Krönikor
Publicerad: 2006-02-09Krönika: Riksjonens Grand Prix
Jaha, nu har det hänt igen. Att jag börjat fundera på vad det egentligen är jag håller på med. Här sliter man och kämpar. Man tömmer sin bankbok, man fryser fingrarna av sig, man klafsar i lera, man kliver upp okristligt tidigt på helgerna och bökar och stökar okristligt sent på veckorna.
Och belöningen man får är en stor jäkla skithög som till råga på allt knöstas ut mitt i den nyss rengjorda boxen, i bästa fall vill ens så kallade kompis gosa lite och det visar han genom att skalla en så att man får en blåtira. Det är lagom roligt att komma till jobbet dagen efter en sådan smäll kan jag tala om, folk undrar ju vad man har för bisarr fritidssysselsättning.
I det stora hela tycker jag nog faktiskt ändå att jag är en någorlunda vettig människa. Jag har en familj som fungerar rätt normalt, jag har ett hyfsat vettigt jobb på en hyfsat vettig revisionsbyrå och inga av mina vänner är särskilt tungt kriminellt belastade. Men ändå väljer jag att dag ut och dag in spendera all min lediga tid till att klafsa runt i den där rackarns leran och plocka upp alla skithögar och få alla mina blåtiror.
Vad är det för fel på mig? Min sambo Henke har någon gång sagt att oj vad han önskar att han vore i Cabbens kläder: "Tänk att bara stå där och bli på- och avklädd, tvättad, friserad, linimentad, masserad och att få skiten efter sig upplockad vart man än går." Det obehagliga är att karln har ju rätt.
Förra helgen kom jag på att herregud vad lång tid det gått sedan Henke och Cabben träffades sist. För några år sedan kom de ju riktigt bra överens, då groomade Henke åt mig på tävlingar och vi var tro det eller ej ett rätt fint litet team. Men sedan hände något jag-vet-inte-vad, breaket mellan honom och hästen var ett faktum och för någon vecka sedan skulle jag då försöka reparera det.
Det var dags att hämta hem halm, tyvärr ingår inte strö i stallhyran där Cabben står. Och han står på just halm för att hans snopp inte klarar av att hantera spån eller torv, den blir infekterad av sånt och det är ett helvete kan jag tala om.
Men det var i alla fall en underbar vinterdag och jag tänkte att det vore väldigt praktiskt att slå flera flugor i en smäll så jag bad Henke att följa med. Dels kunde jag få lite bärhjälp men det sade jag naturligtvis inte högt. Dels kunde Henke och Cabben få bekanta sig med varandra igen och sist men inte minst så skulle ju Henke känna att "åh vad härligt det är här ute i stallet" bara för att solen sken och så.
Det började med att transporten hade frusit fast. Efter en timmes hackande, sparkande, svärande och skrikande lossnade den äntligen och vi kunde lätt irriterade börja ta oss mot stället som säljer halm. Konstigt nog fortlöpte både ditfärden och lastningen av själva halmen utan problem.
Efter att ha fyllt transporten till bristningsgränsen skulle vi rulla hemåt igen och först då gick det upp för mig att det var en väldigt isig och brant backe från halmstället upp till stora Ekerövägen där det naturligtvis rullade tusentals bilar fram och tillbaka.
För att inte riskera allas våra liv tvingades jag stanna längst upp där backen var som brantast och vänta på att alla bilar skulle försvinna. "Satan också!" svor jag med rösten i falsett. "Här är det ju jättehalt, hur ska vi komma härifråååån?"
När det äntligen var fritt fram att åka tog vi oss naturligtvis inte en enda millimeter framåt, bilens däck bara spann och spann. Jag kände hur paniken grep tag i mig och i samma stund hojtade jag åt Henke att rusa ut och putta på.
Oj vad lätt för honom att putta fram ett ekipage som befinner sig i brant uppförsbacke och väger drygt tre ton! Av förklarliga anledningar rörde sig inte ekipaget en millimeter nu heller, Henkes ansikte blev bara blåare och blåare och för övrigt såg han ut som en uteliggare av all smutsig snömodd som bilens spinnande däck sprutade på honom.
Jag insåg att det inte fanns något annat att göra än att backa nerför hela backen igen och ta ny sats, och det är inte så kul ska ni veta när man är sämst i världen på att backa med släp. Efter en läskigt vinglig baklängesfärd där det var ren tur att ingen bil kom upp bakom oss (för då hade jag kört över den) kom jag på att Henke måste ju stå uppe vid Ekerövägen och agera trafikvakt. Så jag gapade åt honom att rusa upp till korsningen och vifta åt mig när det var fritt fram att komma.
Vid det här laget var stackars lilla dottern Tilda också upprörd, hon undrade ju vad hennes föräldrar höll på med. Så samtidigt som jag gasade för fullt med kopplingen i högsta dragläge (här gällde det ju att vara beredd) tröstade jag Tilda och samtidigt som jag gjorde det försökte jag tyda vad Henkes viftande armar kunde betyda. Ibland rörde han armarna i cirklar och ibland uppåt och framåt, nedåt. Vad menade han?
Till slut chansade jag och burnade iväg i full syra uppför backen, Henke stod kvar mitt i vägen och viftade med sina armar så att jag nödgades tuta på honom fem gånger (det har jag lärt mig att båtar gör när de vill säga åt någon att flytta sig fort) och då hoppade han tack och lov åt sidan.
Men väl uppe vid stora vägen såg jag att hans viftningar måste ha betytt att det inte alls var läge att köra för där åkte det ju hur många bileländen som helst. Jaha, det var bara att stanna igen då.
De svordomar som for ur min mun i det läget var verkligen inte lämpade för lilla stackars Tilda att lyssna på, usch så hemskt. När alla bilar äntligen var borta bad jag de högre makterna se till att låta däcken få lite fäste i isen och tro det eller ej men det fick de!
Så på något sätt tog vi oss ut på Ekerövägen och väl där gav jag full gas för att komma iväg från eländesplatsen så fort det bara gick. Att Henke befann sig i diket en bit bort hade jag för tillfället glömt bort så han, den stackaren, fick springa ikapp oss som självaste James Bond och hänga några meter i den öppna bildörren innan han kastade sig in i full fart.
Rätt omgående gav jag honom en ack så förlåtande liten blick och då när jag såg hans svarta ögon förstod jag att detta skulle jag komma att få sota för under en lång tid framöver. Hans sarjade inställning till allt som har med Cabben att göra var i och med detta icke reparerat på något sätt, tvärtom. "Det här är tamejfan RIKS-JONENS stora Grand Prix" hörde jag honom fräsa.
Nästa gång någon frågar mig vad jag gör på min fritid ska jag säga att jag är med i Grand Prix-cirkusen för riksjon, det är där jag hör hemma.

