Krönikor
Publicerad: 2015-05-12Artikelförfattaren Per Waaler till häst. FOTO: Nina Bjärkaas
Debatt: Finns det acceptabelt våld vid träning av hästar?
I detta debattinlägg diskuterar GP-ryttaren och dressyrtränaren Per Waaler varför våld ibland förekommer i hästträning, trots att vi vet att det är fel. Vad har vi som rider "rätt" att göra – och vad är vårt ansvar gentemot hästarna?
”Vad är det som leder till våldsam behandling av hästar i träningssituationer? Om man tittar på de bästa tränarna i världen, mästarna, så är det sällan eller aldrig man hör eller ser spår av våldsam hantering av hästarna.
Det är inte så att de som är bäst råkar vara de snällaste. Det är snarare så att deras kunskaper och erfarenheter har gett dem många fler icke-våldsamma lösningar på de problem vi ställs inför i vårt svåra arbete – att samarbeta med en individ av en annan art, som inte förstår vårt språk.
Våld är alltid en sämre lösning än den "rätta” lösningen, men det är ofta mycket svårt att hitta "rätt” lösning utan tillräcklig kunskap och erfarenhet. Jag kommer ihåg tidigare i min professionella tränarkarriär att jag kände fysiska och psykiska obehag i situationer där jag tog betalt för att finna lösningar på utbildningsproblem, men där resultatet uteblev. Det är en obehaglig situation som tyvärr är början på en väg som leder oss längre och längre bort från den ursprungliga intentionen – att hjälpa människor och hästar att förstå varandra, och därmed påbörja ett samarbete som är givande för båda parter.
En annan orsak till våld mot hästar är vad min vän Emelie Cajsdotter kallar "omvänd empati". Alltså att tillfoga hästen den smärta och det obehag du känner att den har gett dig, genom sin handling eller dåliga prestation. I situationer där vi hoppas och förväntar oss en prestation av vår häst, som inte blir vad vi önskat oss, kan frustrationen orsaka att ryttare tycker att det är rättvist att påföra hästen smärta. Smärta som är lika med eller överstiger den dåliga känsla, eller den psykiska smärta, som han eller hon menar att hästen är skuld till.
Denna bestraffning är obegriplig för hästen och leder bara till andra problem, vilket en oerfaren ryttare eller tränare ännu inte har förstått. (Annars skulle denne inte ha straffat hästen.)
Jag vill också ställa den etiska frågan: Vad har vi för rätt och ansvar när vi tvingar igenom vår vilja på en annan individ. Är detta motiverat genom ägande?
Hästar reagerar instinktivt och reaktioner får inte missförstås som dumma val, när hästen inte har något val om huruvida den ska reagera eller inte. En häst, som är ett flyktdjur, har med tiden blivit fulländad till det den måste vara bäst till i naturen – nämligen att överleva. Detta gör att den inte har lyxen, som vi har, att resonera först innan den reagerar. De av hästarnas släktingar som kan ha haft den förmågan har för länge sedan dött ut, till följd av detta.
Det finns studier som visar att skillnaden mellan en människa som ser, utvärderar och reagerar – och en häst som ser och reagerar – är hälften. (Alltså 24 millisekunder i relation till hästens 12 millisekunder.) I många situationer blir hästarna anklagade för att vara dumma eller fräcka, eftersom de har denna förmåga att överleva som inte vi har.
När man straffas för något som är en naturlig, icke-viljestyrd instinkt, så upplevs det som en dubbel bestraffning – som är direkt skadlig för självkänslan. Även om resultatet har uppnåtts har alltså självkänslan på lång sikt påverkats negativt. Vilket också kan ses som en orsak till att så många hästar hoppar på träning, men sedan vägrar ut sig på tävling. Under press blir den dåliga självkänslan tydligare och resultatet uteblir.
Vad kan man som hästägare göra när man kommer i en situation där kommunikationen bryts ner, förståelsen försvinner, och våldet tar över? Man kan se på tränarens försök att reda ut situationen som ett försök att få till något, som han eller hon inte är kapabel till att reda ut, på grund av avsaknad av kunskap och erfarenhet. Som också är skälet till att denna tränare inte är bland de bästa i världen. Detta, i sin tur, är varför kunderna betalar ett mycket lägre pris för den kunskap de får.
Det kan då vara räddningen för tränaren om man vid ett tidigt tillfälle tar kontakt, och förklarar att det är okej om vi inte löser det här problemet nu. Snarare gör vi vad vi kan på ett positivt, etiskt korrekt sätt, tills vi kan hitta en annan lösning.
Om tränaren inte känner sig anklagad, utan känner att ni har förståelse för hur svårt jobbet är, kommer denne att uppskatta att ni erbjuder en annan lösning än vad en djurvän har som absolut sista alternativ – att tillgripa våld och bestraffning. (Som dessutom omfattas av lagstiftning och hårda regler inom alla hästsportsorganisationer.)
Vad är våld och bestraffning, och vad är korrigering? Här finns en fin linje vi måste balansera på, och det är inte helt olikt vad vi som föräldrar måste relatera till med våra barn. Många föräldrar i andra kulturer, där våld mot barn accepteras som en del av uppfostran, ser detta som ett nödvändigt ont.
