Text: Annelie Lundkvist
Foto: Kjell Andersson
  
När Per Waaler var på väg hem i bilen efter starten kände han glädje och stolthet över tävlingsdagen. Trots att det inte var någon "riktig" tävling för honom och Welba, eller Wilma som hon kallas hemma i stallet. I stället var det ett pausnummer, en så kallad uppvisningsklass, där Per red samma program som de andra.
– Eftersom jag hade fått "dispens" att rida bettlöst startade jag innan Grand Prix-klassen. De svenska domarna kunde inte döma mig, men den brittiska domaren Sue McMahon ställde upp.
  
Hade räckt till en andraplats
Programmet blev väl mottaget. Även om Per erkänner att det fanns några delar som han kan göra bättre är han väldigt stolt över sin fina häst.
– Jag är i och för sig alltid stolt över henne, men det kändes härligt att domaren ställde sig upp och applåderade när jag var färdig, säger han.
Hon belönade honom med strax över 66 procent, något som för dagen hade räckt till en andraplats. Alltså om man ser till Sue McMahons övriga bedömningar i den officiella klassen. 
  
Positiva kommentarer från publik och ryttare
Utanför banan fick Per idel lovord och beröm för sin ritt, och för att han kämpar för en förändring av dressyrreglerna. 
– Många ryttare kom med komplimanger och råd om hur jag kan göra för att fortsätta tävla. Publiken gav även den en härlig applåd.
Framgent, vill du rida fler tävlingar på samma sätt?
– Ja, jag kommer fortsätta att arbeta för en förbättring. Fram till dess är det nyttigt för både mig och Welba att komma ut på banorna, även om det är utom tävlan. Jag tänkte ta kontakt med Österlens ridklubb och fråga om jag får rida på samma sätt vid deras tävlingar nästa månad.
  
Vill inte måla upp sig själv som någon hjälte
Att Per kämpar för att få rida bettlöst är helt och hållet för att hans häst har öppnat ögonen på honom. Han har haft henne i drygt sju år och har provat olika bettsorter, men hon vill inte ha bett i munnen.
– Jag vet inte om det har hänt något med henne när hon var yngre, men det är inte av elakhet hon inte vill. Något har gjort ont, förklarar han.
När de hittade en gemensam balansgång i ridningen, tack vare det bettlösa huvudlaget, ville ryttaren självklart ut och tävla. Men då tog det stopp.
– Jag tycker att det är systemet som är fel, det är det jag vill komma åt. Någonstans känns det som att vi glömmer bort ridsportens Code of Conduct, menar Per.
  
Se fler bilder från Pers och Welbas ritt:

 
Rättelse: I en tidigare version av artikeln stod det att Per Waaler hade fått dispens att rida programmet bettlöst. Någon sådan dispens har dock inte utfärdats av Svenska Ridsportförbundet, därför kunde inte de svenska domarna döma ritten. Sue McMahon, som gästade från Storbritannien, kunde däremot välja att ge en bedömning.