Att Kyra Kyrklund kommer till Sverige och håller clinic är en stor begivenhet. Det märktes inte minst på Hippologum i Umeå andra helgen i januari då läktarna var fyllda till bristningsgränsen av hugade ryttare som ville få lite inspiration av det finska dressyrundret. En åskådare hade rest ända från Jokkmokk (vilket är dryga 55 mil från Umeå) för att titta på clinicen och från Piteå dök det upp en hel busslast. Vid åtta-tiden på morgonen, då solen knappt hade börjat gå upp, var det mer än halvfullt i ridhuset och när clinicen drog igång vid nio var det knappast någon som behövde sitta ensam och frysa på läktaren.

Vill ge besökarna nya verktyg
Kyra börjar med att förklara att hennes mål med clinicen är att ge oss åskådare nya verktyg att använda i arbetet med våra hästar.
- Om man har en skruv och en hammare så kan man såklart banka in skruven med hammaren, men det blir ju aldrig lika starkt och hållbart som om man använde en skruvmejsel, säger Kyra.
Samtidigt menar hon att man inte ska kasta bort gamla verktyg ur lådan och att hon själv rätt ofta kommer på gamla grejer som hon använt tidigare, men glömt bort.

Stick inte tån i hästens sida
Först in i manegen är hästen Steinway. En gulbrun valack, född 1996 efter Bernstein-Ganesco, som bland annat vann gångarterna på regional kvalitetstävlan 2000. Med sin förra ägare har han vunnit och placerat sig upp till medelsvår.
Kyra sitter upp och säger att det är viktigt att inte sticka in tån i hästens sida när man sitter upp eftersom de då gärna sticker iväg. Hon har också ett bra tips på hur man får unghästar att slappna av under uppsittningen.
- När jag sitter upp på unghästar ger jag dem en sockerbit när jag satt mig i sadeln. Det får dem att slappna av och lär dem att stå stilla. Dessutom är det en bra stretchövning om man gör det på båda sidorna, säger Kyra.
Hon poängterar också det här med säkerheten när det gäller alla hantering av hästar. Bland annat tycker Kyra att man aldrig ska ta ur foten ur stigbygeln när man kortar eller länger stiglädren.
- Det är bara att öva på det tills man klarar av att göra det med en hand, säger hon.

Ska lyssna på en hjälp i taget
Kyra börjar med att plocka isär hjälperna på Steinway och få honom att lyssna på en hjälp i taget.
- Ridning är ett gemensamt språk. Hästar över hela världen rids på ungefär samma sätt, men det är lite olika dialekter. När jag sätter mig på en ny häst börjar jag med att etablera en kommunikation, få hästen att lita på mig och lyssna på mig. Jag vill få kontroll på gångarterna, få kontroll på var hästen sätter benen och takt och tempo. När jag får kontroll på hästens kropp, då får jag också kontroll på hästens knopp, säger Kyra.
Vikten är ryttarens viktigaste hjälp och den som inverkar allra mest, eftersom den inverkar hela tiden, menar hon och förklarar att ryttaren måste hitta sin vikt, sitt viktcenter, som finns strax bakom naveln.
- Jag måste bli tung där och jag måste känna var jag har mina sittben, säger Kyra.

Ryttaren får inte bära hästen
Något hon återkommer till genom hela clinicen är också hur viktigt det är att det är hästen som bär ryttaren och inte ryttaren som bär hästen. Därför måste hästen vara känslig för ryttarens hjälper och ge omedelbar respons.
När hon rider Steinway så bryr hon sig i början inte alls om formen på hästen utan vill bara få fram känsligheten och reaktionen på hjälperna. Efter ett tag börjar hon försöka inverka på steglängden i skritt och vill få kortare, långsammare steg för att därefter öka steglängden igen. Så fort Steinway börjar dra i tygeln så gör Kyra halt.
- Man får alltid höra att man ska vara försiktig med skritten och inte rida så mycket i skritt. Men har man inte kontroll på skritten då kan man heller inte ha kontroll på trav eller galopp.
När steglängden går att reglera börjar Kyra lägga in svängar och poängterar då att det är viktigt att svänga framdelen och inte bara huvudet.
När hon sedan låter Steinway börja arbeta i trav håller hon sig mycket på raka spår och med enkla svängar. Hon rider mycket övergångar för att gradvis få hästen att lätta i framdelen, men lägger fokus på att den framför allt ska vara rak. Kyra vill att vi ska titta på hur hon sitter i övergångarna, att hon inte lutar sig bakåt när hästen ska stanna utan sitter med vikten mitt över hästen, hela tiden.
- En halvhalt är egentligen en ofullbordad övergång och om hästen inte lyssnar då får man göra en fullbordad övergång, säger Kyra.

