Ultrarapid och läsarfråga!

Hej kära läsare!

Idag var jag i skolan kl 07 och var hemma 22. Såhär ser mina dagar ut den närmsta veckan eftersom vi håller på och spelar in spex så fort vi inte har föreläsningar. Dessutom ska jag hinna rida däremellan.

Dessutom så har jag fullt upp med att planera min sommar. I sommar så får ju faktiskt "lilla jag" jobba som veterinär, hur konstigt känns inte det? Jag har nog inte riktigt förstått det än. Vart jag kommer jobba kan jag inte avslöja än, det får ni veta när allt är helt klart;)

I helgen var jag och Karolina på årsmöte på Segersta Sportryttare. Jag har börjat tävla för dem och 2013 kommer minst sagt bli ett händelserikt år i klubben. Jag har tagit på mig att ordna programridningar för klubbens medlemmar, vilket står på min "to do" list över saker att göra i morgon. Jag har även anmält mig till några tävlingar med Vovva. Första starten blir Msv B:4 i Fagersta den 17 februari. Hur ska jag hinna allt? Svar: vet ej, jag gissar på att jag är lite knäpp:) I år ska Vovva verkligen få min uppmärksamhet och jag vill prioritera tävling och träning även om tiden är knapp.

Nedan ett två år gammalt kort på mig och Vovva i ridhuset på Hagelstena. Vovva går fortfarande super på träning! Dock har han fått en hovspricka på ena bakhoven, något som han aldrig haft tidigare. Den är inte djup, längsgående och ca halva hovens höjd. Jag har fotat sprickan och ska skicka bilden till experterna på Strömsholm så de får avgöra om vi ska göra något, eller om vi bara ska vänta och vara passiva. Jag tror att jag redan vet vad de kommer säga, nämligen att jag ska göra rent och låta det vara så länge han inte är halt. Ibland kan jag känna att jag alltid kan svara när folk frågar mig om deras hästar, men vad gäller min egen häst så blir det ibland svårt att tänka klart och jag vill ofta ha en second opinion från ett proffs på just det området. Jag funderar även på att börja ge honom Biotin. Jag har under åren hört väldigt olika vad gäller det vetenskapliga beviset för att biotin verkligen förbättrar hovkvalitén. Men nu har jag sett ett antal studier där man faktiskt kunnat styrka det.

Jag tror det är viktigt att inte "tro" att man kan allt bara för att man exempelvis är veterinär. Vi läser inte så mycket om hovar, så om man är osäker så ska man kontakta någon istället för att gissa. Det är i alla fall min filosofi. Dock upplever jag att vissa hästägare tror att en veterinär är "dålig" om denne ringer efter hjälp eller frågar en kollega. De vill ha en veterinär som kan allt och som aldrig behöver fråga nån. Undra vem som gör mest rätt - den som "kan allt" eller den som "tar reda på" allt. Jag röstar för den senare, i alla fall när man är inte jobbat så länge.

Just de, vi har fått en läsarfråga, se sedan:

Hej! Jag hade tänkt läsa veterinär och har läst nu på er blogg och lite andra ställen vad det innebär mer exakt på utbildningen, och läst lite om de första kurserna osv. Jag känner att det verkar vara skitsvårt och JÄTTEmycket att plugga, om man kanske inte är sådär översmart utan alltid varit den som räckt upp handen en extra gång i klassrummet - tror ni att det går ändå? Vill inte få psykbryt för jag tycker det är för svårt men ändå vill jag verkligen gå utbildningen! Helt bakom flötet är jag väl inte för jag kommer ju in och så förhoppningsvis.. Men ändå, känner mig livrädd, gjorde ni med det?

SVAR: Kurserna är inte alls SKITSVÅRA, men de är inte lätta heller. Om vi säger såhär; problemet är inte att förstå, utan snarare att man på kort tid måste kunna ta in mycket information. Har man klarat av att komma in så kommer man ut - som det brukar sägas. O glöm inte att det finns omtentor. Jag har skrivit flera omtentor. Det betyder inte att man är dålig. Saker som jag gjort om är det jag idag kan allra bäst. Vi ska dock inte sticka under stolen med att det finns perioder med mycket stress, framförallt innan tentor. Det ska också nämnas att det är heltidsstudier, man beräknas plugga 8 h om dagen, man har alltså inte en föreläsning här o där utan man är i princip schemalagd varje dag! Jag kan garantera dig att du inte är "bakom flötet". Ang om att vara livrädd. Jag var också livrädd, precis som du. Trodde att jag aldrig skulle klara det, men det går. Give it a try och lycka till!

Kram på er!/Izabella