SARA OM SIG SJÄLV
Namn: Sara Elin Söderberg
Ålder: 30, fast mognadsnivån ligger något lägre.
Bor: I en liten trea i ett jättehöghus på Lidingö, inte alls ett passande boende för en norrbottens-lantis som mig men det får gå så länge.
Familj: Sambon Henke, 32 år, gammal hockeyspelare, nu försäkringsrådgivare, också norrbottning.
Dottern Tilda, 1 år, går ofta under smeknamnet duracellkaninen.
Hunden Allan, 7 år, en överhormonell rottweiler som tror att han är 7 månader.
Och så har jag en mamma, en pappa och en lillasyster men de bor i Boden.
Kort beskrivning: En glad och sprallig dramaqueen som av en del kallas för argbiggan, förstår inte varför.
Andra intressen: Det finns så otroligt många saker som intrsserar mig men det är MYCKET svårt att hinna med sådant när man håller på med de här hästarna. Om jag måste välja en sak får det bli en god drink på ett trevligt ställe där solen skiner.
Häst: Cabaré, 12 år, valack, Irco Marco-Koncerz. Hopphäst, jag har haft honom sedan han var fyra. Som bäst har vi lyckats få till några 4-felsrundor i ett par 140, annars är det 120-130 som gäller även fast jag fortfarande drömmer om debut i 145. Världens goaste, snällaste, underbaraste kompis som aldrig sviker, totalt orädd. För bommar också, vilket innebär att de brukar kastas av från bomhållarna med jämna mellanrum.
relaterade artiklar

Full fart mot SM-helg
I samband med nationaldagstävlingarna blir det dressyr-SM och svenskt mästerskap i para. SM i fälttävlan för unga ryttare avgörs samma helg.

Uppfödaren om att Mazy ska få föl
Det blir inget SM för Johanna Due Boje och Mazy Klövenhöj i år. Stoet har precis inseminerats och planen är att göra embryotransfer.

Få koll på sommarhagens staket
Sommaren närmar sig och även det härliga sommarbetet och nu är en bra tid att se över staketen. Ta del av en praktiskt checklista och många tips.