Min son påstår fortfarande, vid 26 års ålder, att jag har "smiskat" honom en gång i hans barndom – även om han medger att han säkert förtjänade det. Jag kommer inte ihåg det själv, men du vet vad som sägs om berusade människor och barn … Om jag i frustration och okunnighet gjorde detta, var det i brist på bättre metoder.
När det gäller korrigeringar i ridning, så har de för avsikt att få uppmärksamhet för de frågor vi ställer. Om denna korrigering är för kraftfull leder den till rädsla, som i sin tur är destruktiv för lärandets process. Om den är för svag gör den bara hästen mer ouppmärksam.
Hästar är olika, precis som vi är. Några reagerar när man hostar, medan andra kräver att du klappar händerna nära deras öron. Men det får aldrig gå till den punkt där det uppstår rädsla och spänning.
Många gånger förstår vi egentligen varför en häst ”inte lyssnar". En häst som är rädd om sin mun, baserat på upprepade situationer där smärta har orsakats av ryttaren, kommer att ha sin fulla uppmärksamhet på bettet. Den kommer kanske inte att märka skänklarna, hur envisa de än är.
Som tränare är detta ett etiskt dilemma, då vi måste få fokus tillbaka på det viktigaste (bjudning, en beredskap att gå framåt) och bort från det destruktiva (fokus på bettet, och konsekvens av smärta som väntar i den riktning hästen är ombedd att gå i – framåt). Hästen sätts i en situation av "damned if I do, and damned if I don’t". Den gör en prioritering som säger att den har mest att förlora genom att gå fram en gång för mycket än en gång för lite.
Det är anmärkningsvärt att de flesta träningshjälpmedel som säljs bygger på att skapa obehag, vilket resulterar i ett negativt tillstånd för hästen. Har vi blivit vana vid detta till den punkt där vi inte reagerar – där det har blivit kulturellt betingat? Vilken effekt har det på barn och ungdomar att bevittna våld mot djur, vars välbefinnande vi är ansvariga för?
Många studier i psykologi säger samma sak, det är skadligt för barn och ungdomar (säkert för vuxna också, även om detta inte nämns). När ni tänker på det för ett tag nickar ni förmodligen, för det är en självklarhet i resonemanget som är omöjlig att förneka.
Är det tävlingsryttare, eller människor, dessa unga ryttare ska bli? Det är möjligt att kombinera, med hundratals exempel att hänvisa till. Men gemensamt för alla är: Kunskap. Vare sig man är lyckligt lottad att ha en mästare som mentor (Ingrid Klimke är det bästa exemplet som kommer i minnet) eller om man håller sina etiska linjer, och kommer ihåg varför man började rida. Samt låter sina begränsningar vara en utmaning till vidare kunskap, snarare än en frustration som måste bekämpas.
I media finns nu ett större fokus på hästens välfärd, detta är naturligtvis bra. Men "whistleblowers" ses ofta som några som försöker förstöra sporten, i stället för spara hästen. Detta är ofta orättvist, eftersom all sport med häst är underlagt grundregeln att hästens välbefinnande är det viktigaste. Inte "hästens välfärd är viktig efter att JAG får den att göra vad jag vill!".
I skräckexempel hör man om hästar som exempelvis inte vill piaffera, där tränaren på marken använder spöet så att hästen slutligen stannar och urinerar. Vet ni hur rädd man måste vara innan man kissar på sig?
I hoppning är bestraffning vid vägran, eller när hästen löper i panik, som att det skulle göra dig mindre rädd att frukta konsekvenserna av att vara rädd (bestraffningen av stannade vid hindret)!
Överför detta på höjdhoppare, det är som att man skulle bestraffa dem när de kommer fel på ribban. Och när de så småningom inte vill hoppa mer, så straffas de vidare. Slutligen blir de "oförskämda" och kommer inte att vilja gå på träningen mer. Har ni sett något liknande?
Alla vi som är professionella borde veta att det är ryttarfel som leder till att hästen gör fel. Buck Brannaman sade det så bra i sin film: "I don’t help people with horse problems, I help horses with people problems!"
Problemet är att få vill ha besked om att de gör fel, och det är en dålig affärsidé att skylla på kunden när din lön är beroende av honom eller henne. Gör det lättare för din tränare genom att gå till denne och säg: ”Jag vet att vi har en del problem, men jag vet också att det är på grund av mina begränsningar som de har uppkommit.”
Vi har ett gemensamt ansvar för våra hästar, OCH för de unga människor som ska formas. Låt inte kortsiktiga ambitioner göra era mål otydliga. När man inser sina misstag är det oftast för sent.”
Av: Per Waaler, dressyrtränare och GP-ryttare
Tyckt till
Håller du med Per – eller anser du att han är helt fel ute? Säg gärna din mening i kommentarsfätet nedan!
Per Waaler har arbetat med dressyrhästar hela sitt liv – i USA, Norge och Sverige. Han har tränat många hästar till Grand Prix-nivå, har varit norsk mästare ett stort antal gånger och har representerat sitt land i flera internationella mästerskap.
