Det är alltså för att hindra en kraftig nersmittning av betet, och för att få ner äggproduktionen, som vi avmaskar hästarna.
- Det gör vi i sin tur för att skydda fölungar, unghästar och äldre hästar. De är känsligast för parasiter, vuxna hästar har ofta utvecklat en rätt bra resistens mot spolmask och blodmask, säger Dan.

Avmaskning inte enda metoden
Alternativ till att avmaska kan vara att hålla hästar på tillräckligt stora arealer med tillräckligt litet betestryck. Man kan även alternera djurslag, till exempel låta kor beta i hagen ena sommaren och hästar nästa. Då äter djuren upp "varandras" masklarver.
- Ytterligare en variant kan vara att låta hagarna vila varannan sommar, utan några betande djur. Larver överlever sällan en helt hästfri sommarsäsong, säger Dan.
En annan viktig sak att tänka på är att man inte ska använda samma hagar till rasthagar på vintern som man sedan ska nyttja som sommarhagar. Då bygger man upp ett alldeles för stort smittryck.

Bäst om man kan göra träckprov
Få hästägare har möjlighet till växelbete eller till att låta stora hagar vila hela somrar. Därför är standardrådet från SVA att man lägger upp någon form av avmaskningsrutin.
- När vi pratar om vuxna hästar brukar det räcka med att avmaska en gång på våren och en gång på hösten. Men om man har föl och unghästar får man ha betydligt noggrannare kontroll, säger Dan.
Det är omöjligt att ge ett generellt råd för hur en avmaskningsrutin ska se ut. Det finns nästan lika många sätt att hålla hästar på som det finns hästar, och det gäller helt enkelt att försöka förstå sin egen hästhållnings påverkan på smittrycket.
- Det bästa är om man kan göra ett träckprov på våren. Då ser man hur mycket och vilken typ av ägg och maskar hästarna har. Utifrån det kan man lägga upp en bra rutin och kanske till och med sikta mot att få ner antalet avmaskningar, menar Dan Christensson.

Resistenta maskar
Den långsiktiga förhoppningen hos SVA och andra institutioner är nämligen att det inte ska utföras fler avmaskningar än som verkligen är nödvändigt.
- Vi ser hela tiden att vi får resistenser mot avmaskningsmedlen. Och vi är lite oroade över att den utvecklingen går så fort. Att lägga upp en driftsform för hästar som bygger på att friska djur ges kemiska preparat håller inte i längden. Det blir svårare och svårare att få fram nya preparat vilket gör att medlen kommer att bli dyrare och dyrare, förklarar Dan.

Relativt ny företeelse
Maskmedel för djur kom i större skala först på 1960-talet. Innan dess var det ganska vanligt att hästar och nötkreatur delade hagar, vilket skapade ett naturligt växelbete. Men visst fanns det en hel del hästar med mycket mask även på den tiden.
- Armén köpte gärna unghästar som växt upp på Öland eller på Gotland. Det var, så här i backspegeln, inte så konstigt eftersom de hästarna fått växa upp på stora arealer med glest mellan grästuvorna. De fick gå långt för att hitta mat och det höll troligtvis nere parasittrycket. De hästarna fick därför en hyfsad start i livet och blev hållbara som vuxna, säger Dan.
Det är framför allt för unghästar och föl som stora mängder parasiter är farliga. Unga hästar som blir rejält angripa kan få en hämmad tillväxt och därmed en sämre start. I sällsynta fall kan till och med föl dö av för mycket parasiter.

Växla mellan olika medel
Det finns två huvudgrupper av avmaskningsmedel som man bör alternera mellan för att minska risken för resistens. Den ena gruppen kallas för makrocykliska laktoner och där ingår till exempel Ivomec och Cydectin. Den andra gruppen är pyrantelerna, där till exempel Banminth och Fyrantel ingår.
- Det hjälper inte att byta mellan medlen inom en och samma grupp eftersom de i stort sett är identiska, förtydligar Dan.
Olika medel verkar olika bra beroende på vilken parasit det gäller. Equimax är till exempel väldigt bra mot bandmask men där har man, liksom hos de andra preparaten med makrocykliska laktoner, börjat se viss resistens mot spolmask. För att hitta rätt preparat för sin hästbesättning råder Dan Christensson att man diskuterar resultatet från träckprovet med sin veterinär.
- Det gäller att ha tungan rätt i munnen och veta vad man har för problem innan man avmaskar. Där kan träckprov vara till mycket god hjälp, säger han.

Verkar olika länge
Huvudregeln är att man avmaskar första gången ett par dagar innan hästarna ska släppas på bete på våren. Om man behöver avmaska fler gånger under sommaren beror lite på, exempelvis håller olika preparat nere äggproduktionen under olika lång tid. Verkningstiden för ett avmaskningsmedel kan variera mellan en och tre månader. Även här kan veterinären ge goda råd!
- Målet är en välbalanserad miljö, inte en helt parasitfri häst. En häst som utsätts för en liten mängd larver utvecklar viss resistens, vilket är bra. Skulle en häst sakna sådan resistens kan den bli väldigt dålig om den väl kommer ut på ett bete med mycket parasiter, förklarar Dan.
Han berättar att man i normala fall inte ser på en häst om den har mask eller inte.
- Ibland kan man se bandmaskar i avföringen och ibland på senvintern kan hästens immunförsvar stöta ut små blodmaskar som kommer ut med träcken. Sedan kan man se allvarliga maskangrepp genom att hästen bli mager, matt i pälsen och inte lägger på sig som den ska.

Ges i doseringsspruta
Avmaskningsmedel säljs oftast i form av en pasta som ges oralt, det vill säga genom munnen. Pastan förpackas i en doseringsspruta som man för in i hästens mun. Sedan sprutar man in medlet vid tungroten så att det sväljs direkt.
- Det brukar sällan vara några problem. Men är man inte van vid att hantera hästar och hästen inte är van vid att hanteras kan det såklart vara lite svårt. Det gäller att man hantera hästarna tidigt så att de lär sig sådant här redan som unghästar, säger Dan.
Han berättar att det fortfarande går att få tag på åtminstone Banminth i pulverform om man hellre vill ge medlet i maten.
- Det funkar för det mesta. Som med så mycket annat hänger det på hästen. Vissa matvägrar och då kan man behöva hoppa över någon kraftfodergiva så att hästen blir riktigt hungrig, säger han.