Text & foto: Anna Nordin
 
Kyra tittade närmare på hästens rörelsemönster och gav en rad tips om vad man kan kolla på hos en unghäst, för att säga något om dess förutsättningar att lyckas som dressyrhäst. 
- Jag ser hellre en kort galopp hos en ung häst än en längre, eftersom det är lättare för hästen att lära sig att länga än att korta. Jag tycker också att det är okej att en unghäst går lite framstupa, men man får jobba med självbärigheten så att den lär sig att bära både sin egen hals och ryttarens vikt.
 
Bakbenen är som en klockpendel
En bra trav karaktäriseras av att bakbenen trampar in långt under kroppen, i framhovarnas spår eller ännu hellre framför dem. Bakbenen kan liknas vid en pendel på en gammaldags klocka. Pendlar bakbenen ut långt bakom hästens kropp kommer den att ha lätt för ökad trav, på engelska "extended trot". 
- Jag brukar kalla det för "expensive trot", skojade Kyra till det, för det är den typen av trav som man får betala dyra pengar för.
Pendlar bakbenen in långt under hästen kommer den att ha lätt för att samla sig, vilket blir allt viktigare ju högre upp i klasserna man siktar. Om hästens bakben inte når in långt under kroppen får den en väldigt liten yta att hitta sin balans på. Det innebär i sin tur att den inte kan använda sig av att låsa bakknäna för att bära den extra belastningen i samlande rörelser, utan får gå helt på muskelstyrka. 
- Då blir det tufft att klara till exempel piruetter och piaff, förklarade Kyra och fortsatte: 
- Man hör ofta frasen "rid bakbenen mer in under dig", vilket faktiskt är helt omöjligt att åstadkomma! 
Hästen kan inte trampa under sig mer än den naturligt är skapt att göra. Det enda man kan göra åt saken är att se till att hästen spänner och på så sätt kortar sina magmuskler. Då blir den automatiskt lite högre i manken och kommer lite längre in under sig. 
- Därför är det viktigt att inte bara bländas av en fantastisk ökad trav när man letar häst, utan lägga mer fokus på hur mycket den kan trampa under sig.
 
Snabba hjälper ger självbärighet
Kyra valde att hjälpa Kristian lite på traven med självbärigheten. 
- Genom att göra din häst lätt och snabb för hjälperna kommer den att få självbärighet. Ha kontroll över stegen och därmed att den bär sig. Det gör ingenting om den kommer lite bakom lodplanet, så länge den fortfarande är välvd i halsen. Titta på hur den sänker halsen. Den ska fortfarande bära sin underhals med välvda nackmuskler.
Att växla mellan trav och galopp är bra träning för hästens balans. 
- Den kan bara fatta rätt galopp när ytter bakben är i marken, förtydligade Kyra. 
Därför är det viktigt att man med en unghäst ser det mer som en gymnastikövning än att fattningen sker precis på hjälpen. Har den annars fel bakben i marken när du ger hjälpen så kommer det att bli fel galopp. Man kan hjälpa hästen genom att innan fattningen hålla kvar den över ytter bak, så att den lättare kan fatta rätt galopp. Det är extra viktigt i hästens svåra varv. 
Genom ett samspel mellan yttertygel och innerskänkel i en form av felställd skänkelvikning, kan man hindra att hästen blir lång på yttersidan innan fattningen. Ett vanligt misstag är att ryttaren drar i innertygel och på så sätt hindrar hästen från att fatta rätt galopp. 
 
Kan behöva korta stiglädren
Både Kristian och Magnus Gällerdal (som vi fick möta i den tidigare artikeln) har långa ben, vilket faktiskt inte bara är till godo när man rider dressyr. 
- Hästens mage har lite formen av en tunna, och det viktiga när du väljer stigläderlängd är att du får kontakt mellan dina vader och hästen, instruerade Kyra. 
Är lädren för långa blir du tvungen att dra bak skänkeln för att få kontakt, för där är hästen bredare. Då har du genast skapat följdproblem för din balans och sits som kommer att påverka din ridning negativt.
Har man en het häst är det lätt att det omvända uppstår. Man vill undvika att lägga till skänkeln och lutar sig bakåt för att parera. Men det är inget att sträva efter sa Kyra och förklarade: 
- Kan man inte vara nära hästen så kan man inte heller kontrollera den. Den gamla klassiska linjen axel - höft - häl är viktig, och den anger den position där ryttaren kan vara som mest effektiv.
 
Tänk vertikalt
Avslutningsvis kom Kristian in på en av sina Grand Prix-hästar, valacken Charleston, 13 år. 
- Nu bakar vi en GP-knäckemacka! utbrast Kyra. 
Även om de flesta aldrig kommer att få uppleva Grand Prix, var Kyra noga med att betona att slutmålet är viktigt även för dem som aldrig strävar dit. Hela dressyrens idé grundar sig i det, och allt vi gör strävar i den riktningen. 
- Alltid när jag ser ett ekipage, oavsett utbildningsnivå, ställer jag mig frågan; vad behöver de kunna för att göra piaff, passage, piruetter och seriebyten i varje? Allt börjar ju med grunden, oavsett nivå, så jag föredrar att tänka vertikalt istället för horisontellt.
Piruetter blir till exempel svårt om hästen inte är tillräckligt samlad. Om den inte bär sig tillräckligt på bakbenen, inte klarar tillräckligt mycket galopp på stället, då räcker det inte med att vända. På samma sätt är det mer grundläggande saker som avgör om byten i serier kommer att fungera; ryttaren måste ha tajming i sin byteshjälp, hästen måste byta rent och på hjälpen. Eftersom även de svåraste rörelserna kan brytas ner i enklare grunder kan man använda sig av det om något inte fungerar. I stället för att ge sig på det svåra som krånglar får man analysera vilken grunddel som strular. Är hästen rak? Bär den sig? Är den vaken på hjälperna?
- Taktfel i passage kan bero på att hästen inte travar rakt. Det accentueras i takt med samlingsgraden och blir till slut ett taktfel. Då behöver jag inte öva passage för att rätta till det, utan övar på att hästen är rak i trav.
 
Kyras tävlingstips
Det viktiga är inte att vinna framridningen, så Kyra gav några tips att tänka på där: Håll fokus på vad din häst behöver för att kunna visa sitt bästa inne på banan. Öva varken för mycket på det ni är bra på eller för mycket på det ni inte är bra på. 
- Min GP-häst Max var inte särskilt bra på ökad trav. Om vi lyckades få en 7:a så var det en 10:a för Max, jag kunde helt enkelt inte kräva mer av honom utan att få taktmissar, för han hade inte mer att ge. Om jag hade försökt mer än vad som var möjligt hade jag riskerat att allt gått åt h-vete. Det hade gett en större poängförlust än att bara "glida" igenom och acceptera ett lite sämre betyg.
Det är också bra att tänka på att även på träning utföra rörelser även fast allt inte blir perfekt, exempelvis att slutföra en skänkelvikning även om hästen skyggar. Det är ju sådant man kan råka ut för på tävling. 
- Om du har en häst som är markskygg så krävs det ännu mer att du planerar din ritt. Rid inte rakt över en solkatt, till exempel, planera din linje så att du slipper det. Anpassa för att kunna visa din häst på bästa sätt.
Till sist gav Kyra några tänkvärda ord att ta med sig hem: 
- Vill man ändra på något hos en häst måste man ändra på ryttaren och dess inverkan. Och för att kunna ändras måste man våga misslyckas. Är du inte nöjd med det du får, måste du ändra på det du gör.