Krönikor
Publicerad: 2006-01-06Krönika: Host host från Sara
Det här med att äga hästgård var inte så glamoröst som jag trodde. Sitter här med rökfyllda lungor, sönderbrända fingrar, hår som luktar majbrasa och en stor svart sotfläck på den fina vita tröjan jag fick av Henke i julklapp.
Vid det här laget är förresten alla mina tröjor befläckade med stora svarta sotpartier, måste ta mig in till stan och en tvättmaskin i det snaraste. Jag har för tusende gången idag varit nere i pannrummet, det är tjugofem minusgrader ute och jag håller på att få tennisarmbåge av allt vedeldande i stora mangårdsbyggnaden som värms upp genom eldning av just ved. I natt fick jag ställa klockan på klockan tre, var tvungen att gå ner och elda så det inte hann bli så kallt i huset. Henke den sadisten skrattar och kallar mig för Eldkvinnan.
Det har gått upp för mig att huset som är byggt 1829 har visat sig ha ganska oisolerade väggar. Och fönster. Och dörren ska vi inte tala om, den läcker som ett såll. Jag har tvingats trotsa mina estetiska principer och i ren desperation spika upp ett rosalila täcke på insidan av dörren, annars hade vi haft minusgrader i hallen.
För de som undrar kan jag informera om att jag befinner mig på släktgården i Boden, samma ställe som jag glorifierade rätt duktigt i min förra krönika. Inte för att jag var fel ute för detta kan i sina ljusa stunder vara rena rama paradiset, det är dock inte riktigt alltid så har det nu visat sig.
För att göra en lång historia kort gick en mycket älskad men gammal släkting som stod min familj oerhört nära bort i oktober och det förde med sig att jag och min lillasyster Malin blev med gård. Den har funnits i släktens ägo i snart femhundra år, där finns med andra ord så mycket historia och släktkänsla att man baxnar av blotta tanken. Ganska många saker är om inte femhundra år gamla så i alla fall nästan, det är med andra ord rätt mycket som skulle behöva göras för att det ska bli ett nytt Menhammar eller Tärnö. Drömmarna är stora men realisterna i oss skriker att vi ska sluta fabla omedelbart. Att sälja är dock uteslutet, gården ska no matter what drivas vidare av samma gamla släkt som alltid, punkt slut. Jag och min syster tänker inte bära hundhuvudet som släktens svarta får som gav upp, så är det bara.
Men med mycket god hjälp av vår pensionerade pappa, vår tappra mamma och en pålitlig och ansvarsfull stallchef (jag och min syster slänger oss gärna med tjusiga titlar) verkar det rulla på rätt bra. Gårdsplanen är plogad, stallets samtliga boxar är uthyrda, rådjuren i skogen blir matade (måste vara enda stället i landet där man håller på med sånt men traditionerna ska ju drivas vidare), ja, det mesta känns faktiskt som förr. Men huset står tomt tyvärr eftersom jag bor i Stockholm och syster Malin har annat för sig.
Nu blev det emellertid jul och jag och Henke och Tilda och hunden Allan skulle i vanlig ordning bo någonstans och om man äger en hästgård inklusive ett hus på 330 kvadratmeter så tycker man väl att frågan borde lösa sig rätt naturligt? Henke var dock skeptisk så förhandlingen om boendet slutade med att jag tyst konstaterade att om vi skulle bo där så fick det bli jag som ansvarade för de jobbiga bitarna, till exempel uppvärmningen. Och badrummet, jag lovar att det badrummet hade tagit hem en promenadsger i tävlingen Sveriges värsta badrum. Men när jag med mina stora renoveringskunskaper hade fått slita med skiten i ett dygn blev det riktigt trevligt.
Började med att täppa igen alla stora hål i väggen med silikon. Sedan köpte jag en bit våtrumsplastmatta av en handlare som undrade vad det var för slags renovering jag egentligen höll på med när jag bara ville ha en halvmeter. Den halvmetern klistade jag sedan fast i hörnan där duschen satt och så skruvade/klistrade/bönade-och-bad jag fast en ny duschhängaranordning som mot alla odds fortfarande hänger kvar där. Tvagningen har sedan fungerat bra, jag är mäkta stolt över hur händig jag kan vara i mina bästa stunder.
