Text: Lisa Olsson
Foto: Lisa Olsson och Madicken Parkström
  
Det hela utspelade sig nyligen på Gråbo ridklubb, som ligger ett par mil nordöst om Göteborg. Hästägaren Marie Cedhagen gick och pysslade i stallet när en hundägare som brukar gå förbi stack in huvudet och lätt panikslagen skrek ”hallååå”.
Marie förstod direkt på tonfallet att något allvarligt hade inträffat och fick snabbt upp mobiltelefonen och ringde ridlärare Pernilla Blomquist, samtidigt som hon sprang mot utgången:
– Pernilla, du måste komma och hjälpa mig nu, fort!
  
Hästarna stod helt stilla
Synen som mötte dem i hagen var svår att ta in. Den ena hästen Denver stod med frambenet rakt ut, parallellt med marken och med hoven och kotan i en otäck vinkel. Skon på hans hov satt fast i hästen Hermans grimma. Herman i sin tur stod med huvudet nedböjt av tyngden.
Marie och Pernilla gick försiktigt fram till hästarna.
– Vi visste ju inte om de skulle få panik och börja kasta sig, men som tur var stod de helt stilla.
Tyngden från Denvers ben gjorde att grimman satt i spänn och det fanns inte en chans att ta loss den. Pernilla rusade därför i väg och hämtade en kniv.
Hon fick in kniven mellan grimman och huvudet, och Marie stack in sina fingrar mellan Hermans huvud och kniven för att skydda honom. Hade Herman gjort ett ryck med huvudet hade det kunnat gå illa. Men det gick bra.
 
Hovslagaren ryckte ut
När grimman lossade smällde Denvers hov i backen. Men problemen var inte slut där. När de lyfte hoven såg de vad som hänt. Den metallring på grimman som sitter vid ganaschen satt stenhårt fast mellan hoven och skon. Den hade dragits in nästan fem centimeter längs med skons skänkel och satt fastkilad mot första sömmen.
Marie och Pernilla skar bort det mesta av grimman och tog in Denver i stallet. Efter ett tappert försök att få loss skon insåg de att det inte gick då metallringen satt precis över en av sömmarna. Det blev till att ringa en hovslagare, som var på plats efter bara 20 minuter.
Denvers ägare Anna Jorhage var på jobbet när Marie ringde och berättade vad som hade hänt.
– Min första tanke var att ja, det är ju han som ska lyckas med en sådan grej, suckar hon och beskriver sin häst som lite klumpig.
En dryg vecka senare är Denver fortsatt halt och har stått på smärtstillande i sjukhage sedan olyckan. Inom kort blir det transport till klinik för att kolla om det har blivit några större skador.
Den andra hästen, Herman, verkar ha klarat sig helskinnad.
  
Mjukdelar kan ta stryk
Veterinär Åsa Hinton undersökte Denver efter olyckan. Hon vill inte uttala sig om enskilda ärenden, men säger att hästar generellt är extremt bra på att skada sig.
– Det är allt från höhäckar till hönät, boxkanter, krubbor, staket… Allt som går att fastna i. De är underbara. Man undrar ofta hur de lyckas, säger Åsa.
Hennes råd är att minimera riskerna och ta bort allt som hästen kan fastna i.
– De är ju flyktdjur och de rycker och rycker, det är mycket mjukdelar som kan ta stryk. Dessutom är det stora djur med mycket kraft så det är klart att de kan skada sig illa, säger Åsa, som förutom veterinär är diplomerad ridlärare och hippolog.
  
För- och nackdelar med grimma
Hur ska man som hästägare tänka när det gäller grimma i hagen? Försäkringsbolaget Agria har inte någon rekommendation.
– Våra skadereglerare ser ingen ökad risk med grimma på. Det finns så mycket annat de kan skada sig på. Vissa hästar är olycksfåglar hur man än gör, säger Pernilla Melander som är kommunikationsansvarig på Agria.
Det är i stället djurägaren själv som får göra bedömningen vad som känns tryggast, med tanke på hur hästen är och var den står.
– Djurägaren måste ta ett medvetet beslut. Vilka risker vill jag ta och vad är bäst för just min häst i den miljön den befinner sig i. Vilka risker finns om hästen skulle komma lös när det gäller till exempel trafik? Man får väga riskerna mot varandra, säger Pernilla Melander.
Anna Jorhage har i alla fall bestämt sig när det gäller hennes Denver:
– Ska han fortsätta gå med tokstollarna han har gått med nu så blir det ingen grimma på i hagen i framtiden, säger hon bestämt.

Metallringen hade kilats in under skon. Foto: Marie Cedhagen