Text: Frida Bank
Foton ovan: Vanja Sandgren (Jenny), Sara Nyman och Adobe Stock
  
Stress, smärta, vävnads- och tandskador samt ”beteendeproblem” i ridningen. Det är några vanliga följder av att hästens nosgrimma spänns för hårt. Nosgrimman ska stabilisera huvudlaget, men av vissa ryttare används den även för att stänga hästens mun.
För hårt åtdragna nosgrimmor väcker oro hos aktiva inom ridsporten, och hos veterinärer och experter världen över. Forskning visar att det finns goda skäl att ta oron på allvar – och att lossa remmarna så att hästen kan gapa och svälja.
  
Vanligt bland tävlingsryttare
Forskare har undersökt hur vanligt det är med hårt åtdragna nosgrimmor bland hästar på internationella tävlingar. Hela 750 hästar deltog i studien som publicerades i den vetenskapliga tidskriften PLOS one tidigare i år. Både hästar som tävlade dressyr, fälttävlan och så kallade hunterhästar ingick i studien. Nosgrimman kontrollerades direkt innan eller efter tävlingsritten.
Hos 44 procent av hästarna gick det inte att få in ett enda finger mellan nosgrimman och nosryggen. I endast sju procent av fallen gick det att få in två fingrar, vilket är det mått som brukar användas för att ange en korrekt spänd nosgrimma.
– Det är snarare regel än undantag att nosgrimmorna är för hårt spända. Hur det ser ut inom vardagsridningen är svårare att säga, generellt tenderar vi att ta efter de bästa ryttarna. I många fall är det bra men inte i det här fallet, säger Jenny Yngvesson som är universitetslektor i tillämpad etologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
  
Hästar från tre länder
Studien undersökte tävlingshästar i Irland, Belgien och Storbritannien. Men enligt Jenny finns det inget som tyder på att det skulle vara mindre vanligt med hårt spända nosgrimmor i Sverige.
– Hela hästsportvärlden är en och samma, säger hon.
Varför förekommer detta?
– Det är en intressant fråga. En del menar att det kommer från dressyren, där betyget på en ritt dras ner om hästen gapar. Jag tror att bedömningsregelverket inom dressyren skulle behöva ses över. Det är ju inte konstigt att man försöker uppnå högsta möjliga poäng när man tävlar, funderar Jenny.
Även forskarsammanslutningen ISES menar att skälet för ryttarna att spänna nosgrimman för hårt är dressyrreglerna, som straffar tecken på obehag såsom gapande munnar eller tungor som sticker ut. Tanken med reglerna är att främja bra träning och acceptans av bettet. Men en tight nosgrimma hindrar hästen från att visa att den inte trivs.
  

Två fingrar mellan nosrygg och nosgrimma. Foto: Sara Nyman
  
Skapar obehag och lidande
Jenny Yngvesson har tagit del av flera olika studier som visar att en hårt åtdragen nosgrimma innebär lidande för hästen. Forskare vid Sydneys universitet har till exempel visat att hjärtslagen hos hästar med en för hårt spänd nosgrimma ökade, från ett genomsnitt på 34 hjärtslag per minut till 46 per minut.
Andra studier har visat att temperaturen i hästens ansikte sjunker, att temperaturen i ögonen ökar och att blodflödet försämras. Det är indikationer på stress. Dessutom gör nosgrimman det svårare för hästen att svälja, gapa, gäspa och slicka sig.
  
Vanligt med skador i munnen
Någon som har sett riktigt otäcka konsekvenser av för hårt spända nosgrimmor i sitt yrke är veterinär Sara Nyman. Hon berättar att det är vanligt med tryckskador på insidan av kinden och på lanerna.
– Jag har sett kroniska tryckskador, blåmärken, blödningar och riktigt fula sår på många hästar, säger hon.
I extrema fall har även nosremmen skapat en grop i nosryggen (läs intervju med Sara Nyman i Hippson nummer 1 2017). En häst som inte kan gapa kan inte värja sig mot obehag. Har hästen då även ett bett som inte passar är det bara en tidsfråga innan skador uppstår.
Förutom att ha en korrekt spänd nosgrimma ger Sara rådet att vara noga med att utrustningen passar hästens anatomi. Men minst lika viktigt är att förebygga belastningsskador genom att variera utrustningen.
  