"Visst blir man lite starstruck”
Viktor Edvinsson är en av U25-ryttarna som får rida under Global Champions Tour på Stadion. Här berättar han vad han ser mest fram emot.

"Fölet stod i skogskanten och tittade på mig"
När Annelie kom ut till hagen fick hon sig en riktig chock – där stod ett nykläckt föl bredvid en stolt mamma. Nyfödda hingsten fick namnet "Mr. Wright".

My blev hjärntrött efter krasch på tävling
Ett litet ryttarmisstag och My gick omkull med sin häst Elroy på tävling. Det var 2019 och fortfarande dras hon med hjärntrötthet.
Gästbloggen: "Om du skadar huvudet är mitt bästa råd – ta det lugnt"

Så växte Patrik Kittels drömgård fram
Patrik Kittel och hustrun Lyndal Oatley har byggt en ridanläggning med »extra allt«. Här berättar han om drömmen som blev sann och delar med sig av tips.
Gården är så modern den bara kan bli och den är väl övervakad

Så fungerar hästens ögon
För att förstå hur olika sjukdomar kan påverka ögat och synen så behövs kunskap och förståelse om hästögats normala uppbyggnad.
Läsarfavorit: Veterinär Lena Ströms artikelserie om hästens ögon
Bloggar på Hippson Se alla bloggar

Fem tips för säsongens meetings
Att åka på träning-, eller tävlingshelg kräver en hel del planering. Här är en praktiskt lista som hjälper till att skapa ordning och reda i förberedelserna.
Är det en ny eller lånad transport se till att lastträna innan

Två ryttare flyttas upp till A-truppen
Efter fina internationella resultat har Malin Wahlkamp Nilsson och Caroline Darcourt flyttats upp från B-truppen till A-truppen i dressyr.

Carl Hedin tävlar i Fångarna på fortet
Snart får vi se dressyrryttaren Carl Hedin i tv-rutan. Den här veckan har han varit i Frankrike för att spela in Fångarna på fortet som sänds på TV4.

Storvreta PK får pengar ur drömfonden
Ponnyklubben har tilldelats 100 000 kronor för sitt arbete med välgörande hästkrafter i form av stöd till kommunens unga på HVB-hem.

Inte djurplågeri att skjuta ihjäl häst
Den man som förra veckan i berusat tillstånd sköt ihjäl en häst är inte längre misstänkt för djurplågeri. Hästen dog omedelbart och led inte.
Åklagaren: "Det var en häst som ägs av någon i mannens familj"

Josefin – ridskoletjej och SM-ryttare
Josefin Rudolfsson bollar heltidsjobb, familj och två hästar i vardagen. Till helgen gör hon tredje SM-starten med hästen Canon.

Kittels bästa tips – för serier och piruetter
Lugna byten och aktiva piruetter – det är målet när Patrik Kittel delar med sig av tips och övningar under sin clinic på Göteborgs Fältrittklubb.

Vill höja ribban i hästvårdsbranschen
En försäljning av tidigare hundvårdsmärke gav ett kapital att börja bygga på nästa dröm. En koncern där naturliga hästvårdsprodukter är först ut.

Vanliga frågor till hästjuristen
Eva Johansson är advokat och specialist inom hästjuridik. Här har vi samlat några av de vanligaste frågorna hon får och hennes kloka svar.

Lyxig hästgård med allt under ett tak
Att ha gård brukar innebära att man har flera fastigheter att ta hand om. Men inte på den här exklusiva gården i jämtländska Krokom.
Här är allt samlat under ett tak – lyxigt, praktiskt och snyggt

Döms efter att ha sexofredat hästtjejer
Nu döms en man i Stockholms län till skyddstillsyn och behandling. Detta efter att han har sexofredat unga hästintresserade flickor.
Ska även betala skadestånd till de flickor som varit utsatta

Hästen var klapphingst – möts i tingsrätten
Köparen trodde att de hade köpt en lugn familjeponny, men så var inte fallet. Ponnyn, som var en klapphingst, var stressad och svårhanterlig.
Köparen vill häva köpet men säljaren menar att hon inte har gjort fel
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren



Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Relationen till hästen
– Porträtt: Angelica Augustsson Zanotelli
– WE: Lär dig öppna grinden
– Gör dig redo för lätt A
– Kom över din ridrädsla
– Barreringsskandalen på 1990-talet
...och mycket, mycket mer!