Ute på hal is

Tänk att jag alltid går på det. Varje år.

Så fort den första omgången snö börjar smälta är jag helt säker på att nu, nu är det klart, nu är det dags att börja tvätta täcken och skruva ur broddarna, för här kommer tussilagon och våren!

... i början av februari ja. Alltid...

Jag har hamnat i en lite obekväm situation nu. Det är inte bara det att jag fått ta fram dom långa chapsen igen och erkänna mig besegrad i vanlig ordning. Helgens blank-is har de senaste dagarna täckts av ett rejält lager snö som sätter käppar i hjulet för allt vad motion-av-unghästen heter! Underlaget ute är nu alltså inte bara glashalt, utan hästarna begåvas också med styltor á två decimeter och glider omkring på ett sätt som får Bambi att framstå som stabil...

Det är en dålig kombination med en fyraåring som mest bockar och piper och byter riktning och är precis överallt. Idag halkade vi bort till Strömsholm, 20 minuters skrittur (inte inräknat att bli påsprungen av en hund, ta sig förbi barn som klättrar i träd, och passera minst sju hurtiga snöskottare). Hon får vänja sig vid det mesta på den vägen. Väl på plats i ridhuset kom hon ner i varv efter ett par spänstiga bockserier, tror det får bli ridhus ofta tills vädret är på vår sida igen... 

Dagens outfit. Hon ser ut som en buss i det täcket, men syns, det gör hon.