Vad ska du göra sedan då?

"Känns det bra i själen? Då ska du göra det." Emelies sätt att kontrollera att man väljer rätt.

Du kan inte plagiera någon annans plan, ingen annan kan välja åt dig, DU måste göra det DU tror på, och vad andra tycker och tänker, det har ingen betydelse. Att mycket kretsar kring Livet Efter Examen här för tillfället är inte så konstigt, och det lär bli värre ju närmre vi kommer, och ni kommer märka det. Men planen blir allt klarare.

Under periodens första dagar har vi, förutom att hoppa för Janne Jönsson (vilket visserligen alltid är trevligt men ringrostigt är bara förnamnet på undertecknads form nu), ägnat oss åt redovisningar/examinationer av våra VFU-uppgifter. Diskussionerna som dyker upp är otroligt intressanta, det är ju nu det roliga börjar - att få tillämpa allt vi lärt oss, applicera det i verkliga situationer, klarsynt både se och kunna lösa olika problem. Från betsling av ridskolehästar, inskolning av nya hästar i verksamheten, marknadsföring och användning av sociala medier, Linas grymt användbara projekt där hon skapat ett program för foderstatsberäkning med kostnadskontroll inbyggt, till så tunga ämnen som ridskolornas framtida roll.

Det sistnämnda sätter igång SÅ många tankar och idéer, för att förändringens vindar blåser, det kan vi vara säkra på. Eller att vi måste sätta igång och börja blåsa, vidga vyerna och tänka nytt, för att de ska kunna finnas kvar. Det började klia i fingrarna då. Det är så mycket som vill komma ut.

I Flyinge blev jag överöst med frågan om vad som händer när vi gått ut, och den frågan, tre månader innan examen, är en killer. Den som ändå visste. Jag vet precis var jag vill komma någonstans, och grunden till det är att jag är tvärsäker på vad jag brinner för - utbildning av hästar och människor förstås. Det är ju därför jag är här. Det gäller att hitta sitt sätt att göra det på, sitt forum, sitt sätt att dra det berömda strået till stacken som gör hästsverige till en lite bättre plats. Och jag har en bra idé. Min plan.

Sedan gäller det bara att hitta vägen dit, och den är sällan spikrak eller utstakad, defitivt inte krattad och sannolikt ganska snårig med ett och annat bananskal som kan göra att det tar ännu mer spännande vändningar än man kanske trodde från början. Jag vet ju var jag vill, jag har bara inte bestämt exakt vilken av stigarna jag ska ta för att komma upp på berget än... Men jag har världens bästa möjligheter nu.

Då så, dags att bestämma sig för nästa drag, och för vilket av alternativen som känns bäst i själen.