Text & bild: Anki Yngve
 
Hovarna är förlängningar av hästens tår (den nutida hästen har bara en tå per fot). Varje hov består dels av ytterhöljet som är det vi ser när hästen har foten i marken, dels av ett blodkärlsfyllt inre som innesluter hovbenet.
- Ytterhöljet sitter inte fast på annat sätt än att dess lameller går in i kötthovens lameller. På en död hov kan man alltså plocka bort höljet. På levande hästar sitter det stenhårt fast, men kapseln kan slitas av vid olyckor, till exempel om hästen fastnar med hoven i något och får panik, berättar Kerstin.

Bidrar till blodcirkulationen
När hoven belastas fungerar den som en blodpump. Eftersom den nedre delen av hästens ben inte innehåller några muskler, bara senor, så behöver hovarna hjälpa till med att pumpa tillbaka blodet från fötterna till resten av kroppen.
- När hästen trampar ner foten ska helst strålen få ett mottryck. Den elastiska putan, som ligger innanför strålen och ser ut ungefär som en tvättsvamp, trycks ihop och blodet pumpas ut. Samtidigt vidgas hoven av trycket, förklarar Kerstin.
Hovmekanismen med "blodpumpen" är alltså beroende av att hästen rör sig. Dessutom är det viktigt att hästen skos på ett sådant sätt att pumpandet fortfarande fungerar.
 
Består av keratin
En hov består av samma ämne som hud, hår och naglar - det vill säga keratin. Även strålen är uppbyggd av keratin men innehåller mer vatten än hovväggen, det är därför den är så mycket mjukare. Keratinet i hovarna är osmältbart, därför spyr hundar ofta upp hovflisor när de lyckats svälja dem.
Då ett föl föds är hovarna redan färdiga att gå på, men de täcks av fölputan som är ett skydd för att det ofödda fölets hovar inte ska skada livmodern på mamman.
- Fölputan slits av så fort fölet börjar gå. Putans yta ser ut ungefär som taggsvamp, berättar Kerstin.
Föl början man verka redan vid tre till fyra veckors ålder, inte minst för att de ska vänja sig.
- Många gånger måste man börja ännu tidigare, vid två till tre veckors ålder, för att det finns något i benställningen som ska korrigeras. Sådana korrigeringar måste göras innan hovarnas tillväxtzoner sluts. Efter ett års ålder är det för sent, förklarar hon.
Vissa föl föds med inkorrekta benställningar som gör att man måste korrigera detta direkt efter födseln. Till exempel om fölet har så veka senor att det går på kotorna.
 
Skorna är ett skydd
Skor lägger man på den arbetande hästen för att skydda hoven. Vildhästar har självklart inga skor, men de arbetas inte och i det vilda slås dessutom hästar med för känsliga hovar ut, de överlever inte. Om en oskodd häst rids eller körs på ett hårt underlag som exempelvis asfalt eller grus finns risken att hovarna slits ner och medför smärta för hästen. Oskodda travhästar kommer faktiskt inte så sällan in med kraftigt nedslitna hovar efter ett lopp.
Redan romarna upptäckte att man måste skydda hovarna på hästen vid hårt underlag. De flätade en botten av rep som de sedan band runt hovarna på hästen. När användningen av järn bredde ut sig över världen började metall att användas som hovbeslag.
 
Järnskor vanligast
Järn är fortfarande det absolut vanligaste materialet i hästskor.
- Det har kommit många nymodigheter i till exempel plast och gummi genom åren, men ingen av dessa alternativa skor har fått något riktigt fäste på marknaden, säger Kerstin.
Hon menar att en av förklaringarna är att järn glider lagom mycket mot underlaget, något som är av yttersta vikt för att hästen ska hålla.
Man brukar säga att den normala hästen behöver skos någonstans mellan var sjätte och var åttonde vecka, det beror bland annat på hur snabbt hovarna växer på den aktuella individen. Men det finns hästar som behöver skos oftare eller ännu mer sällan än så.
Jämför man en fram- och en baksko så ser man att de skiljer sig åt utseendemässigt. Det beror helt enkelt på att hästar normalt har rundare framfötter än bakfötter.
- Anledningen är att hästen bär 60 procent av vikten på framdelen. Framhovarna är rundare för att kunna bära mer vikt. Skillnaden blir större med åren, när hästen föds är fram- och bakhovarna mer lika. Tyngden formar fötterna, berättar Kerstin.
 
