Tömkörning med sadel

Hej!

Idag har Loppan blivit tömkörd med sadel på ryggen. Vi tog den vanliga unghästrundan genom skogen och grusvägen, bästa svängen för småglinen!

Loppan var pigg och framåt som alltid, idag fick hon gå helt själv utan någon framför nästan hela vägen. I början hade jag ju alltid någon som ledde med grimskaft i kapsonen, sedan har hon fått gå själv men med stöd av någon lite längre fram som stegvis backat tills Loppan haft täten själv. Hon är ju inte särskilt brydd över sådant utan knallar på över stock och sten. Det enda som kan bli jobbigt är att hon tycker vi ska ha relativt täta matpauser och då har jag inte mycket att säga till om i tömmen :) Hon kan inte förstå varför det skulle vara något konstigt att ta en liten tugga gräs då och då när man är ute och promenerar? Det gör hon ju jämt i hagen precis när hon vill, varför skulle det vara skillnad nu?!

Det blir aldrig något drama med Loppan i alla fall, hon är väldigt lätt att kommunicera med. Idag tyckte jag att det var stor skillnad på framåtbjudningen både i skritt och trav, skönt! Halter gör hon som om aldrig gjort något annat, dessutom har hon nu greppat höger- och vänstersväng ganska så bra. Stolt matte!

Ska kolla nästa vecka efter tid hos tandläkaren, vill dra ut vargtänderna innan jag börjar bettvänja. Sedan tänkte jag be tömkörningsproffset på gården hjälpa mig med det finstilta på banan, men en sak i taget!

Rowan har också varit ute på tur i sällskap med en äldre, trygg, valack som visade vägen. Det gjorde susen för lille R som faktiskt till och med nästan blev lite busig! Så mycket lättare att jobba när man har framåtbjudningen helt gratis, det blir mycket uteritter i sällskap med trygga kompisar och stort fokus på att renodla hjälperna samt att HA KUL! Det är nog ändå det viktigaste, för alla inblandade :)