Yrkesprovet är över!

Då var yrkesprovet för ridlärare på den högsta nivån genomfört! Två dagars urladdning där vi testats på alla tänkbara sätt - ridning, undervisning, muntliga prov, skriftliga prov, praktiska prov, teoretiska prov. De glada tillropen på facebook tackar jag såklart för, men "lätt" och "inga problem" är liksom inte uttryck som matchar level III. Inte med den kompetensbeskrivningen, inte efter att ha varit med på diverse IGEQ-aktiviteter, den här level III är något. Nog skulle vi sättas på prov som aldrig förr.

Det visste vi, och det visste jag. Jag var mycket ödmjuk inför uppgiften så att säga. Eller skitnervös, välj själva.

Och jag var banne mig nästan där, ett delmoment får jag göra om, ridlära. Inte för att jag tycker den är dålig - men som sagt - kraven är otroligt höga, och om nivån på exempelvis dressyren enligt beskrivningen är Msv B:5, hoppning mot 130, och teoretiska kunskaperna gärna ligga strax över de praktiska färdigheterna... Ja då förstår ni vilket djup det krävs, och vilken nivå på prov jag gjort.

"Lätt"... Nej, inte det här.

Så, att ro resten i hamn är något jag är stolt över! Läs kompetensbeskrivningen och ni förstår att det ÄR en prestation ändå!

Så nu kan vi börja känna lukt och smak igen, inte bara för att förkylningen är över faktiskt, och och mest njuta av det som är kvar. I morgon åker Chimeca och jag till grannklubben Stora Ekeby för vår andra start i 130, och igår kväll satt ett gäng hippologer på bryggan vid ån nedanför slottet i solnedgången, åt och hade det bra. Utmattad och fascinerad över vad man faktiskt kan klara av. De riktiga förlorarna, de är dom som är så rädda för att inte lyckas att de inte ens vågar försöka!