Text: Sara Bref
Foto: Tomas Holcbecher

Dressyr-EM blev mer spännande än vanligt och diskussionerna om vem som skulle knipa guldet var livliga in i det sista. Samtidigt finns parallella diskussioner om den moderna dressyren och huruvida det domarna belönar med höga poäng faktiskt är god ridning. Oavsett vad man anser i de båda frågorna så kan vi enas om att dressyrsporten är komplex och uppdraget att bedöma och poängsätta ritter på den här nivån knappt låter sig beskrivas. 
Det finns studier som visar att just den komplexiteten, och utmaningarna för den mänskliga kognitionen när det gäller att uppfatta och bedöma detaljer på det sätt som krävs i bedömningssporter, kan leda till systemfel i beslutsfattandet. Sådana fel har hittats vid studier av andra sporter, där man sett att nationalitet, startordning eller hur personen presterade vid föregående tävling påverkar bedömningen i stunden. Och att domarna påverkar varandra. "Forskningen har upprepande visat att domare tenderar att ändra sina poäng när de får reda på vilka poäng andra medlemmar i domarpanelen har satt", skriver forskaren Inga Wolframm.  

”Inte enbart objektiv” 
Man anklagar inte någon för något, snarare konstaterar man att det kanske är så att det är mänskligt att inte vara så bra på objektiv bedömning av komplexa saker. Men frågan är då hur det ser ut i dressyren? I Wolframms analys ingår 510 bedömningar från sju GP-tävlingar som hölls från maj 2022 till april i år, där inkluderades bland annat en tävling i Sverige samt världscupfinalen i april. Hon har undersökt hur faktorer som hemmaplan, att ha samma nationalitet som domaren, startordning och placering på världsrankingen påverkar poängen. Det korta svaret från analysen är ”resultaten bekräftar att på högsta nivå i dressyr är dressyrpoängen helt enkelt inte enbart en objektiv reflektion av ekipagets prestation den dagen”. Nästan hälften av variationen i poäng kan förklaras med andra faktorer.  

Var kommer du ifrån? 
Nationalitet spelar roll på flera sätt. Domarna tenderar att favorisera ryttare från sitt eget land. Men inte nog med det, även ryttare som har samma nationalitet som en domarkollega i den aktuella tävlingen får ofta lite plus i kanten. Faktiskt påverkar det nästan dubbelt så mycket. Läggs dessa två effekter ihop gör det att en ryttare som delar nationalitet med någon av domarna som dömer den aktuella tävlingen i genomsnitt får 3,54 procent högre poäng bara därför.
Hemmamatcher och fördelar av att tävla på hemmaplan har dokumenterats i många andra sporter. Hemmaplan verkar däremot faktiskt ge en liten nackdel i dressyr. Kanske, funderar Wolframm, är domarna medvetna om att det är lätt hänt att ge hemmaekipage en extra skjuts, och håller därför i stället igen på poängen något. De överkompenserar. I praktiken drunknar dock den lilla nackdelen av hemmaplan oftast i de tidigare nämnda fördelarna med att dela nationalitet med en eller flera domare.  

Gott rykte ger pluspoäng
Att ekipagets placering på FEIs ranking påverkar poängen kanske känns helt logiskt. Men här kommer annan forskning in, som visar hur en persons goda rykte gör att den bedöms mer generöst redan från start. Särskilt om informationen finns lätt tillgänglig. Och särskilt om det är i situationer med hög komplexitet och snabba beslut. Så, skriver Wolframm, ju högre rankad och ju bättre rykte en ryttare har, desto troligare är det att domare omedvetet tar in tidigare prestationer i bedömningen. Senare starter i klassen tenderar också att bedömas högre än de som startar tidigt, och även om de högst rankade ju startar sent så förklarar det inte hela skillnaden.

Omöjligt?
Men det är inte domarna det är fel på. Forskaren skriver att ”domarna ombeds att göra det omöjliga: de måste fatta blixtsnabba beslut, om och om igen, för varje individuell rörelse som utförs, medan de måste väga in ett stort antal indikatorer på prestation”. För att klara uppgiften måste de helt enkelt (omedvetet) ta in information från andra håll, det blir vad Wolframm kallar kognitiva genvägar. Dessvärre medför det att små fördelar staplas på varandra vilket gör att vissa ekipage så att säga har manegen krattad för sig. Etablerade ryttare favoriseras. "Det är varken juste mot domarna eller stödjer utvecklingen av dressyr som en transparant, objektiv och hållbar sport som prioriterar välfärden hos, och rättvisan för, sina mänskliga och fyrbenta atleter", skriver Wolframm.  
En väg att gå skulle kunna vara att dela upp domaruppgiften i delar, där varje domare ansvarar för någon bit. Det skulle göra den kognitivt omöjliga uppgift som bedömning av en dressyrritt verkar vara lite mer görlig. Exempelvis kunde någon bedöma hästens välfärd och de signaler som indikerar en god eller sämre sådan, någon annan tittar på den atletiska prestationen, en tredje studerar ryttarens effektivitet och en fjärde tar sig an rörelsernas korrekthet. 

 Referens: 
Wolframm, I. Let Them Be the Judge of That: Bias Cascade in Elite Dressage Judging. Animals 2023, 13, 2797. https://doi.org/10.3390/ani13172797 

OM FORSKNINGSKOLLEN
Varannan vecka berättar husdjursagronomen och journalisten Sara Bref (tidigare Slottner) om aktuell hästforskning här på Hippson.se.

Tipsa!
Finns det något du skulle vilja veta mer om? Lämna gärna förslag till Sara, även om hon inte kan lova att alla era "önskeämnen" tas upp: sarabref79@gmail.com