Vardag på hippologen

Det var faktiskt Marianne som i somras kom på idén om att jag kunde ha med Cimon som unghäst i utbildningen. Själv hade jag inte haft en tanke på det, men visst gillade jag idén.

Så blev det tillslut och jag var fullt medveten om att han inte skulle få gå som ren dressyrhäst, utan också vara tvungen att ta något skutt i veckan. Det blev visst bommar och hinder två dagar i veckan, dressyr två dagar i veckan och en dag i veckan tömkörning eller liknande. Ett upplägg som jag tror kommer funka alldeles utmärkt för Cimon.

Något jag inte haft en tanke på var att Janne Jönsson brukar titta in på Strömsholm med jämna mellanrum. Under dessa besök skickas vi alltid ut på terrängbanan, gammal som ung. Så även denna gång...

Jag kan nog räkna gångerna som Cimon är hoppad uppsuttet på en hand, eventuellt två. Några terränghinder hade vi definitivt inte tagit oss över tidigare.

Tur vi har en så snäll lärare som Py Jägerden som låter oss tjuvträna dagen innan den riktiga smällen.

Foto: Andreas Olsson

Inte lätt med tittig häst och samtidigt försöka undvika att hoppa rakt in i grenarna. Foto: Andreas Olsson

Gick bättre andra gången... Foto: Andreas Olsson

Men det gick ju bra även för Janne. Han verkade dessutom tycka det var kul, med tanke på allt brall och bus mellan hindren. Jag tycker till och med att han bjöd bättre på terränghindren än på de vanliga hindren i ridhuset.

 
Foto: Andreas Olsson

Foto: Andreas Olsson

Jag börjar alltid terrängpassen med lite ångest och känslan av att "jag vill inte dö riktigt än", men avslutar alltid med känslan av att vilja ha mer. Fantastiskt kul!

/Christoffer