Reglera takt och tempo
Genomgående handlar mycket av arbetet om att reglera hästens takt och tempo och när Kyra pratar tempo menar hon steglängden. Hon pratar mycket om att förändra takten, att få hästen att ta kvickare eller långsammare steg och tempot, att få hästen att ta längre eller kortare steg och det är ett arbete som är grundläggande och som hon också rider på sina Grand Prix-hästar.
Grunden i ridningen är också att så fort som hästen gör det man vill så belönas den genom att ryttaren sitter stilla. Inverkan är lika med bestraffning.
Efter Steinway kommer två unghästar in. Båda är fyra år gamla, men det skiljer ganska mycket mellan dem. Kiiway, e. Bernstein-Marino, är stor och gänglig och inte så stabil och musklad som Liberty Tour, e. Last Liberty – Bamtung som är lite mindre och mer stadig.
Ryttarna får arbeta mycket på en volt och Kyra låter även unghästarna jobba mycket med övergångar.
- En av de bästa övningarna är övergångar mellan trav-galopp-trav-galopp. Om hästen är med i fattningen så blir de första stegen i galoppen riktigt bra. När man saktar av till trav igen ska ryttaren rida fram och vara med i rörelsen och då bär hästen ryttaren, säger Kyra.
Kyra är noga med att säga att man aldrig ska konfrontera en unghäst. Om den gör något sämre en dag, som den tidigare gjort bra så beror det nästan alltid på att den har växtvärk och behöver vila lite från arbete.

Använd magen!
Nästa ekipage är ponnyn Waco med ryttaren Maria Lindgren. Waco är en tysk ridponny på sex år och rör sig trevligt, men när han spänner sig och tittar till så söker Maria stöd i stigbyglarna och lyfter lite ur sadeln. Kyra vill att Maria ska sätta sig lite längre bak i sadeln och "sitta på hans bakdel". Dessutom vill hon att Maria ska använda magen mer för att stabilisera sin sits. Maria får också träna mycket på att ha "tunga armbågar" som hänger, i stället för att vinkla dem utåt eftersom man då blir mycket svagare i armarna. När Maria och Waco går på voltspåret förklarar Kyra:
- Yttertygeln avgör hur lång hästen blir i formen. Innertygeln lösgör.
Hon försöker få Maria att ha samma kontakt med Waco oavsett hästens form och trycker också på att det är Maria som ska bestämma takten och inte Waco, eftersom han då snart gärna vill bestämma både det ena det andra.

Ska känna båda sittbenen
Efter Waco kommer den maffiga Ollies Solo Flight in. En d-ponny som tävlat och vunnit upp till FEI. Ryttaren heter Josefin Backlund och har ridit Solo i ett år. Solo är en rejäl ponny som kräver mycket sitsinverkan. Precis som den förra ryttaren så får även Josefin flytta sig bakåt i sadeln för att sitta mer på Solos bakdel. Solo skjuter också över Josefin väldigt mycket till vänster i sadeln och Kyra vill att Josefin ska rida som om hon satt barbacka och försöka känna båda sina sittben och ha ett på varsin sida av ryggraden.
- Höger sittben känns förmodligen mer. Om du tänker dig att du sitter på "tunnan" så hänger vänster sittben utanför. Du blir också svagare i höger armbåge, säger Kyra.
Josefin får tipset att vrida huvudet och titta på vänster bak, flytta sittbenen så att hon sitter mitt över hästen och därefter långsamt vrida huvudet fram igen. Hon måste hitta en ny känsla för vad som är rakt.
Solo fipplar lite med sin tunga och drar då och då upp den över bettet. Kyra tycker att man ska ignorera det till en början eftersom det kan vara ett sätt för hästen att vilseleda ryttarens koncentration när den tycker att något blir jobbigt. Hon berömmer Josefin för att hon inte spänt åt nosremmen för hårt eftersom hon inte alls tror på det. I stället kan hästarna få panik om de får upp tungan över bettet, men inte har utrymme att få tillbaka den om nosremmen är för hårt spänd.

Sitt inte för tungt
Så gott som alla ryttarna får kommentarer om att de försöker sitta ner för mycket på sina hästar. Kyra drar en liknelse med en badboll eller en fotboll. När man studsar bollen så följer handen med bollen upp och sen tar man fart med handen. Håller man emot så slutar studsen väldigt snart. Det är samma med hästen. Om man trycker ned sittbenen i ryggen på den så slutar den snart att "gunga" med ryggen. I stället ska man låta hästen studsa upp ryttaren lite i traven.
- Hästarna tycker inte illa om att vi studsar lite på ryggen, däremot tycker de illa om att bli nedtryckta, säger Kyra.
Nästa ponny som kommer in är Stockmossens Stefano med Emma Berg, en känslig ponny som gärna hamnar i det som Kyra kallar panikzonen. Hästar på bete befinner sig oftast i komfortzonen där allting är frid och fröjd. Blir de uppmärksammade på något går de in i stresszonen där de är beredda på att något är på gång. Blir de rädda på riktigt går de in i panikzonen och flyr. Som ryttare måste man kunna pressa hästen upp i stresszonen för att den ska utvecklas, det är hela tiden ett spel mellan zonerna.

Skänkelvikning med bakdelen före
Emma får rida mycket skänkelvikningar och Kyra är noga med att hon slutar rörelsen innanför spåret. Annars kan hästen lära sig att den kan trycka in bakdelen och det ger problem i galoppslutorna längre fram. Dessutom får Emma rida skänkelvikningar med bakdelen före. Kyra säger att hon mycket väl vet att det inte är så skänkelvikning ska ridas, men att man måste titta på vad det är man vill åstadkomma med rörelsen. Rörelserna i sig har inget självändamål.

I nästa del möter vi hästarna Tom I Järvdal, Rosenfels och Elliot och går på djupet vad gäller samling, passage och piruettgalopper.