Skor eller barfota?
Alla hästar behöver inte skos, det beror på om och hur hästen rids, på vilket underlag den går och vad den har för hovkvalitet. Vissa ridhästar och ponnyer klarar av att gå oskodda bak medan andra får skos runt om för att inte ömma. Det är hästen som avgör!
Även om hästen inte skos behöver den med all sannolikhet verkas, men hur ofta kan variera.
- En helt korrekt häst som går på ett perfekt underlag och sliter hovarna perfekt skulle i teorin inte behöva verkas, men det är en utopi. Hästar idag går inte så mycket, de står ofta inne, äter mycket mat med gott om protein i och sliter inte hovarna tillräckligt. Jag tror inte att de som hade arbetshästar förr behövde verka lika ofta som vi gör idag. Unghästarna gick till exempel ofta med som handhästar i skogen och fick därmed röra på sig, säger Kerstin.
 
En centimeter i månaden
Hovkapseln växer med ungefär en hov om året vilket betyder lite drygt en centimeter i månaden.
- Om hästen sliter ner mindre än så behöver den verkas. Vissa hästar har sämre ämnesomsättning vilket gör att hovarna växer långsammare. Hästar som får mycket mat och tränas hårt kan ibland ha hovar som växer mer än genomsnittet, säger Kerstin.
På senare år har diverse barfotametoder diskuterats flitigt, en debatt som Kerstin egentligen inte vill ge sig in i.
- Jag brukar säga att så länge hästen inte lider på något sätt är det inget fel med att den är barfota, all barfotaverkning är inte fel. Men så fort det börjar gå mot någon form av lidande för djuret måste man säga stopp.
 
Biotintillskott är omtvistat
Vissa hästägare ger sina hästar biotintillskott för att förebygga dåliga hovar. Kerstin menar att en häst med diagnosen biotinbrist säkert kan hjälpas av biotin i stora doser.
- Men då ska man ha tagit blodprov så att man verkligen vet att hästen har brist på biotin, annars hjälper det inte ett dugg. Och om den har en brist gäller det att ge tillräcklig mängd av rätt sorts biotin. De tillskottsburkar man köper innehåller ofta för små doser och biotin av fel sort, säger hon.
Det är också vanligt att hästägare smörjer in hästens hovar med fett eller olja för att motverka uttorkning, men det är inget Kerstin rekommenderar.
- En hov suger inte åt sig olja, det där är att lura folk på pengar. Oljan är till för hästägarens öga, att det ska se blankt och fint ut, snarare än för hästen.
Enligt Kerstin finns det till och med en risk för att hovens skyddande glasyrlager skadas om hästen ständigt går med fett på hovarna. Fastnar det gruskorn i fettet kan kornen nämligen slipa ner den känsliga glasyren.
- Behöver hovarna fuktas så görs det bäst med vatten. Hovväggen kan inte suga åt sig vätska så det är i så fall sulan man fuktar, till exempel genom att låta hästen stå med fötterna i vattenbad.
 
Brodda när det är halt!
Så här års är det många ryttare och hästägare som funderar över det här med broddar. Kerstin tycker absolut att hästen ska ha broddar när det är halt, för att undvika att den halkar och skadar sig. Om det inte är extrem halka anser hon att det räcker alldeles utmärkt med två broddar per sko.
- Ju fler broddar desto mer åverkan blir det på leder och ligament eftersom hoven "fastnar" när den når marken och inte kan vrida sig på ett naturligt sätt. I stallet är det bästa om man kan skruva ur broddarna så att hästen slipper stå högre bak än fram, men när man rider är detta inget problem eftersom broddarna då går ner i underlaget.
Kerstin tycker att det är lika viktigt med broddar i hala hagar som när man är ute och rider.
- Något annat är oschysst mot hästen. Hur ska den kunna förstå att den har bra grepp när den rids men inte när den går ut i hagen med samma underlag? Om det till exempel blir slagsmål i hagen måste hästarna kunna kasta sig undan och det kan de inte om de inte har något grepp.