Text och foto: Frida Bank
  
I den första delen av clinicen med Knytkalaset och Plantskolan är framridning i fokus. Ida-Linn Lundholm, beridare på Tullstorp, rider det femåriga stoet Ipolita som kom femma i finalen i Falsterbo. 
– Alla ryttare vill i princip känna på en del av rörelserna som ingår i programmet innan de rider in på banan. För en femåring är det exempelvis skänkelvikning, volter i både trav och galopp och serpentiner i förvänd. Men frågan är om man alltid ska rida igenom rörelserna? säger Jan Brink och passar frågan vidare till Kyra.
– Nej, definitivt inte. Till en början handlar det alltid om att få hästen avslappnad. Är den tittig har den för lite uppmärksamhet på ryttaren. Därför rider man hästen i en lägre form och låter den värma upp. Värmningen är inte ett ställe där du lär nytt. Du kan till och med låta bli de svåra rörelserna. Vet man att hästen har svårt för piruetter tränar man bara delar av dem. Till exempel att samla upp utan att vända, säger hon och får medhåll av Liane:
– Man uppfinner inte hjulet på en framridning. Fokus ska vara att ha hästen framför skänkeln, att den tar förhållningar och är lösgjord. Det den ska göra inne på banan kunde den ju redan hemma.

Tränaren som en spegel
Medan Ida-Linn travar sin häst i låg form och börjar göra lösgörande rörelser poängterar Kyra, Jan och Liane hur viktig tränarens roll är under framridningen. Tränaren ska ge trygghet och skapa självförtroende. Inte som förr, när ryttaren nästan kunde vara rädd för sin tränare som kunde skrika ut sina instruktioner. Både ryttare och häst ska slappna av.
– Jag tycker inte om att styra uppvärmningen. Om ryttaren blir nervös så får man ta tag i det, men annars ska man mer vara som en spegel. Som ryttare kan det kännas bra, men det kanske inte ser så bra ut. Då måste tränaren säga det och tvärtom, säger Kyra och fortsätter:
– Ofta behöver man bara säga några nyckelord till ryttaren. I stället för att komma med en hel harang kan du säga bara "handen", då vet ryttaren precis vad du menar.
  
Mellan spänst och spänning
Hon berömmer Ipolitas trav men säger att skritten är lite knapp. I takt med att hästen lär sig att slappna av kommer den att bli bättre.
När man rider unghästar måste man hela tiden ha i åtanke att rida inom gränserna för vad de kan.
– När de är unga ska det inte vara samma krav på till exempel ökningarna. Det är nästan det svåraste med dressyr, att hitta nivån mellan spänst och spänning, säger Jan.
– Det är viktigt att inte överdriva. Jag tycker om att tävla en klass lägre än vad hästen är utbildad för. Då blir det lätt för den, påpekar Kyra.
  
Mål med utbildningen
Tränarna diskuterar vad de tycker om årgångsklasser.
– Personligen tycker jag inte att det är något självändamål, det beror på hur långt hästen har kommit i utbildningen. Hästen får bestämma, det kan fördärva också, säger Jan.
– Det är något du ska sträva efter. Men de växer och utvecklas i olika takt. En häst som Briar, med mycket "go", hade aldrig tid att skritta som femåring på dressyrbanan. Man såg dock att det var en Grand Prix-häst. Du fick ingen medalj på den då, men du kände att det fanns något i den. Det är bra med årgångsklasserna för du kommer ut och tävlar. Kanske blir det inte final, men du har ett mål med din utbildning. Det är absolut inget måste, säger Kyra.
  
Förbättrar gångarterna
Nästa ryttare in på banan är Marina Matsson som arbetar på Hannell Dressage. Hon rider den sexåriga valacken Helix, som inte är riktigt färdig i sina byten.
– Han har inte tävlat i sexårsklasserna här på Falsterbo. Det är en fantastisk häst, men det är svårt att komma in och göra byten när den inte är riktigt färdig för det. Då fördärvar det mer än att göra nytta, säger Jan.
Kyra berättar att de jobbar mycket med att förbättra gångarterna genom samling på Knytkalaset.
– En unghäst måste samla sig för att orka bära sig, sedan blir samlingen större och större upp till Grand Prix. Ju mer avslappnad samling, desto mer energi och uttryck i gångarterna. Utan en stor samling kan man inte göra piruetter och passage. Vi utbildar dem inte bara för Medelsvår B eller S:t Georges. Grand Prix är målet och sedan utbildar vi dem i de olika delarna, hur man börjar jobba med att samla.

