Varför köpte jag just Miata?

Här kan ni läsa hela historien om hur Miata kom in i mitt liv;

Det började med att jag under hösten 2011 tog jag ett mycket svårt beslut, nämligen att sälja min då absolut finaste häst Lord London. Jag hade ägt honom sedan han var tre år, och vi hade under sommaren debuterat S:t Georges med bra resultat, och han visade fin talang för de svåraste rörelserna.
Han hade egentligen allt man kunde önska hos en häst; utseende, gångarter och talang. Men han saknade tyvärr en mycket viktig egenskap, ett bra tävlingspsyke. Varje gång vi red in på en tävlingsbana kände jag hur hans nerver började spöka. Han slöt sig som en mussla, och blev mer eller mindre okontaktbar. På träning kunde han göra byten ner till vartannat, men på tävling var det svårt att ens få till några enstaka byten för att han blev så spänd och introvert. Jag fick så otroligt många olika tips och råd, och jag provade allt jag kunde tänkas komma på, men ingenting hjälpte. Till slut orkade jag inte mer, och det var då jag bestämde mig för att låta någon annan ryttare ta över.

Bild på fina Lord London.

Vi åkte ner med London till Andreas Helgstrand i Danmark för att få ett utlåtande från honom. Andreas tyckte väldigt mycket om honom, och tog på sig uppdraget att försöka sälja. När vi stod och diskuterade frågade pappa om han eventuellt hade någon mer utbildad häst till salu, till en vettig penning. Det visade sig finnas två hästar. Den första var stor och maffig, närmare 173 cm. Egentligen inte alls min typ av häst, men väldigt rolig att rida. Den hade väldigt lätt för byten, och jag kunde sitta och göra byten i varje, vilket var en väldigt häftig känsla!
Den andra hästen som kom in i ridhuset var Miata. Det var absolut inte kärlek vid första ögonkastet. Skritten var väldigt kort och spänd, han reds i en alldeles för låg form, och dessutom gick han och viftade på svansen konstant. Jag sa till och med till pappa att jag kanske skulle avstå från att provrida, eftersom han inte motsvarade mina förväntingar. Men pappa tyckte att jag skulle ge honom en chans, och det är jag enormt tacksam för idag!
Jag började rida, och han visade sig vara något helt annat mot alla andra hästar jag suttit på tidigare. Han var så otroligt energisk och känslig, och han hade en arbetsvilja utan dess like. Det fanns så många olika knappar att trycka på, och ibland hittade jag rätt, och ibland blev det bara pannkaka. Bytena fick jag inte alls någon ordning på. Jag var bara van att rida unghästar tidigare, och där måste man göra tydliga byteshjälper för att de ska förstå. När jag gjorde likadant på Miata blev han bara stressad och förvirrad, och förstod inte alls vad jag menade.
På slutet provade jag att göra lite piaff och passage, och det var då det klickade mellan oss! Jag gjorde några övergångar mellan piaff och passage, och den känslan jag fick då går nästan inte att beskriva i ord. Jag var helt salig efteråt! Jag provred även en andra gång dagen därpå, och redan då hade jag hittat några fler knappar. Miata var en väldigt speciell häst på många sätt, och det var just det jag till slut föll för. Och beslutet att sälja Lord London och köpa Miata istället är det absolut bästa beslut jag någonsin tagit!

Jag och Miata vid prisutdelningen i Globen. Vinnare av Lövsta Future Challenge 2012! Foto: Kim Lundin