Vanlig tryckskada av nosgrimma i hästens kind. Foto: Sara Nyman
  
Protestbeteenden är tecken på obehag
– Alltför få ryttare tänker på att hästens oönskade beteende vid ridning i många fall kan härledas till smärta i munnen, säger Sara Nyman.
För när en häst upplever smärta eller stress under ridning eller annan träning kan den visa olika protestbeteenden. Det kan bland annat vara att den inte vill gå fram, att den rusar, biter sig fast i bettet, försöker rycka tyglarna ur handen på ryttaren, slänger med svansen eller gnisslar med tänderna.
– Dessa beteenden är varningssignaler som vi behöver ta på allvar. Försök aldrig straffa bort sådana beteenden eller åtgärda dem med remmar eller andra ”hjälpmedel”. Ta reda på den bakomliggande orsaken till problemet och åtgärda den. Ta hjälp av veterinärer, hippologer, agronomer, etologer eller andra yrkesgrupper med gedigen bakgrund och ett kritiskt tänkande, rekommenderar Jenny Yngvesson på SLU.
  
Lös rem gav bättre gångarter
Forskare har också studerat hur olika hårt spända nosgrimmor påverkar hästarnas prestation under dressyrtävlingar. Där visade resultatet att hästar med lösare nosgrimma fick högre poäng på sina gångarter.
En liknande studie har Jenny Yngvesson själv gjort tillsammans med studenten Beatrice Hagström. Då utförde flera hästar samma dressyrprogram. Alla hästarna reds en gång med engelsk nosgrimma, en gång helt utan nosgrimma och en gång med aachennosgrimma. I samtliga fall var Beatrice noggrann med att se till att det gick att få in två fingrar mellan nosryggen och nosgrimman.
– Vi såg inga skillnader i protestbeteenden mellan de olika nosgrimmorna, men ryttarna som red helt utan nosgrimma upplevde att hästarna kändes bättre, berättar Jenny.
  
Så påverkar stressen
På kort sikt upplever en häst som rids med en för hårt åtdragen nosgrimma akut stress. Denna stress påverkar hästens inlärning negativt. Det är svårare att lära hästen nya saker om den har ont någonstans, förklarar Jenny Yngvesson.
På lång sikt kan hästen börja förknippa ridningen med stress. Stressen påverkar i sin tur immunförsvaret negativt och kan öka risken för infektioner och magsår.
– En häst som vi utsätter för smärta är inte en glad atlet. Vi kan fundera på om det här över huvud taget är förenligt med god ridning och god hästhållning. För mig är svaret enkelt. Nej!
Jenny fortsätter:
– Det skulle vara intressant att se detta prövat som ett rättsfall. Det här är vad jag skulle klassa som onödigt lidande enligt djurskyddslagen. Men det bästa vore naturligtvis om vi som håller på med hästsport helt enkelt skulle sluta göra fel.
  
Skillnad på tyckande och vetande
Yngvesson välkomnar mer forskning i ämnet, bland annat kring hur användningen av nosgrimmor påverkar hästens inlärning på lång sikt. Men det viktigaste är att se till så att tränare, hästägare och ryttare tar till sig av den forskning som finns.
– Vi har massor av kunskap om hästens välfärd, men vi tillämpar den inte. Det är ett jätteproblem. För det hjälper ju inte hästarna om forskare kommer fram till vad som kan orsaka stress, om vi sedan inte ändrar på något i vår hästhantering.
Mycket av forskningen finns tillgänglig på nätet.
– Det är oerhört viktigt att man är källkritisk och funderar noga över skillnaden mellan tyckande och vetande. Information om vad en enskild person har upplevt kan vara värdefull, men forskning handlar om systematiska undersökningar på många hästar, poängterar Jenny.

Här kan du läsa mer:
Till studien om hårt åtdragna nosgrimmor hos tävlingshästar
Om hästens beteende, ögontemperatur och hjärtslag
Forskare vill ha nya regler – för att förhindra smärta
Forskare protesterar mot hårt spända nosgrimmor
  
Forskarsammanslutningen ISES har tagit fram en mätsticka som kan användas vid kontroll av nosgrimman. De anser att en sådan kontroll alltid borde göras av en steward innan hästen tävlar: