Välkomna till Ypäjä!

Efter att ha landat i Helsingfors på måndagkvällen väntade en två timmars resa med bil, rakt ut i det gröna på kartan. 13 mil in i granskogen ligger Ypäjä, Finlands motsvarighet till Strömsholm. Det är landets största utbildningsanläggning inom hästbranschen.


Under den första dagen fick vi dels lyssna på presentationer av de anläggningar som deltar i EEN-konferensen - Portugal, Sverige, Tyskland, Finland, Frankrike, Norge och Nederländerna fanns representerade. Därefter var det eget schema för oss studenter som gällde, och under tiden här har vi fått en bra överblick över anläggningen och verksamheten.

Vi har verkligen blivit omhändertagna på bästa möjliga sätt!

Anläggningen är ENORM - 300 hektar, flera stora ridhus, en fullskalig travbana, terrängbana, gräsbana för internationella tävlingar, utebanor, och många fina ridvägar. Det finns även ett forskningscentrum och en veterinärstation på området.



Skolan har ca 350 studenter, 400 stallplatser och för tillfället ca 300 hästar. Här bedrivs också avel av främst finska hästar, en ras som är otroligt populär här. Den används till allt - dressyr, hoppning, körning, och trav.

Här finns utbildning för ridlärare, level I-III, men även för travkusk, beridare, hästskötare, stuteri- och avelsverksamhet, hovslagare, med mera. Ypäjäs utbildningar täcker i princip in hela branschen.








De har även kurser för hobbyryttare, och fortbildningar för professionella. 







Här finns också ett väldigt fint sadelmakeri, eleverna som var där när vi tittade in ägnade sig åt allt ifrån att laga täcken till att tillverka grimmor eller klä in bett.






Den som ändå fått lära sig det här i syslöjden...







På anläggningen finns också en ridskola, och genom den kan ridlärar-studenterna få mycket praktisk träning. Två lektioner hålls parallellt i ridhuset, en lärare sitter på läktaren och för anteckningar. 







I ett annat ridhus arrangerade eleverna träningstävlingar, denna vecka var det programridning som gällde. Det här görs regelbundet under vinterhalvåret och är väldigt populärt bland ryttare i trakten, och ger eleverna möjlighet att träna på att till exempel bedöma dressyrprogram.

Man dras med samma dilemma som vi gör på våra riksanläggningar - många hästar på relativt liten yta gör det svårt med hagvistelsen. Alla hästar kommer ut några timmar varje dag i rasthagar som ligger i anslutning till stallarna.

Vi fick förstås rida finska hästar också - både lektion och en sightseeing runt skogar, hagmarker, lösdrifter, och tävlingsbanor. Trevliga små hästar!

De flesta var 150-160 cm i mankhöjd, rejäl viktbärande modell men trots det bäriga och lättridna, känsligare än man kan tro. De fanns i alla möjliga färger dessutom... De används till allt - dressyr, hoppning, körning, trav. I Sverige har vi ju svårt att få tag på bra stora hästar till ridskolor, nu vet jag var man hittar den perfekta varianten. Färdigavlad och klar!

Dag två - onsdag - var det dags för oss elever att hålla våra lektioner. Marcus Scharmann, från tyska Warendorf, förklarade att tanken med dessa clinics var att ge oss elever möjlighet att träna på att just kunna hålla en clinic utomlands, ett moment som han menade ofta kunde kännas som "a jump into cold water" första gången. Därför vore det perfekt om vi kunde ta det vinterbadet "in a safe environment, to gain experience".

Vi kan i och för sig diskutera om man som student upplever det som en trygg miljö - helt ny skola, ett annat land, annat språk, okända hästar, okända elever, och en publik som besitter en kompetens som inte är av denna värld.

Våra snälla lärare hemma hade försökt tona ner det hela lite, "ni kan vara lugna, det är ingen som förväntar sig något", fast, så tänkte inte riktigt jag och Lina när vi lade panan i djupa veck och planerade på tisdagkvällen. Press har vi allt lärt oss att hantera, här gäller det att visa allt vi lärt oss och plocka fram det bästa av det bästa man har. DÄR låg utmaningen, och det skulle vi fixa. Showtime för hippologen!

Fortsättning följer i morgon!