de som har mer griserfarenhet än mig, tycker att grismedicinen tydligt skiljer sig från de andra djurslagen som får ett högre värde. Det känns tråkigt och det bidrog också till att jag ville berätta om mina upplevelser.




Jag ber om ursäkt om någon som jobbar med grisar tolkade det som att jag inte tyckte att någon grisskötare ser djuren som individer. Det jag beskrev var hämtat från en av gårdarna som jag besökte och det blir självklart en oerhört subjektiv beskrivning. Ni är många eldsjälar som jobbar med grisarna och jag vill återigen förtydliga att detta inte är någon kritik riktad mot er. Jag förstår att ni gör som ni gör, och jag är övertygad om att ni är bättre på att ställa diagnoser är de flesta veterinärer, eftersom ni ser grisarna varje dag. Den typen av behandling som jag beskrev i inlägget var det vi gjorde på de gårdarna vi var ute på. Det var vi studenter som under lärares uppsikt själva fick behandla utefter de kriterier som jag beskrev. Om det fungerar annorlunda ute i landet och många grisar verkligen skickas in för obduktion så glädjer det mig att höra. Isåfall vore det bra om detta blev mer belyst under vår griskurs. Jag frågade nämligen specifikt min lärare om just provtagning. Jag fick då till svar att det inte är något man gör annat än om mer än ca 10% av djuren drabbas, eller om man får ett våldsamt diaréeutbrott som sprider sig snabbt och till många grisar. Vi har även diskuterat obduktion som diagnostikum på flertalet sjukdomar men enligt den uppfattning jag fått så sker inte detta föränn många grisar är sjuka. Jag kan självfallet ha missuppfattat.




Mitt inlägg var alltså inte menat att kasta skit på alla ni som jobbar ute i Sveriges grisbesättningar. I min utopi ska vi inte sluta äta griskött, eller, det är väl upp till var och en (bespara mig en diskussion om vegetarian eller ej för den kommer jag inte ta).  Vi borde stötta svenska bönder och välja svenskt så att pengarna kan satsas på djurvälfärd för grisarna. I min utopi ska alltså pengarna läggas på djuren, så att vi åtminstone kan sträva efter att de ska komma upp i en liknande levnansstandard som våra övriga sällskapsdjur. Men där är vi inte idag, rätta mig om jag har fel....