En kväll var det riktigt, riktigt mysigt i huset och då funderade jag på hur häftigt det inte vore att till sommaren göra om ett av fönstren i tv-rummet till dörr och så kunde vi hugga bort alla träd på baksidan och bygga altan med inbyggd pool i sluttningen. Pappa påminde mig snabbt om att man före det kanske borde försöka göra något åt husets värmesystem, bro, grund, ytter- och innerväggar, fönster, tak, vatten- och el-ledningar. Och avlopp. Jag brukar säga att jag tycker att han är en sann pessimist och det gjorde jag förmodligen den här kvällen också.
Sedan har vi stallet. Helst vill man ju smälla upp ett varmbonat 25 x 70 metersridhus med tillhörande stall som inrymmer solarium, horsewalker och en massa annat men tills dess nöjer vi oss med att låta göra om en fölbox till två ponnyboxar i den gamla ladugården som nu är stall. Det räcker med det så länge. Och så har vi bestämt att vi måste se till att det finns en ridbana att rida på, den gamla blev förstörd när ett supersnille fyllde på underlaget med gödsel och sedan harvade allting för några år sedan. Det blev en tuvåker. Men skam den som ger sig, smarta som vi är kallade vi våra gårdsgrannar (det finns tre stall bredvid varandra här) till ett ridbanemöte, tänk vad bright det vore att dela på kostnaden med två andra! Vi spatserade iväg till mötet med lätta steg, fulla med förväntningar. Vilket hästmecka det skulle komma att bli här i lilla byn utanför Boden nu när vi två unga, driftiga tjejer börjat få fart på galoscherna! Det här med att vara gårdsägare kändes ju kul värre.
Dessvärre visade det sig att ena grannen inte ville lägga några pengar på en ridbana. Mina försök att förklara att det är lättare att få nöjda hyresgäster om ridbana finns var dödsdömda för hans svar på det var att han ville inte ha sådana "proffs"-hyresgäster i sitt stall, som håller på och rider på ridbanor. Han verkade bara tycka att det är en ful ovana att hålla på och snurra runt på en volt och sådana hyresgäster är enbart jobbiga att ha att göra med.
Vad säger man? Jag hade god lust att be honom hoppa ner i en vak i Vittjärvsträsket. Det är bara till att bita i det sura äpplet och bygga en ridbana utan hans hjälp.
Jag fick en liten känsla av att det skulle kunna komma att bli svårt att få med honom på ridhusbygget och horsewalkern och hästsolariet i framtiden. Men som sagt - skam den som ger sig. Tids nog ska ni nog se att det kommer bli ett litet Norrbottens-Strömsholm däruppe på Härs, som den så fint heter min älskade gamla släktgård.
SARA OM SIG SJÄLV
Namn: Sara Elin Söderberg
Ålder: 30, fast mognadsnivån ligger något lägre.
Bor: I en liten trea i ett jättehöghus på Lidingö, inte alls ett passande boende för en norrbottens-lantis som mig men det får gå så länge.
Familj: Sambon Henke, 32 år, gammal hockeyspelare, nu försäkringsrådgivare, också norrbottning.
Dottern Tilda, 1 år, går ofta under smeknamnet duracellkaninen.
Hunden Allan, 7 år, en överhormonell rottweiler som tror att han är 7 månader.
Och så har jag en mamma, en pappa och en lillasyster men de bor i Boden.
Kort beskrivning: En glad och sprallig dramaqueen som av en del kallas för argbiggan, förstår inte varför.
Andra intressen: Det finns så otroligt många saker som intrsserar mig men det är MYCKET svårt att hinna med sådant när man håller på med de här hästarna. Om jag måste välja en sak får det bli en god drink på ett trevligt ställe där solen skiner.
Häst: Cabaré, 12 år, valack, Irco Marco-Koncerz. Hopphäst, jag har haft honom sedan han var fyra. Som bäst har vi lyckats få till några 4-felsrundor i ett par 140, annars är det 120-130 som gäller även fast jag fortfarande drömmer om debut i 145. Världens goaste, snällaste, underbaraste kompis som aldrig sviker, totalt orädd. För bommar också, vilket innebär att de brukar kastas av från bomhållarna med jämna mellanrum.
Här är de populäraste hästnamnen
Agria har tagit fram en lista över de vanligaste hästnamnen. De populäraste namnen för ston, valacker och hingstar är människonamn.
