Teamet, det viktigaste en ryttare har!

Jag kan verkligen bli förskräckt ibland på tävlingar. Ryttare som snäser åt sina föräldrar, är otrevliga mot tränare och skötare och inte kan vara glada när det går bra för andra. Dåliga egenskaper som tyvärr förstör mycket av glädjen i att tävla. För det viktigaste är att man har ROLIGT när man tävlar. Såklart vill alla vinna och alla vill lyckas, men grunden i allt tävlande och all ridning tycker jag ska vara en glädje och en passion för sin sport.

Många unga ryttare tror jag inte förstår hur mycket som offras för att just han eller hon ska kunna åka på tävling. Föräldrar som för det första ofta spenderar massor av pengar och dessutom tar ledigt från jobb för att kunna åka på tävling. Tränare som går upp tidigt för att hjälpa och stötta en ryttare på tävling. Skötare som servar och gör sitt bästa för att minska alla stressmoment för ryttaren som ska prestera. När man sedan hör och ser ryttare som är så oförskämt egoistiska och kastar skit (inte bokstavligen…) på sitt team blir jag väldigt illa berörd. Hur hade JAG känt om mitt barn gjorde så mot mig som tack för allt jag gör för den? 

För det första förstår jag inte hur dessa ungdomar (det är oftast dom som är i störst behov av föräldrar som kör och hjälper till) kan uppföra sig såhär. För det andra förstår jag ännu mindre hur föräldrarna kan acceptera ett sånt beteende. Jag har fått lära mig i hela livet att uppskatta det andra gör för att göra MIN dag lite bättre, inte minst inom mitt tävlande. Många tycker det är så OTROLIGT att jag och dom i mitt ”team” har så positiv stämning oss emellan, men jag förstår inte vad det är som är så OTROLIGT? Det borde vara en självklarhet tycker jag. 

Sen att många tävlingsmänniskor går in i sin bubbla och har vissa rutiner för sig förstår jag helt. Det har även jag! Men jag tvivlar starkt på att det ingår i någons rutin att man ska vara allmänt otrevlig mot folk i sin omgivning. Det tjänar inget till. Den som är det borde inse att den sätter käppar i hjulen för sig själv. För nästa tävling kanske inte din tränare, din skötare eller dina föräldrar har någon lust med att hjälpa till. Då står du där och har bränt alla dina skepp. 

Mycket av den ilska som man hör ibland på tävling bottnar säkert i osäkerhet, nervositet och dålig självdisciplin. Men ALLA är osäkra, ALLA är nervösa men ALLA har INTE dålig självdisciplin. Man måste lära sig att bita sig i tungan och inte bete sig som ett monster på tävling. Teamet och hästen är det viktigaste en ryttare har. Därför är det viktigt att ha ett bra team som inte bara stryker en medhårs och säger ja. Det är det som odlar dessa argsinta ryttare på tävlingsplatsen. Dom man omger sig med måste våga säga till när man uppför sig dåligt eller inte visar respekt. Min mamma har alltid hjälpt mig till 110% på varenda tävling. Men har jag betett mig dåligt och respektlöst har hon lärt mig att så gör man bara inte.

Dessutom kan jag bli galen på folk som inte kan vara glada när det går bra för andra. ”HERREGUD DET ÄR EN JÄKLA TÄVLING INTE LIV OCH DÖD”, har jag lust att skrika då, haha. Ena gången går det bra för mig och nästa gång går det bra för dig. Så är det när man tävlar och så är det hela livet. Kan man inte glädjas åt andra har man inte på en tävling att göra tycker jag. Framgång är farligt för många, en del kan bara inte hantera det på rätt sätt. 

Ridning och tävling ska vara ROLIGT för ALLA som är på tävlingsplatsen. Anstränger man sig inte för att skapa en god stämning kan man packa ihop och åka hem igen. Först ska man lära sig att vara ödmjuk, sen kan man tävla. 

Vad tycker ni om det här? 

Min fantastiska mamma som ställer upp för mig i vått och torrt!