Ryttarens vikt är viktigast
Marina får börja med att trava och släppa ner halsen på hästen, med kontakt till bettet, innan hon börjar samla upp Helix.
– Se steglängden och takten som två olika saker. Kan man variera steglängden för sig och takten för sig, då kommer man ganska nära samlingen.
Kyra poängterar att ryttarens vikt är den viktigaste hjälpen eftersom den inverkar på hästen hela tiden. Marina rider lätt i trav.
– Jag säger aldrig ”använd mer sits” utan försöker lära ryttaren att använda vikten på rätt sätt. Driv inte, utan bara lätta lite snabbare tills hästen börjar följa med i din lättning. Försöker han springa i väg bromsar du upp. Sen blir du lite långsammare i din lättridning, då blir han det med, säger hon och fortsätter:
– Ryttaren ska inte klämma sig ner i sadeln, utan låta sin vikt droppa ner lite långsammare. Från det här kan du lägga till skänkeln och låta hästen komma upp lite i form. Då blir det samma takt men längre steg.
  
Nacken som högsta punkt
När en häst har en vekare hals är det lätt att den blir för kort.
– Reflektera över formen. När man släpper ut halsen lite är det viktigt att inte näsan är bakom lodplan. Börja inte med händerna, utan använd skänkeln för att få fram kontakten till bettet, säger Liane.
Nacken ska vara högsta punkt, även när hästen länger på halsen.
– Man pratar också ofta om att ryggen ska komma upp på hästen, men det ska även bröstkorg och nacke göra, säger Jan.
  
Befäst det som är rätt
Marina och Helix får galoppera i det varv som hästen har lättast att göra byten i.
– Det handlar om att förbereda och rida linjer, och att hästen väntar. Han kan få för sig att byta själv ibland. Det viktigaste är att lära dem att förstå hur de ska hoppa om. Ju fler gånger de gör det på rätt sätt, desto mer befäst blir det. Gör man fel flest gånger är det det som de befäster, säger Jan.
– Därför är det svårt att ha en oerfaren ryttare på en oerfaren häst. Det är nästan omöjligt, inflikar Kyra.
Eftersom Helix ibland drar i väg lite får Marina göra bytena på olika ställen.
– Det gäller att vara påhittig så att hästen väntar in ryttarens signaler, förklarar Jan.
  
Antingen död eller levande
Helix gör flera fina byten. Och så plötsligt kommer ett utan att Marina bett om det.
– Lägg nu märke till att Marina inte bestraffar. Det andra bytet på långsidan var i rätt moment, men det kom ett steg efter hennes hjälp. Hon väntade och var kall. För mig är det viktigaste att bytena är rena, inte att hästen går eller hålls på tygeln. Ibland är det till och med lättare om hästen är lite ovanför tygeln när man lär dem att byta, säger Kyra.
– När man fått tre bra byten är det viktigt att inte göra tio till! Pressar du hästen nu blir det kattskit. Därför avstår man och utbildar hästen vidare, säger Jan.
När du lär hästen byten är det viktigt att ha en person på marken som är helt säker på sin sak och som kan berätta för ryttaren när det blir rätt.
– Ibland kan det vara svårt för ryttaren att känna om det är korrekt i momentet. Det finns inget som heter nästan rätt. Antingen är man död eller levande. Inte nästan död, säger Kyra och får publiken att skratta.
  
