Krönikor
Publicerad: 2006-01-25Krönika: Hoppträningen från helvetet
Det är en dålig dag för mig idag, ni vet en sådan där dag när precis allt man gör går snett. Det får mig att tänka på att det kanske är dags för en liten redogörelse av den där fruktansvärda KG Svensson-träningen jag deltog i en gång, då hade jag nämligen en väldigt, väldigt dålig dag.
Vi går ett antal år tillbaka i tiden, det var fredag kväll och några mil bort skulle det anordnas hoppträning för den store tränaren KG Svensson. Jag hade aldrig ridit för honom förut och var av den anledningen hyfsat spänd inför det hela, skulle han tycka om mig och min häst eller skulle han - ve och fasa - avsky oss värre än pesten?
I det här läget är det tyvärr på sin plats att informera om en av mina största brister som människa och ryttare. När jag går utbildningar av olika slag så är jag mest ute efter att få beröm. Pinsamt men så är det. Detta problem blir alldeles särskilt tydligt när jag befinner mig till häst och tränar för någon. Det finns inget värre än när jag av olika anledningar några gånger blivit gruppens klåpare, den som alla får sitta och vänta på och som tränaren sliter sitt hår för. Den utsatta positionen tar fullständigt kål på mig och jag är därför redo att göra i princip vad som helst för att slippa hamna där.
Men tillbaka till den där fredagen för ett antal år sedan när jag och min häst för första gången skulle träna för KG Svensson. Dagen till ära hade ingen av mina föräldrar möjlighet att skjutsa oss till träningen så jag fick ta transporten på min egen bil och försöka köra själv. Eftersom jag var fattig student hade jag om möjligt ännu mindre likvida medel att röra mig med än vad jag har idag, därmed var min bil inte direkt det dyraste marknaden hade att erbjuda. En vit och gråfläckig (lacken tålde inte solljus) Volvo 240 från 1975. Den gick under smeknamnet "Skimmeln" för det var precis så den såg ut min gamla kämpe till bil som jag älskade högt trots alla dess jobbiga små egenheter.
Det började med påkopplingen av transporteländet. Det här med att backa var verkligen inte min grej, det var med nöd och näppe jag hittade bakåtväxeln i växellådan. Och att dra mammas tunga boogiesläp till bilen orkade jag inte så jag fick be en förbipasserande karl som var på promenad med sin hund om hjälp med momentet backning till transport.
Sedan skulle jag lasta hästen. Mitt tjusiga I Love You-sto "Prillan" som hela familjen och grannskapet trodde så hårt på (det här var nämligen på den tiden då alla fortfarande trodde att det skulle bli något av hans avkommor).
Hon var sex år gammal och fullständigt knäpp i bollen men det bekom mig inte så mycket så länge hon hoppade över det hon skulle och det hade hon faktiskt gjort hittills.
Lastningen gick åt skogen dock, så fort Prillan rusat in i transporten kastade hon sig bakåt och ut igen och detta pågick minst fem gånger tills jag i ren panik lyckades kasta upp baklämmen bakom henne precis när hon forcerat sig in.
Sedan var det dags att puttra iväg mot den stora träningen, Skimmelns motor fick jobba för fullt för att orka förflytta ekipaget framåt. Det var mörkt och kallt ute och jag var oerhört nervös över att sitta där alldeles själv med den tokiga hästen och eländiga bilen och mina dåliga körkunskaper. Det kunde ju sluta precis hur illa som helst.
Efter ungefär en mil blev jag stoppad i mitt livs första poliskontroll. Det måste varit minst fem polisbilar och femtio poliser där, det kryllade av dem. Och de betedde sig som om jag vore en förrymd massmördare, jag menar de höll på och förhörde mig om vart jag skulle och allt. När det gått upp för mig att de inte trodde att jag var en massmördare utan att detta bara var en sedvanlig poliskontroll och att jag glömt både körkort, registreringsbevis och skattemärke samt missat att plocka upp stödhjul och att kroka fast nödbromsen, var jag inte så kaxig längre. Hur skulle detta sluta, hur många år i fängelse kunde det handla om tro?
