Text: Andrea Berlin
Foto: Lavaletto.se

- Ridningen är egentligen väldigt enkel i teorin, men kan ibland vara svår att utföra i praktiken, säger Mattias Jansson när han sitter upp på första hästen.
Det är ett sjuårigt sto som har fått två föl och därför inte har några större erfarenheter. Mattias förklarar vikten av att hästen blir rätt riden redan i utbildningsstadiet, för att sedan stegvis lära sig mer.
- När jag börjar rida en häst som denna vill jag att den ska kunna vara rak och att steglängden och tempot ska vara jämt. Jag ska kunna bromsa hästen utan att den blir spänd eller går mot handen. Likaså ska jag kunna släppa på tygeln utan att hästen ökar tempot.
Mattias rider hästen med en låg och bred hand, för att hjälpa den nedåt eftersom den är hög i nacken och väldigt framåt.
- Ofta vill hästen dra tygeln från ryttaren när den känner ett stöd. Det är viktigt att då hålla fast stadigt, med jämn kontakt i båda tyglarna och att ha en balanserad sits. Ett fel som många ryttare gör är att de tar balans genom att hålla sig fast i tygeln, vilket är helt fel. Man måste som dressyrryttare ha en stark mage och rygg, en stadig armbåge och en mjuk handled.
Han menar att kroppskontrollen är avgörande när hästen är het, rörlig och kanske lite vinglig. För att få hästen i balans rider Mattias på stora mittvolten. Meningen är att han ska vara på samma spår på volten i båda varven och inte behöva korrigera med hjälp av skänkeln.
- Genom att hästen blir stadigare ska inte ryttaren behöva göra så mycket. Hästen ska arbeta åt ryttaren, inte tvärtom. Som dressyrryttare kan man vara lite lat, men det kräver i så fall att man har tålamod och koncentration, säger Mattias.

Gymnastiserande tempoväxlingar
När hästen hittat sin balans och form vill Mattias växla tempo utan att den blir spänd. Tempoväxlingarna blir en slags gymnastik för hästen, där den får korta och länga sina muskler. Han utgår från arbetstraven respektive arbetsgaloppen, som han beskriver som hästens vanligaste tempo, för att sedan öka och minska utan att det känns onaturligt.
- Det är viktigt att man känner hur hästen är i dagsläget. Har du en lite trögare häst med mindre framåtbjudning ska du inte alltid ta för givet att den är trött och okänslig för hjälperna. De dagar du har mer framåtbjudning ska du ta till vara på, menar Mattias.
Varje gång det är dags att göra en övergång väntar Mattias till det ögonblick när hästen är i balans. Ibland kan det ta upp till fem varv innan hästen till exempel är redo för att fatta galopp.
- Jag vill även träna hästarna på att vinna mer mark. Det vill säga i en ökning vill jag inte bara att hästen ska springa fortare, med korta steg, utan jag vill att den tar färre och längre steg. Hästen ska få tydliga signaler om vad den ska göra, men med små hjälper från ryttaren.
När Mattias bromsar upp hästen använder han mestadels rösten, tillsammans med sitsen och en liten förhållning från handen.
- En del tycker inte att man ska använda handen alls, men jag har lärt mig mycket från tiden i Holland och där ansåg de att det är viktigt att hästen reagerar snabbt på tygeltagen.

Ställa nacken
Nästa individ han sitter upp på är en ridskolehäst som är 15 år. Den är lite bekvämare än den första hästen och Mattias ska försöka visa hur man kan lösgöra denna typ av häst. Efter uppvärmningen rider han med mycket ställning och böjning i halsen på rakt spår. Därefter övergår han till att rida öppna.
- När jag har hästen i balans brukar jag rida öppna, men inte bara i ett och samma tempo utan jag ökar och minskar i öppnan. Det tycker hästen är ganska jobbigt eftersom den då måste ta både större och mindre steg. Börjar hästen gå emot hjälperna är det viktigt att gå tillbaka och rida hästen i balans, för att sedan kunna återgå till övningen igen.
Även i galopp ställer han hästen i nacken. Ett tag har han hästen i förvänd galopp, men motställer den i nacken, vilket han anser är en bra styrkeövning.
- Den förvända galoppen ska du kunna rida utan att sitta snett eller kompensera genom att dra åt något håll.
Mattias gör halt gång på gång, hästen drar upp huvudet och går mot handen. Genom att han bara håller emot i tygeln ger sig hästen så småningom, och ger efter. Mattias ger den beröm och försöker få den att förstå att när den släpper nacken, då släpper han i handen.

Kan alla rörelser
Sista hästen Mattias kommer in på har tävlat internationell Grand Prix. Nu övergår clinicen nästan till uppvisning, man märker att publiken vaknar till och blir imponerad. Han visar alltifrån grundläggande tempoväxlingar till byten i varje. Och ger oss lite tips på vägen: 

• Försök avsluta en övning innan hästen tycker att det blir för svårt eller blir för trött. Gör gärna en halt och vänd tvärt, för att visa att nu är det någonting annat som ska hända.
• Är hästen väldigt het och rörlig, då är det extra viktigt att ryttaren har kroppskontroll och en korrekt sits. Sitsen kan man aldrig träna för mycket på.
• Viljan är egentligen det allra viktigaste hos dressyrhästen. Finns inte viljan kan man inte komma vidare och lära hästen nya rörelser.
• Ha en daglig träningsform och en tävlingsform. Rid hästen i lägre, rundare form hemma och inte i den lite mer anspända, högre formen som kommer fram på tävling. Det är viktigt att hästen arbetas avslappnad.
• Lär gärna hästen svåra rörelser ute i naturen, då har den mer energi och motivation. Piaff och passage har Mattias lärt många hästar på väg hem från uteritten, när stallet väntar.
• Glöm inte att dressyr kräver tålamod. Att ta fram en häst för Grand Prix (från att den är grundriden) tar minst fem år, men det vanligaste är sju år.

Anki Yngve

redaktion@hippson.se