Blandade flockar och bra staket
När två ponnyer dödades av en varg blev frågan aktuell i häst-näringen. Vi har ingen data gällande häst och varg, men vi kan lära av andra.
"Det syns på utsidan att de mår bra"
Unghästutbildaren och hoppryttaren Björn Svensson delar här sina tankar och rutiner om hur de ser till att hästarna alltid kan prestera på topp.
Rutiner vid tävling, resa och ridning under sommarens månader
Neutralisera hästens flyktbeteende
Att hästen reagerar med flykt kan ha många olika orsaker. William Nilson Fryer har lång erfarenhet av att jobba med hästar där andra gått bet.
Att se sig själv i brevlådan
Annelie pryder nervöst omslaget av månadens tidning. Hästarna på gården tillfrisknar i takt med att nya hästar som behöver hjälp flyttar in.
"Det var ju bara lilla jag, sanningen och mitt liv jag berättade om"
Lurbo ridklubb gjorde krafttag mot leran
Tidigare var leran ett stor problem för verksamheten. Ordentliga åtgärder har lett till torrare anläggning, minskat näringsläckage och lägre veterinärkostnader.
Föreningens hållbarhetsutvecklare: "Allt blir så mycket mer lättjobbat"
Nicole Holmén om jobbet på Grevlunda
Hade du velat få lite spontana tips från Peder Fredricson när du trimmar dina hästar till vardags? Precis så har Nicole det, som är beridare där.
Årets första föl i russflocken på Lojsta hed
Igår föddes årets första föl i flocken på Lojsta hed, ett svart litet sto. Nu är det inte långt kvar innan hingsten Stinsen återvänder till flocken.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Sveriges största showroom för stall
I Skåne byggs Sveriges största showroom för stall. Andreas Casselbrant ligger bakom bygget med syfte att förmedla en ärlig bild till kunden.
Militärhästar opererade efter olyckan
Igår sprang det lösa hästar i centrala London. Armén berättar att två av hästarna har genomgått operation och att de förväntas återhämta sig.
Svenskarna till Nations Cup
Årets Nations Cup i dressyr har ändrats om och går nu endast i tre deltävlingar. Nu står det klart vilka svenskar som startar i den andra omgången.
”Det är inte hokus pokus, det är gymnastik”
Eamon Hickey fick i uppdrag att träna en fyraårig valack med mycket attityd och nerver. Maria Gretzer sa att ”här får du något att bita i”.
Madde berättar om jobbet som hästskötare
Catch Me Not S har ännu en lyckad tävlingshelg i bagaget. Peder Fredricsons hästskötare Madde berättar om jobbet och rutinerna.
Här är horsetech-bolagen som vill slå sig in
Hästnäringen omsätter omkring 32 miljarder kronor per år. Fler och fler techbolag börjar få upp ögonen för branschen inom många olika områden.
“Aktörerna vill förbättra och modernisera hästnäringen och ridsporten”
Militärhästar sprang lösa i London
Imorse kom flera hästar lösa i centrala London i samband med en militärövning. Brittiska medier rapporterar och delar videor från händelsen.
Känsliga luftvägar? Ta del av råd & tips
Våren är en härlig period, men också den tid då andelen partiklar i luften är som högst. För vissa hästar kan det innebära en utmaning för luftvägarna.
Andningshälsan är väldigt viktig för hästens allmänna välmående
Kvinna åtalas för djurplågeri – hästar svalt
Länsstyrelsen upptäckte allvarliga brister under besök på en gård i Småland. Kvinnans hästar omhändertogs men fick avlivas till följd av svält.
Hästarna välkomnas hem från Riyadh
Hästarnas resa hem från Riyadh har kommit till sitt slut och de har landat på hemmaplan igen. Svenska ridsportförbundet delar bilder från resan.
Hästen gick ner i poolen: "Jag fick panik"
När Michaela kom hem från jobbet upptäckte hon att hennes häst ramlat ner poolen. Gunnel hade trampat igenom poolens plåttak och var fast.
"Brandmännen var som handlingsförlamade och förstod ingenting"
Den svåra skritten – finslipa på detaljerna
Rygga i vinkel och på volt och rid skänkelvikning i skritt mellan koner. Med pararyttaren Felicia Grimmenhags övningar kan du och hästen dra ner på tempot.
"Att jobba skritten är viktigt för alla men också något många glömmer bort"
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!