Prillan blev som alltid heltokig när bilen inte rörde sig och levde om inne i transporten så att jag trodde den skulle välta. En av poliserna ville öppna dörren och se hur det stod till därinne men då talade jag med gråten i halsen om för honom att det fick han göra på egen risk för såvitt jag visste var det med livet som insats man störde henne på det här viset mitt i en färd och om vi inte fick åka vidare inom bara någon minut skulle hon nog förstöra inte bara sin egen transport utan också alla polisbilar.
I ett nafs hade de jagat iväg oss och när jag blinkade för att svänga ut på körbanan igen såg jag att när Skimmeln blinkade vänster så blinkade transporten höger. Men poliserna ville inte ha något mer med oss att göra för de bara stod där och viftade iväg oss, jag behövde inte ens böta för alla förseelser.
Väl framme på träningsanläggningen blev Prillan upprörd inne i en gästbox och sparkade sönder en vattenkopp så att vattnet sprutade som en fontän rakt på både henne och mig. Efter mycket om och men lyckades vi som två dränkta katter ta oss in i ridhuset, vilket kanonbra första intryck vi måste ha gjort på KG. Han bad mig berätta lite om mig och Prillan och jag försökte då (så ödmjukt det nu gick) naturligtvis att få allting att låta rätt bra.
Själv hade man ju ridit en hel del svenska mästerskap på ponny, man hade varit uppskattad elev hos både Rolf Wengelin och Ted Nätterqvist. Bla, bla, bla, jidder, jadder. Och hästen då, lovande I Love You-sto liksom, med irländskt fullblod som morfar liksom, vad mer kan man begära liksom?
Väldigt dumt gjort. På äldre dar har jag lärt mig att vara oerhört fruktansvärt enormt blygsam när folk frågar vad man är för slags ekipage, det blir nämligen bäst så har det visat sig.
Sedan började träningen. Prillan var fast besluten om att trotsa min fina beskrivning av henne och var naturligtvis helt tokig och kastade sig både över under och genom hindren. Jag fattade inte vad det var med henne. Hade hon blivit ännu mer galen än tidigare eller vad var det här? Det måste ha varit de där jäkla poliserna som stört henne tänkte jag ilsket. Mot slutet av passet skulle vi hoppa bana och eftersom jag i början skrutit med att vi ville träna på 120-höjd var det också den höjden banan låg på.
Vi for omkring som yra höns över diverse hinder, sedan vi kom in i trekombinationen. Hon kastade sig in över a-hindret, accelererade över b-hindret och hipsvips vek hon av i en hejdundrandes fart till vänster om c-hindret. Jag dråsade i backen så det skrek om det men tack och lov utan några skador.
KG gav mig några matnyttiga tips och vid gott mod hoppade jag upp på den bångstyriga märren och styrde an mot kombinationen igen. Sedan var det full fart över a-hindret, acceleration över b-hindret och en riktigt läskig tvärnit vid c-hindret. Jag for i backen med ett brak och tuggade grus så det knastrade.
KG hade ett annat tips den här gången och javisst, det kunde jag ju alltid testa. Alla andra i gruppen stod och skruvade på sig i hörnen, lade på sina hästar täcken och så vidare. Åh vad pinsamt.
Men jag kämpade vidare, styrde an mot helveteskombinationen för tredje gången. Och vad ska jag säga? Hon kastade sig över a-hindret, accelererade över b-hindret och vek denna gång av till HÖGER om c-hindret. Jag dängdes ner i ridhusbotten som en blöt gammal disktrasa och fick för tredje gången denna kväll tugga grus. KG sänkte ner kombinationen rätt kraftigt och bad mig försöka ta den på lägre höjd i stället.
Jag hasade mig upp i sadeln, sanden skavde mellan ridbyxorna och sadeln och jag hade skit i hela ansiktet. Gruppdeltagarna i hörnen såg ruskigt uppgiva ut. Jag styrde an mot den jäkla kombinationen och så bar det av igen. Fullt ös över a-hindret, denna gång kraftig skeptisism över b-hindret och hör och häpna - tvärnit framför c-hindret.
Jag flög naturligtvis av även denna gång. Sedan tappade jag räkningen, min vän Anneli påstår att det handlade om sju gånger men jag tror mer på fem. Det jag minns är att jag slutligen - med ett helt ton jord i munnen och tårarna sprutandes nedför kinderna - hulkade fram något till KG i stil med att jag inte tyckte att det där var kul längre och att jag gärna ville åka hem om det var ok med honom. Och det hade han inga invändningar emot.
Det gjorde inte saken bättre att bilen Skimmeln vägrade starta när vi skulle åka hem. Det var tydligen något som kallas för celenoiden som krånglade, en kompis hade en annan gång detta hände visat mig att då ska jag knacka på den lilla saken (han visade var i motorn den sitter) med en hammare. Men nu kunde jag inte hitta hammar-fanskapet så jag slet bort en meterlång list som satt på bilens vänstra sida, öppnade motorhuven och hackade allt vad jag hade med listen på celenoiden. Till allas stora lättnad valde Skimmeln då att starta och jag, Prillan och Skimmeln kunde puttra hemåt igen.
Hela träningsanläggningen drog säkert en suck av lättnad när vi försvann in i vinternatten.
SARA OM SIG SJÄLV
Namn: Sara Elin Söderberg
Ålder: 30, fast mognadsnivån ligger något lägre.
Bor: I en liten trea i ett jättehöghus på Lidingö, inte alls ett passande boende för en norrbottens-lantis som mig men det får gå så länge.
Familj: Sambon Henke, 32 år, gammal hockeyspelare, nu försäkringsrådgivare, också norrbottning.
Dottern Tilda, 1 år, går ofta under smeknamnet duracellkaninen.
Hunden Allan, 7 år, en överhormonell rottweiler som tror att han är 7 månader.
Och så har jag en mamma, en pappa och en lillasyster men de bor i Boden.
Kort beskrivning: En glad och sprallig dramaqueen som av en del kallas för argbiggan, förstår inte varför.
Andra intressen: Det finns så otroligt många saker som intrsserar mig men det är MYCKET svårt att hinna med sådant när man håller på med de här hästarna. Om jag måste välja en sak får det bli en god drink på ett trevligt ställe där solen skiner.
Häst: Cabaré, 12 år, valack, Irco Marco-Koncerz. Hopphäst, jag har haft honom sedan han var fyra. Som bäst har vi lyckats få till några 4-felsrundor i ett par 140, annars är det 120-130 som gäller även fast jag fortfarande drömmer om debut i 145. Världens goaste, snällaste, underbaraste kompis som aldrig sviker, totalt orädd. För bommar också, vilket innebär att de brukar kastas av från bomhållarna med jämna mellanrum.
VC-finalen i Riyadh – det händer i dag lördag
Vi har nått den sista tävlingsdagen och spänningen är minst sagt olidlig. Hoppningens världscupfinal ska avgöras – med två svenskar i topp.
Än kan mycket hända som stuvar om – här är allt du behöver veta
Fem självklara rutiner för hästens status
Annelie Lundkvist driver ett rehabstall och tar dagligen hand om skadade hästarna. Här tipsar hon om fem rutiner som hon rekommenderar alla att göra.
"Genom att löpande ha koll ser man snabbt förändringar på hästen"
Sveriges största showroom för stall
I Skåne byggs Sveriges största showroom för stall. Andreas Casselbrant ligger bakom bygget med syfte att förmedla en ärlig bild till kunden.
Nionde gången gillt för Patrik Kittel
Endast decimaler skiljde de tre på podiet och Charlotte Fry fick inte starta. Det var spänning när Patrik Kittel red hem världscupfinalsegern.
"Jag brukar vara bra med orden, men nu är jag ganska mållös"
Bett eller bettlöst, är det så antingen eller?
Maria Yttermyr skriver ett nytt blogginlägg om diskussionen kring bett och bettlöst. Hon konstaterar att frågeställningar kring bett engagerar.
"Det centrala för mig är att det är hästarnas behov som styr"
Ny lösning för ridsportanläggning i Växjö
Växjöortens fältrittklubb och Växjö hästsportcenter vill bygga klart ridarenan. Nu diskuteras en lösning med kommunen, enligt Smålandsposten.
Kan bli en nystart för relationen mellan klubben och kommunen
Bildbomb från torsdagen i Riyadh
Under torsdagen hade dressyrhästarna vilodag inför kürfinalen medan hopphästarna presterande i inne på banan. Se bilder från dagen.
Stora skillnader mellan hästgymnasier
Det finns stora skillnader mellan gymnasieskolorna med utbildningen hästhållning. Detta enligt en granskning av Sydsvenskan och HD.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Ökar hästens förmåga att ta upp vätska
SPC Oats är en patenterad ingrediens där mältad havre stimulerar hästens egen produktion av Protein-AF vilket är viktigt för återhämtning.
Har även viss effekt på eventuella problem i mag- tarmsystemet
Svenska hästarna godkända i besiktningen
Finalen av världscuphoppningen avgörs i morgon lördag. Under dagens veterinärbesiktning blev båda de svenska hopphästarna godkända.
Ägaren och uppfödaren om Chromatic BF
Den amerikanska hästen Chromatic BF gick plötsligt bort efter torsdagens världscupsomgång. Nu skriver ägaren och uppfödaren om sorgen.
Träna på flytet och rytmen i kombinationer
I denna video tipsar Tobias Grönberg om att två upphöjda bommar på böjt spår är en bra uppvärmning för att hoppa kombinationer.
”Övningen ska leda till att hästarna driver i en kombination”
VC-finalen i Riyadh – Det händer idag fredag
Det är fredag och dags för dressyrens världscupfinal att avgöras. Hopphästarna får vila medan dressyrhästarna möts i en Grand Prix kür.
Fem stjärnor på fyra ben
Stor, liten, varmblod och kallblod. Våra hästar kommer i många former. Här möter du en vårdhäst, tre polishästar och en allsidig ridtravare.
Svenskarna bäst – även i dag
Det var en tuff runda i dagens 1,60-klass i Riyadh. Efter en dramatisk omhoppning stod det klart att Henrik och King Edward var bäst, även i dag.
Den Ultimata Plattformen
I en värld där sporternas mångfald och passionen för lagsupport inte har några gränser, introducerar Everysport.com en banbrytande lösning.
Ny tv-serie ska locka unga till ridsporten
Hur blir man egentligen landslagsryttare, hur kommer man bäst upp på en häst och hur fungerar det när hästar ska få nya skor? Det är något som tas upp i nya SVT-serien Lilla Ridskolan som drar igång på lördag
Följ med när Eamon visar sin hästhantering
Under gårdagen höll Eamon Hickey en clinic på Flyinge där han tränade tre för honom helt nya hästar på olika nivåer. Se vår film från kvällen!
Nya utmaningar väntar i kvällens deltävling
Henrik och Peder imponerade i den inledande deltävlingen av världscupsfinalen. Ikväll väntas ytterligare en klass och ekipagen är i toppform.
Så mycket är topphästarna värda
Royne Zetterman, hästhandlaren och före detta landslagsryttaren, diskuterar topphästarnas värde och försäljningspriser med SVT Sport.
"Någon hade velat ge mellan 150-200 miljoner för att få den hästen"
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!