Text: Jennie Börs
  
Enligt de svenska foderrekommendationerna har halm länge setts som ett utmärkt fodermedel, menar Anna Jansson, professor i husdjurens fysiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). I diskussioner med europeiska kollegor upptäckte hon dock att det inte var en helt delad åsikt.
– Vi skulle komma fram till någon form av konsensus kring utfodring av grovfoder till hästar. Mycket var vi hyggligt överens om, men när det kom till halm delades vi i två läger som inte kunde enas, berättade hon vid en föreläsning under Vallkonferensen på SLU som hölls i början av februari.
Det ena lägret ansåg att halm inte är ett lämpligt fodermedel till häst. Det andra lägret menade i stället att det inte fanns tillräckliga vetenskapliga underlag för att utforma en sådan rekommendation.
– Till grund för de som inte tyckte att halm var lämpligt för häst låg framför allt en studie där man hade tittat på magsår hos privatägda hästar i fält. I den studien föll det bland annat ut att hästar som utfodrades med halm hade mer magsår, baserat på den studien ansåg forskarna att halm är olämpligt.
  
Problem med den utländska studien
Anna menar å andra sidan att det finns problem med studien de andra forskarna grundar sin åsikt på.
– Problemet är att studien har väldigt lågt bevisvärde, då det inte går att göra en koppling gällande orsak och verkan. I studien finns ingen information om till exempel hästens totala näringsintag eller halmens hygieniska kvalitet.
Anna förklarar att det finns kunskap om att vissa mögeltoxiner kan ge sår på slemhinnorna hos andra djur. Halm innehåller lite energi och inget protein, vilket gör att det behövs god kunskap om både fodermedelsegenskaper och foderstatsberäkning. Detta för att en foderstat med mycket halm inte ska blir en bristfoderstat och öka risken för hälsoproblem.
– I studien jämförde man med hästar som inte fick något annat grovfoder alls än halm och då måste man vara kunnig som hästägare för att lösa näringsintaget. Försöker man med spannmål så kommer det att öka risken för flera problem.
  
Ny studie med "cross over"-design
Med detta som bakgrund har därför Anna, tillsammans med ett antal kollegor, genomfört en studie i ämnet. Studien syftade till att undersöka om halm ger magsår hos häst, för att kunna utforma en mer vetenskapligt baserad foderrekommendation. I studien ingick sex hästar i en så kallad ”cross over”-design.
– Det innebär att vi inte jämförde två separata grupper med varandra, till exempel en halmgrupp och en icke-halmgrupp. I stället delades gruppen om sex hästar in i två subgrupper, där båda grupperna fick prova båda foderstaterna i omgångar.
Den ena foderstaten bestod av 50 procent vetehalm och 50 procent proteinrikt hösilage, alltså den så kallade halmfoderstaten. Kontrollfoderstaten bestod i stället av 50 procent proteinfattigt hösilage och 50 procent proteinrikt hösilage.
– Foderstaterna var sammansatta för att vara så lika som möjligt avseende näringsämnen och proteinintag, så att man inte jämförde helt olika saker. Det var helt enkelt mest halmen som skiljde de två foderstaterna åt, säger Anna och fortsätter:
– Halmpartiet som användes var givetvis kontrollerat så att det inte fanns några hygieniska problem med fodret.
  
Visade inga tendenser till magsår
Hästarna åt av vardera foderstaten under tre veckors tid, vilket enligt tidigare forskning är en tillräcklig period för att magsår hos häst ska kunna uppstå. I slutet av varje utfodringsperiod genomfördes en gastroskopi av hästarnas magsäckar.
– Hästens magsäck har två olika typer av slemhinna och vi tittade i båda efter magsår. Sammanfattningsvis fanns det inga skillnader i antalet magsår eller svårigheter av magsår mellan de olika foderstaterna.
En rad andra faktorer undersöktes också. Till exempel visar resultaten att halmfoderstaten hade signifikant längre möjlig ättid.
– Hästar är selektiva i sitt ätbeteende och vi kunde se att en häst med halmfoderstat lade mer tid på att sortera ut godbitarna först, innan den åt av halmen. Det är något som stimulerar hästens naturliga beteenden.
  
Inga skillnader i tarmmotorik
En annan farhåga med halm, som enligt Anna finns beskrivet i litteratur från andra världskriget, är att halmen kan bidra till förstoppning. Därför studerades även hästens tarmmotorik samt träckens vattenhalt.
– Det är osannolikt att vi skulle få en förstoppning under tre veckor, men vi gjorde vad vi kunde. Vi lyssnade på tarmarna och det fanns inga tecken på att tarmmotoriken skulle vara annorlunda, säger Anna och fortsätter:
– Vi mätte som sagt också vattenhalten i träcken, men där fanns inte heller några avgörande skillnader.
  
Halm fortsatt rekommenderat
Resultaten från studien är fortfarande preliminära, men utifrån dessa står man fortsatt – i de svenska grovfoderrekommendationerna – kvar vid att halm är ett bra alternativt fodermedel till häst. Speciellt till överviktiga individer eller vid brist på annat vallfoder.
– Studien tyder inte på att halm ökar risken för magsår, samtidigt förbättras ättiden och mycket tyder på ett mindre glupskt beteende med halm i foderstaten. Vi kan heller inte se någon skillnad i vattenhalt i träcken eller vad gäller tarmmotoriken. Resultaten visar också att vi med hjälp av halm i foderstaten kan få en sänkning av insulinnivåerna.

Fler artiklar från Vallkonferensen på Hippson.se:
Hösilage inte alltid skäl till hästens dåliga mage
Kolhydrater i hästars grovfoder studeras