2 april 2013, 13:40

Wellington del 1: Resan över Atlanten

Vi började vår resa den på morgonen den 28:e december, lastade hästarna på lastbilen och körde ner till Tyskland och Klattes. Klattes är företaget som håller i flygresan och ser till att vi kommer till Amsterdams flygplats och så vidare. Vårt flyg skulle inte gå förrän den 2:a januari men vi valde att åka ner redan nu eftersom det passade bäst så. Alex och Aisling hade sitt flyg bokat till den 30:e december och då fanns det ingen kvar hemma med lastbilskörkort som kunde få hem lastbilen.




Hos Klattes får hästarna stora fina boxar, fri tillgång till hö och du blir fantastiskt bra omhändertagen. Jag bodde som sagt där i cirka en vecka, fick bo i ett jättefint gästrum och personal tog hand om mig genom att ta med mig ut på middagar och så att jag fick handla. Alla hästar får en varsin tackbag där deras tillbehör skall förvaras under resan, som tex täcken eller liknande. De ser ut så här. På den vita lilla lappen står hästens namn och destination. MIA är alltså förkortningen för Miami.


Innan man får åka kommer det också ut en veterinär för att kolla så att hästarna är okej och att pass och häst stämmer ihop genom att kolla tex chip. Hästen på den här bilden är inte vår, men jag passade på att vara lite paparazzi när jag själv inte behövde involveras. :)








Som vi ser här på nedersta bilden har dom organiserat så att lastbilarna backas intill stallet och hästarna på ett säkert sätt kan lastas in utan att ens behöva gå ut. Det beror nog mycket på att dom också får in så mycket hästar hela tiden som de inte känner - och detta är då ett mycket säkert och effektivt sätt. Allt är väldigt professionellt här och de känns väldigt tryggt.
  
Vi lastade hästarna tidigt på morgonen och begav oss mot Amsterdam, där lastas hästarna över till containers som det kallas. Det ser ut som en form av en trailer fast utan hjul. Inne i containern finns ett hönät per häst, extra hö, vattenhink, vattendunkar och respektive tackbag. När hästarna är lastade måste jag lämna dem för att själv göra säkerhetskontroll inne på flygplatsen och min väska köras genom scannern. När det var klart skulle jag gå ut genom en dörr för personal och där väntade en liten minibuss utanför, den skulle ta mig och besättningen ut till vårt plan.
  
Det var jag och en annan tjej med som ansvarade för hästarna och sedan var det tre stycken i besättningen som ansvarade för flygresan. Måste ju säga att även om det inte är en lyxstol man hade så är det faktiskt bekvämare än ett reguljärt flyg. Du kan äta när du vill, finns mat och dryck för mer än fem vill jag lova, det är oftast inte kö till toaletten och du har fotpall och mer utrymme än vanligt. Sen är det väl inte något glammigt jobb att försöka krypa runt och igenom cargo för att komma till hästarna, du har hö och vatten på kläder och i håret, men vad gör det. Huvudsaken är att hästarna mår bra. Alla våra hästar skötte sig mycket bra genom hela flygresan och de både åt och drack bra.






















Väl framme i Miami lastas containrarna av flyget och tas sedan, med hjälp av någon form av maskin, ned till karantänen där dom måste vara i cirka 2-3 dagar. Det kommer en veterinär direkt till flyget och tar hand om våra pass och även här blir vi upplockade av en liten minibuss som tar oss till säkerhetskontrollen osv. Det var en kille, kommer tyvärr inte ihåg hans namn, som kom och plockade upp mig och vi körde till katantänen för att kolla så alla hästar var okej. Från och med nu får jag inte komma in till hästarna utan bara se dem utifrån när de lastas av och sen går in i stallet. Alla hästar kom av pigga och glada och de såg väldigt förväntansfulla ut. :)








När vi var klara här var det då dags att få åka vidare till Wellington, vädret var perfekt och det var så skönt att få vara i ett varmt land. Det var en tjej som körde mig till Wellington och gården vi skulle vara på. Det var en trött men glad och förväntansfull tjej som somnade snabbt i sitt för tre månader nya rum den kvällen. Det var allt för mig för nu, men fortsättning följer. Det här var bara början. :)
  
Mvh Ida Lövgren- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Linderöd - Wellington

ANNONS: