Time flies

Så är mina tre roliga månader i England snart till sin ände! Usch! Vad fort tiden går när man har roligt. Och jag kommer inte att kunna formulera på en blogg hur mycket jag har sett och lärt mig. Det här är något alla ryttare och ridintresserade borde få chansen att själva uppleva! Men det bästa konkreta kvittot på många av alla intryck jag har tagit in, tror jag är hur min häst har utvecklats. Helt enormt, faktiskt! Och jag med henne, känns det som. Jag är inte den som brukar ha svårt att uttrycka mig i ord, men för det mesta blir jag mest lycklig och mållös varje dag =). Och i ett målmedvetet, konsekvent och metodiskt arbete har vi fått min häst att faktiskt göra saker som piruetter och piaffsteg och bära sig själv på ett sätt som kändes ganska avlägset för några månader sedan. Det är så himla roligt! Och något som kanske är ännu viktigare och bättre är hur harmonisk och trygg jag känner mig i allt det här. Jaa. Att åka hit är helt klart det bästa jag gjort hittills!

Denna veckan har vi fortsatt jobba med galoppen, övergångarna och att kunna leka lite mer med takten och galoppen utan att tappa balansen hit eller dit, och komma närmare att göra piruetterna. Och att Zessan ska bli lika aktiv i sina framben som i sina bakben. En känsla som jag vill kopiera är hur Kyra jobbar med t.ex. Max ibland i en lite friskare galopp, fast med samma självbärighet och balans och form. När jag rider "lite friskare" i galoppen brukar Zessan bli två mil längre och stoppsträckan fyra mil längre. Så det där är coolt. Det ska vi träna på, att kunna leka mer. Det är också en känsla som etablerat sig i mig här. Att leka mer. Jag har alltid älskat att rida, oavsett om hästen är 2,5 eller 20 år och tycker alltid att det är roligt att rida, men nu har jag nog lite mer fått upp ögonen för vilken konst det faktiskt är, och hur lekfullt allt arbete är. Eller bör vara. Jag gillar tanken att lära hästarna trick och konster. Känslan av att vara ett "team" med sin häst har fått en ny betydelse för mig. Min egen häst tycker att det är jätteroligt att lära sig nya saker! Och det har varit ganska svettiga pass för henne emellanåt, men det syns på hela hästen att hon vet när hon får belöning hur duktig hon är. Och jag har nog inte varit tillräckligt öppen och ödmjuk för hästen innan, som jag tror man bör vara och som jag tror jag börjar bli bättre på att vara. Och det där är något som genomsyrar hela den här verksamheten som jag totalt beundrar och gör att man bara älskar att vara här. Ett privilegium, 200%.

Nu ska jag bara fortsätta njuta fullt ut av de sista dagarna in the bubble of inspiration!