Tre hästar med väldigt olika förutsättningar visades under dagen. Först ut var en härlig sexårig unghingst som Pether hoppas ska gå unghäst-VM under året. Hingsten hade mycket energi och härliga gångarter, men ibland kanske lite för mycket tryck i sig.
- Alla hästar har plus och minus, som man måste leva med. Den här hästen går inte att trötta ut. I stället måste vi jobba med teknik och med att få den att inte vara fullt så "på trycket", förklarade Pether.

Vill få honom lång och låg
Han berömde unghingstens trav, som var väldigt fin, men förklarade att de jobbar mycket med att få den lång och låg i formen eftersom den lätt blir hög och kort. De vill också få honom att vila mer på steget, vara längre i marken.
- Jag ser nästan hellre att de är lite för mycket på trycket som unga. Då är det lagom kvar när de blir äldre, kommenterade Pether.
Han menade att de fortfarande håller på att "grundmåla" hästen och slarvar man med det så kommer man inte så långt till slut. Hingsten får jobba en stund och så fort som han varvar upp sig får han skritta och ta det lugnt.
- Om man forcerar en sådan här häst så går proppskåpet, sa Pether.
Hingsten får hoppa en gång i veckan, Per är ofta ute och galopperar i skogen och låter honom leka och vara häst.

Korta sekvenser
Pether berättade att när de jobbar sina hästar så arbetar de alltid i korta sekvenser. Några steg och sedan sätter man punkt. De börjar med att testa att gas och broms fungerar var för sig och därefter börjar man variera takt och tempo, ett sätt att skapa kommunikation och att ta ledarskapet.
De rider aldrig runt, runt på en volt i varv på varv.
- Vi vill få bort kilometer. Motion är väl bra, men till vilken nytta. I stället försöker vi komma till ridning. Man måste alltid veta "var börjar jag och var slutar jag" som ryttare. Korta sekvenser hela tiden, vad man än gör. Och mängder med övergångar. Övergångar stärker, balanserar och skapar kommunikation. Jag tycker att vi i Sverige ofta rider i lite jämntjockt tempo, sa Pether.

Aldrig hela diagonaler
Han berättade också att de aldrig rider hela diagonaler på träning, om det inte är programridning innan tävling. Det finns ingen poäng med att rida en hel diagonal, det är bättre att ta det i små korta stycken.
Sexåringen hade inte mycket till galopp när han kom till Pether och Per. I stället hoppade han jämfota med bakbenen. För att komma tillrätta med det har de arbetat med att få galoppen så seg som möjligt. Övergångar mellan skritt – galopp – skritt – galopp är jättebra och de har nästan strävat efter att hästen ska bli lång och falla isär i övergångarna.
- När han faller isär kan han slappna av och det blir som styrketräning som passar heta hästar, sa Pether.
Först när galoppen är självbärig kan man börja arbetet med att nyansera och variera galoppsprången.

Byten på serpentiner
Att lära en het häst galoppombyten kan vara en riktig resa menar Pether. Det är lätt för hästen att tappa självförtroendet och det är oerhört viktigt att den inte lär sig fel från början eftersom det tar lång tid att korrigera.
På sexåringen har de arbetat mycket med serpentiner och övergångar i serpentinerna. När hästen är programmerad till att nästan tänka övergångarna själv är den mottaglig för byteshjälperna. Det är också ett bra sätt att lära om en häst som gärna byter orent.
- Många hästar får bättre galopp av byten. Hästar med kort, dålig galopp har ofta lätt att samla sig och gör fina byten. Har de för yviga språng kan det bli svårt med bytena, sa Pether.
Har man en häst som laddar inför ett byte rekommenderade Pether att inte genomföra bytet utan i stället sakta av till skritt och lägga in bytet någon annanstans på ridbanan, där hästen inte förväntar sig det.

"Typisk stomodell"
Nästa häst som visades var ett tolvårigt sto som ägs av en av stalltjejerna hos Pether och Per.
- Det här är en häst av typisk stomodell, de blir gärna lite långa i länden. Dessutom är hon så bred mellan frambenen att man kan köra in en bil mellan dem. Men hon har häftig gång, berättade Pether.
Även den här hästen får gå ganska lång för att få fram nosen. Rids hon för kort så får hon inte med sig bakdelen.
- Ryttaren ska inte få mer i handen när den går där nere. Snarare tvärtom. Det är viktigt att hästen är totalt självbärig och inte använder handen som en rollator och går på bogarna, sa Pether.
Precis som med den första hästen poängterade Pether hur viktigt det är med variation. Förändra steget, formen och tempot!

Ansträngd andning
Stoet började ibland att låta lite mycket, framför allt när hon kom upp i formen, och då rekommenderade Pether att man tar ner henne i formen igen och tar bort trycket på ”axlarna”.
Alla hästar är som bekant lite sneda och Pether menade att vi kanske måste acceptera det.
- Det har hänt att man pressat fram rakriktningen vilket har resulterat i skador. Man måste se rakriktningen av hästen lite som stretching och ta lite i taget.
Det här stoet hade egenheten att hon gärna bytte efter med bak till vänster. För att lösa det har ryttaren Ida fått arbeta mycket på volter och med att byta på volten. Det tvingar hästen att komma i balans med bakbenen.
- Hästen blir av voltspåret mer ihop och jag tycker att Ida kommer till mera ridning i bytena på böjt spår, sa Pether.

Gas, broms och servo ska funka
Sist ut var en tolvårig valack som Per förhoppningsvis ska rida VM på i sommar. Pether berättade att den förmodligen ridits väldigt rund tidigare och med mycket i handen. Hästen var urstark och helt sned när den kom till dem.
- Gas, broms och servo funkade inte, men den kunde alla tricks. Så Per fick sitta på en Grand Prix-häst och ta igenom gas, broms och rida övergångar. Dessutom var den flack och rakbent och utan rygg, berättade Pether.
Per fick rida hästen i en lite högre form och Pether förklarade att den här hästen inte ska ridas i en för klassisk form eftersom den då spänner ryggen och liksom blir upp och ner i sitt rörelseschema.
- Därmed inte sagt att man bara kan dra ihop hästen och tro att den är rund. Den måste vara rund i hela kroppen. Det måste vara tryck i bakbenen om den ska bli rund fram.

Inte så "dressyriga"
Med en häst av den här typen krävs det hela tiden att man arbetar med att hitta kommunikationen. Per rider mycket övergångar och Pether menade att om man är konsekvent varje gång så sitter det till slut i ryggmärgen på hästen. När den inte riktigt är med i bakbenen i övergångarna så får den gå direkt till piaff.
- Vi försöker att inte vara så dressyriga, sammanfattade Pether. Vi kantrar ute och travar mycket bommar. Det är viktigt att variera underlaget också. Att gå på hårt underlag som asfalt och grus stärker senor och ligament.