Text: Sara Bref
Foto: Adobe Stock

Ett forskarlag gjorde en enkätundersökning bland drygt 1 100 hästägare på Nya Zeeland. Av dem hade knappt 20 procent varit med om skador i samband med transportering av hästar. Forskarna såg att de vanligaste skadorna vid transportering var på bakben eller huvud, men även framben, och de såg även att transportera flera hästar tillsammans verkade öka risken. En fjärdedel av de skador som rapporterades behövde veterinärvård. Tre procent av skadorna var så allvarliga att hästen behövde avlivas.
Även om det förekom skador vid i- och urlastning så var det skador under själva resan, oftast i mitten av resan, som var absolut vanligast. Man såg ingen skillnad beroende på om hästen hade haft transportskydd eller inte. Däremot påverkade underlaget på så vis att det var viktigt att det fanns bra grepp. Gummimatta minskade risken för skador, medan spån ökade den.  
Rutinen att alltid kontrollera om hästen var i tillräckligt god kondition för att åka transport minskade också risken för skador, vilket kanske låter självklart. Det kunde till exempel gälla om en häst var rejält trött efter en prestation, och därmed förmodligen hade behövt vila lite mer innan hemresan. Det skulle även kunna förklara varför fälttävlanshästar löpte större risk att skadas under transport enligt studiens resultat, kanske var de helt enkelt oftare trötta efter tävling? 

Större risk om hästen inte gillar att åka 
Hästar som hade bandage eller annan form av skydd runt svansen under transporteringen skadade sig i högre utsträckning. Det behöver inte betyda att utrustningen orsakade skadan, utan det kan vara så att man oftare sätter på den typen av skydd på hästar som åker oroligt. 
I den nyazeeländska studien fanns också ett tydligt samband mellan ökad skaderisk och hästar med så kallade beteendeproblem. Forskarna efterlyser tydliga definitioner av vilken typ av beteenden som kan anses vara problematiska i relation till transportering, för att kunna ge rekommendationer kring träning av både hästar, den som lastar och den som kör ekipaget.  
I en motsvarande studie i Italien uppgav 14 procent av de som svarade att deras häst hade någon form av transportrelaterat beteendeproblem. Här såg man att användning av lugnande preparat, och användning av exempelvis spö för att få hästen att gå på transporten, ökade risken för skador vid transportering.  
Det fanns även en ökad risk för skador om man inte hade kontrollerat bromsarna tillräckligt, eller inte hade en fullgod gummimatta och/eller bom. Även i den italienska studien var spån en negativ faktor.  

Skador på människor 
Vid så mycket som hälften av de skadetillfällen där personen som hanterade hästen hade skadats, hade även hästen skadats samtidigt. Forskarna pekar på vikten av att inte bagatellisera problematiska beteenden i samband med transportering, eftersom de utgör ett välfärdsproblem och en säkerhetsrisk för både människa och häst. Resultaten, menar forskarna, visar att det behövs mer utbildning och träning för hästar och människor som ska ut och resa tillsammans.  
Vid en undersökning bland privatryttare i Australien uppgav runt en fjärdedel att deras häst hade skadats under transport. De menade att i drygt 70 procent av fallen var det hästen som halkade, skadades när den interagerade med en annan häst eller var orolig under resan.  
Bara i sex procent av fallen var det föraren som gjorde ett misstag, skrev de som svarade på enkäten. Samtidigt visade forskarnas resultat att förare som hade för vana att svara i telefon under färd oftare hade fått skador på sin häst vid transportering. Det betydde inte nödvändigtvis att det var telefonanvändning inblandat vid den aktuella skadan, utan kanske att en person som har för vana att svara i telefon samtidigt som hen kör bil generellt är en något sämre förare. Även de som hade sovit mindre än åtta timmar innan de fyllde i enkäten utmärkte sig, alltså inte att de hade sovit för lite när de körde hästen, utan när de svarade på frågorna. Kanske visar det att för lite sömn inte var en engångsföreteelse?  
I den australiensiska studien spelade inte förarens ålder någon roll, medan man i andra studier har sett att olycksrisken för professionella transportörer stadigt minskar från 27 till 63 år. ”Väldigt få förare i enkäten medger att ett fel från deras sida skulle ha ett samband med skador på hästen. Men mönstret när det gäller hästskador och förarens beteende pekar på en missbedömning av deras roll i risken för transportrelaterade skador”, skriver forskarna. 

 Referenser: 
Dai, Francesca, Martina Zappaterra, Michela Minero, Francesca Bocchini, Christopher B. Riley, and Barbara Padalino. 2021. "Equine Transport-Related Problem Behaviors and Injuries: A Survey of Italian Horse Industry Members" Animals 11, no. 1: 223. https://doi.org/10.3390/ani11010223  
Padalino Barbara, Rogers Chris W., Guiver Danielle, Thompson Kirrilly R., Riley Christopher B. 2018. A Survey-Based Investigation of Human Factors Associated With Transport Related Injuries in Horses, Frontiers in Veterinary Science, vol. 5, 2018. DOI=10.3389/fvets.2018.00294     
Riley, Christopher B., Chris W. Rogers, Kirrilly R. Thompson, Danielle Guiver, and Barbara Padalino. 2022. "A Survey-Based Analysis of Injuries to Horses Associated with Transport by Road in New Zealand" Animals 12, no. 3: 259. https://doi.org/10.3390/ani12030259 
Riley Christopher B., Noble BR, Bridges J, Hazel SJ, Thompson Kirrilly R. 2016. Horse Injury during Non-Commercial Transport: Findings from Researcher-Assisted Intercept Surveys at Southeastern Australian Equestrian Events. Animals (Basel). 2016 Oct 25;6(11):65. doi: 10.3390/ani6110065. PMID: 27792128; PMCID: PMC5126767. 

OM FORSKNINGSKOLLEN
Varannan vecka berättar husdjursagronomen och journalisten Sara Bref (tidigare Slottner) om aktuell hästforskning här på Hippson.se.

Tipsa!
Finns det något du skulle vilja veta mer om? Lämna gärna förslag till Sara, även om hon inte kan lova att alla era "önskeämnen" tas upp: sarabref79@gmail.com