”Jag har ändrat mig”
Nästa ryttare är Sofie Lexner som till vardags arbetar på Christinelund Dressage. Hon rider den åttaåriga hingsten Fame.
– Han har inte heller den lättaste halsen. När han travar runt sänker han den bra. Han kan bli för stor i traven, därför är det jätteviktigt att hitta avslappningen. Om man travar runt med 110 procents energi så kommer man att rida slut på hästen innan Grand Prix, menar Kyra.
Sofie rider öppnor och slutor och Kyrklund ber henne att variera steglängden. Sedan får hon rida sluta på medellinjen och på långsidorna.
– Det jag tittar på nu är takt och form. Är han tung kan du räta ut halsen och göra en skänkelvikning. Lösgjordhet är ett måste, att hästen är villig att böja sig åt vänster eller höger.
Vid sluta på diagonalen är det lätt att hästen böjs för mycket och de tre tränarna är noga med att bakdelen inte kommer före. Sedan får Sofie fortsätta i galopp med tagen bakdel på volten.
– Jag har ändrat mig. Jag vill ha mer kontakt på inner- än på yttertygeln vid en piruett. Om jag vänder till höger måste jag ha mer kontakt på höger. Drar jag i en vagn och ska svänga vänster drar jag ju inte åt höger, säger Kyra.

Stärk de starka gångarterna
Även Sofie och Fame får öva på byten.
– Det är intressant med byteshjälperna. Jag gör det alltid på tre steg. Du kan bara ta en förhållning med tygeln en gång. Om man försöker flytta på hjälpen i samma steg som man vill byta hinner hästen inte med. Jag räknar ett–två–tre. På ett förbereder jag ytterskänkeln. Sent på tvåan drar jag tillbaka innerskänkeln och håller på vänster tygel. Dra inte i den nya innertygeln, då bromsar du hästen framåt. På tre kommer bytet, förklarar Kyra.
Sist ut är Ebba von Essen som rider det nioåriga stoet Dora.
– Den här hästen hade fin trav men en anskrämlig galopp. Det vi gjorde var att bygga upp den i trav. Vi bråkade inte med galoppen, utan tack vare att den blev starkare i de starka gångarterna blev den också bättre i den svagare, berättar Kyra.
Vilken gångart är då lättast att förbättra?
– Definitivt trav. Skritt och galopp måste man ha, traven gör man. Jag är imponerad. Jag har sett Dora och Ebba på Knytkalaset, det var inte samma häst som nu, säger Liane.
  
Snabb hjälp med skänkeln
Ebba får börja med att göra några byten.
– Med Dora fick vi gå tillbaka till att göra dem på långsidan för att få henne lite rakare och lugnare i bytena. Hon skrämde sig själv förr, gjorde ett byte och stack i väg. Då måste ryttaren bromsa. Det blir mer och mer spänning då, säger Kyra.
Ebba och Dora har fått arbeta mycket med piruetter för att få stoet att bära sig utan att springa i väg.
– Kläm inte med skänkeln. Hästen måste reagera, gör den inte det så hjälper det inte att du klämmer hårdare. Då klämmer du upp dig själv från ryggen och kan inte använda vikten i samlingen, förklarar Kyra.
– Tjopp, tjopp, säger Liane och beskriver hur kvick skänkeln ska vara.


  
”Du måste tro på hästen”
Kyra berömmer Dora, som är stadig i formen och fin i munnen.
– Det finns inget som heter perfekt. Men ni har gjort ett fantastiskt jobb med den här hästen som hade så svårt i galopp. Det är något som Ebba har sett och känt i hästen. Den har en fantastisk energi, det är viktigt i högre klasser. Den är arbetsvillig och traven är bra. Man får vara envis och inte ge sig. Det är kul att få visa er vår verklighet, de är inte världsklasshästar allihop men de kan bli väldigt bra, säger Brink.
– Hade jag lyssnat på alla experter runt omkring mig hade jag aldrig haft en enda Grand Prix-häst. Någonstans måste du själv tro på hästen till 100 procent. Du måste känna något och det måste finnas energi mellan dig och hästen, avslutar Kyra. 

Foto: Annika Grundberg
 
Red sin "prinsessa"
På söndagen under Falsterbo Horse Show höll Kyra Kyrklund en kortare clinic. Där red hon på egenuppfödda stoet Tiffany (efter Tip Top 962) och visade hur man tar sig igenom Grand Prix-programmet.
Kyra kallade Tiffany sin lilla prinsessa, de har endast startat två tävlingar de senaste två åren.
– Varje ryttares dröm tror jag är att föda upp en egen Grand Prix-häst, säger hon om ögonstenen.