Per driver i dag dressyrcentret Waaler Farm i svenska Asarum, tillsammans med hustrun Helene. Deras mål är att all hästhantering och träning, i så stor utsträckning som bara är möjligt, ska ske på hästens villkor – inte utifrån ekonomiska målsättningar, stress eller press.
FOTO: Mette Satterup
taggar
Drömstart för svenskarna
Henrik och Peder är etta och tvåa efter den första delen av världscupsfinalen. Ekipagen tar med sig 35 och 33 poäng inför morgondagen.
Peder Fredricsons väg till världscupfinalen
Fallet på Stockholm stadion förra sommaren, och det missade EM:et till följd av fallet, fick Peder Fredricson att satsa på världscupen.
Ökar hästens förmåga att ta upp vätska
SPC Oats är en patenterad ingrediens där mältad havre stimulerar hästens egen produktion av Protein-AF vilket är viktigt för återhämtning.
Har även viss effekt på eventuella problem i mag- tarmsystemet
Oklarheter kring dödsfall på ridklubb
I fredags hittades en död kropp i en stallbyggnad tillhörande en ridklubb i Småland. Polisen inleder en förundersökning om misstänkt mord.
"Vi är givetvis chockade över att det har hänt i vår lilla by"
Topplacering för Patrik Kittel i Riyadh
Det blev en andraplats för Patrik Kittel med Touchdown när Grand Prix avgjordes. Segern gick till Charlotte Fry – och nu väntar küruppladdning.
Omdiskuterad mediebevakning i Riyadh
Världscupfinalen har länge varit ett orosmoln på grund av bristande hänsyn till mänskliga rättigheter. Flera medier väljer att bojkotta rapportering.
SVT: "Vårt uppdrag är att sända sport och bevaka idrottsevenemang"
Världscupekipagen fick känna på arenan
Tisdagen gavs de finalklara ekipagen möjlighet att rida inne på tävlingsarenan. Dressyren familiarization följdes av en träningshoppning.
Hippsons fotograf Tomas Holcbecher följde träningarna – se bildspelet
Skyddsjakt på vargen som dödade hästar
I början på april dödades två minishetlandsponnyer av varg i en hage i Norrtälje kommun. Länsstyrelsen har nu beslutat om skyddsjakt på vargen.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Två spännande hingstar på svensk mark
Den ena är en modern son till legendariska Casall och den andra är en exceptionell tävlingsindivid efter lika legendariska Comme il Faut.
"Om jag skulle betäcka hade dessa hingstar varit med på min lista"
Tränaren Erika förespråkar bettlös ridning
För Erika Hargitai Jonsson handlar ridning inte bara om att rida. Det handlar om att skapa en koppling och förståelse för sin fyrbenta kompis.
"Utan bett lär man sig kommunicera med hästen på ett nytt sätt"
Finalen i Riyadh – Det händer i dag onsdag
Onsdag och dags för ryttarna att äntra banan. På dagens schema står Grand Prix för dressyrryttarna och en tidshoppning för hoppryttarna.
Allt du behöver veta inför dagens start: Startlistor och TV-sändning
Allergiska reaktioner kan vara svårutredda
Hur vet man om en häst är allergisk och vad kan du göra åt det? Veterinär Izabella Granswed ger oss en inblick i ämnet.
Se vårt bildspel från första dagen i Riyadh
I går var det dags för veterinärbesiktning inför världscupfinalen. Fotograf Thomas Holcbecher var på plats och fotade.
Vacker hästgård med stor utebana
Norr om Göteborg ligger en komplett hästgård med renoverat bostadshus, stall med tio boxar och stor utebana med fiberunderlag.
Det finns också ett mindre ridhus och två lägenheter på gården
”Förutsättningarna är väldigt bra”
Det är två svenska hoppryttare som startar i världscupfinalen. På plats är även förbundskaptenen Henrik Ankarcrona som har en bra känsla.
Än så länge har allt gått bra – imorgon väntar första deltävlingen
Den Ultimata Plattformen
I en värld där sporternas mångfald och passionen för lagsupport inte har några gränser, introducerar Everysport.com en banbrytande lösning.
Patrik Kittel redo för världscupfinal
I Riyadh rider Patrik Kittel sin nionde världscupfinal. Tillsammans med Touchdown har han varit på plats sedan i torsdags förra veckan.
”Jag åker inte hit för att bli femma”
Imorgon går första tidshoppningen i världscupfinalen. Här berättar segertippade Henrik von Eckermann mer om känslan och hur resan gått.
Nya verktyg
Det diskuteras ny forskning kring att rida bettlöst och hur mycket mothugg det får. Belöningsbaserad träning är nytt i tidsperspektivet.
”Att det finns andra sätt för kommunikation är inte allmän kännedom”
Ebba om jobbet inom hästleasing
Tidigare har Ebba Hansson jobbat för Rolf-Göran Bengtsson och Bo Kristoffersen. Nu är hon ansvarig för leasinghästarna hos Karel Cox i Belgien.
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!