Text: Anna Nordin
  
– Alla hästar är olika och vi måste anpassa oss till individen i varje moment, inleder Paulo, vars portugisiska utbildning på ett ungefär motsvarar B-tränare i Sverige.
Målet är att hästen ska arbeta bakifrån, med rygg och bakben fram till en kontakt, men det är inget man åstadkommer direkt. Du behöver använda dig av olika positioner under ridningen för att så småningom komma dit, menar Paulo.
Han kommer alltså ursprungligen från Portugal och är tränare både i dressyr och i working equitation. Enligt Paulo finns det två viktiga punkter att kontrollera för att säkerställa att hästen arbetar i en för sig lämplig form.
– När ganaschen och manken hamnar i rätt position möjliggör vi för hästen att arbeta som vi önskar, bakifrån och framåt till en mjuk kontakt.
  
Ett filter för kommunikation
Med ganaschen avser Paulo vinkeln mellan huvudet och halsen.
– Ganaschen absorberar och accepterar kontakten med vår hand, om hästen är spänd här kan den inte acceptera tygeltagen. Tänk på att du genom tygeln ska ha kontakt med hästen. När den är avslappnad och mjuk kan du be den om saker. Då accepterar den att du förändrar läget vid ganaschen.
Om du kan kontrollera ganaschen kan du få hästen avslappnad i munnen. Då kan du få ett svar från hela hästens kropp när du använder tyglarna, hästen kan alltså arbeta bakifrån och du kan få ett svar från bakdelen. Paulo visualiserar sin förklaring:
– Ganaschen är som ett filter. När den är spänd blir den blockerad och vi kan inte arbeta med någonting som finns bakom den – hals, rygg eller bakdel. När den är avslappnad är filtret ”öppet” och kommunikationen går vidare hela vägen.
  
”Lagom” kontakt med munnen
Vanligen förekommer två typer av fel när det gäller kontakten. Antingen har ryttaren för stark kontakt, hästen är superkontrollerad – i vissa fall även med hjälp av gramantygel – och positionen är negativ för den. Om vi strävar efter att få hästen så rund som möjligt med en hård kontakt eller med graman får den hela sin vikt på framdelen. Hästen ska varken vara ”överrund” eller ha sänkt rygg, det gäller att hitta dess individuella läge mittemellan.
Ibland har ryttarens fokus i stället hamnat på att ha en så lätt kontakt som möjligt vilket har gått för långt, ryttaren håller knappt i tygeln. Inte heller det ger oss möjlighet att inverka korrekt.
– Det är inte så enkelt att åstadkomma ”en lätt kontakt” med en häst som är stark eller springer. En sådan häst är inte vän med tygeln och protesterar så fort vi rör tyglarna. Många gånger ser man att häst och ryttare har kommit till ett ”fredsavtal” där ryttaren inte stör hästen, som i gengäld inte stör ryttaren. Det är inte den typen av ”lätthet” vi eftersträvar i kontakten, eftersom hästen i det fallet inte accepterar kontakt. Och det hindrar ekipaget att komma vidare i sin utbildning, säger Paulo.
  
Överge inte en het häst
Heta hästar är ofta just heta för att de är osäkra på vad vi vill.
– Att då göra så lite som möjligt för att ”inte störa” hästen gör den i själva verket än mer osäker, het och springig, förklarar Paulo.
Hästen upplever att den själv måste ta kontroll över situationen. Den behöver bestämma själv, eftersom ryttaren inte gör det, inte håller i tyglarna. Om vi inte ber den om något uppstår en kombination av att vara otrygg och uttråkad. Känner hästen sig i stället lite mer kontrollerad och trygg så slutar den också att vara het.
– Målet med kontakten är att hästen ska kunna behålla samma tempo, position etcetera som vi har satt den i, utan att vi behöver inverka, säger Paulo.
Vi ska enligt honom kunna välja om vi rider utan kontakt eller tar kontakt, utan att hästen för den sakens skull ändrar form eller fart. Om hästen är bekväm och vi släpper kontakten behåller den positionen. Om inte kommer den att förändra det som inte känns bra.
  
Nacken högst – en sanning med modifikation
Vi hör ofta att när hästen går i rätt form ska nacken vara högsta punkten. Paulo menar att det är en sanning med modifikation.
– Detta är den position som är absolut svårast för hästen att arbeta korrekt i. Det är ett slutmål som kräver styrka, balans, utbildning och rätt kroppskonstitution. En sådan form är inte rättvis att efterfråga om hästen inte är redo för det. Gör vi det för tidigt tappar hästen rygg och bakdel. Det karaktäriseras till exempel av mycket benrörelser fram som inte har sin motsvarighet i bakbenen, säger han.
När hästen redan är i en samlad position, men utan ryggverksamhet, kan den inte gå framåt eller länga steget. Har vi en falsk samling, lågt tempo utan rygg, kommer hästen inte att länga när vi släpper fram den, utan i stället springa (öka takten) eller sakta av.
– Alla hästar vill av naturen framåt. Vill de inte det måste vi hitta anledningen, i deras eller i ryttarens kropp, säger Paulo.
Om ganaschen kan sägas vara vår kommunikationscentral framifrån och bakåt, från mun till rygg och bakdel, så har manken motsvarande funktion för kommunikationen åt andra hållet.
– När manken är avslappnad kan kraften passera igenom den från rygg och bakdel, och det kan ge oss mer ”tryck” i hästen, säger Paulo.
Då manken kommer upp kommer även bröstryggen upp, då är det lätt att få en bra kontakt och för hästen att skjuta på bakifrån.
  
Bakom lod eller bakom bettet
Paulo betonar att det är skillnad på om hästen går bakom lodplanet eller bakom bettet.
– Under hästens utbildning kommer det emellanåt att vara en fördel att arbeta den på ett sätt som får till följd att nosryggen hamnar bakom lod. Till exempel för att få den avslappnad, bekväm, kontrollerad och för att den ska kunna skjuta på bakifrån. När hästen arbetar på ett äkta sätt bakifrån kommer den också att vilja komma upp i formen och så småningom få nacken högst, säger han.
Däremot ska hästen aldrig vara bakom bettet, med det menar Paulo att den inte arbetar äkta bakifrån. Om vi driver på mer kommer den då att stanna bakom lod, trots att mer energi och mer rörelse genom kroppen borde leda till att den kommer upp i formen.
– Tvingar vi ner hästen i en position bakom lod, med hjälp av tygelkraft, kommer den att hamna bakom bettet. Om vi fokuserar för mycket på halsens position tappar vi bakdel och rygg.
Formen måste anpassas till varje hästs exteriör, utbildningsnivå och typ av problem eller svagheter. För en häst som går bakom bettet gäller att lära den att bli vän med sitt bett och att inte vara rädd för kontakt.
– Tänk lång hals, manken upp och inte bakom lod med en sådan häst, tipsar Paulo.
”Nacken högst” är enligt honom mer av en utbildningskontroll än en fast position för träning, där är det alldeles för svårt att få hästen att arbeta korrekt.
– Om vi behåller samma vinkel i ganaschen som när nacken är högst och hästen arbetar rätt, då kommer det i en lägre form innebära att hästen går bakom lod, förklarar Paulo.
  
Fart döljer problem
Paulo ger tips om en övning som kan visa om hästen arbetar korrekt genom kroppen.
– Öva samling utan energi, utan rörelse framåt. Fart är ofta en ”mask” som döljer. Den löser inga problem, bara hindrar oss från att se dem och ta itu med dem, säger han.
Ha hästen i en låg form och sakta ner så mycket du kan i skritt, trav eller galopp. Det ska vara låg energi, lågt tempo, som en ”piaff” utan drivning. Hästen ska vara avslappnad.
Antingen kommer din häst att gå ner i skritt eller stanna av den låga energin, det tyder i så fall på att den inte är avslappnad i ryggen. Gör i så fall bara om tills hästen hittar avspändheten och kan fortsätta (men driv inte på). Eller så kommer den att gå ännu mer framåt. Många hästar har lärt sig att ryttaren löser allt genom mer drivning.
Målet är att övningen ska förbereda hästen för en högre grad av samling.
– Pröva även att ibland göra den med långa tyglar. Går det vet du att det inte är du som får det att fungera, utan att det verkligen är hästen som jobbar, säger Paulo.
Han avslutar med att säga:
– Kontakten med hästen ska vara mjuk och elastisk, hästen ska gilla den. Lek med din häst, känn att kontakten fungerar från ganaschen och bak, samt genom manken framåt på en avslappnad häst.
En av kvällens åhörare gör en kort och insiktsfull sammanfattning:
– Ingen form är fel, så länge den inte är framtvingad.
  

Du behöver kunna använda dig av olika positioner under ridningen. Formen får inte bli stel och statisk. FOTO: Loretta Fitz