Krönikor
Publicerad: 2006-02-09Krönika: Riksjonens Grand Prix
Jaha, nu har det hänt igen. Att jag börjat fundera på vad det egentligen är jag håller på med. Här sliter man och kämpar. Man tömmer sin bankbok, man fryser fingrarna av sig, man klafsar i lera, man kliver upp okristligt tidigt på helgerna och bökar och stökar okristligt sent på veckorna.
Och belöningen man får är en stor jäkla skithög som till råga på allt knöstas ut mitt i den nyss rengjorda boxen, i bästa fall vill ens så kallade kompis gosa lite och det visar han genom att skalla en så att man får en blåtira. Det är lagom roligt att komma till jobbet dagen efter en sådan smäll kan jag tala om, folk undrar ju vad man har för bisarr fritidssysselsättning.
I det stora hela tycker jag nog faktiskt ändå att jag är en någorlunda vettig människa. Jag har en familj som fungerar rätt normalt, jag har ett hyfsat vettigt jobb på en hyfsat vettig revisionsbyrå och inga av mina vänner är särskilt tungt kriminellt belastade. Men ändå väljer jag att dag ut och dag in spendera all min lediga tid till att klafsa runt i den där rackarns leran och plocka upp alla skithögar och få alla mina blåtiror.
Vad är det för fel på mig? Min sambo Henke har någon gång sagt att oj vad han önskar att han vore i Cabbens kläder: "Tänk att bara stå där och bli på- och avklädd, tvättad, friserad, linimentad, masserad och att få skiten efter sig upplockad vart man än går." Det obehagliga är att karln har ju rätt.
Förra helgen kom jag på att herregud vad lång tid det gått sedan Henke och Cabben träffades sist. För några år sedan kom de ju riktigt bra överens, då groomade Henke åt mig på tävlingar och vi var tro det eller ej ett rätt fint litet team. Men sedan hände något jag-vet-inte-vad, breaket mellan honom och hästen var ett faktum och för någon vecka sedan skulle jag då försöka reparera det.
Det var dags att hämta hem halm, tyvärr ingår inte strö i stallhyran där Cabben står. Och han står på just halm för att hans snopp inte klarar av att hantera spån eller torv, den blir infekterad av sånt och det är ett helvete kan jag tala om.
Men det var i alla fall en underbar vinterdag och jag tänkte att det vore väldigt praktiskt att slå flera flugor i en smäll så jag bad Henke att följa med. Dels kunde jag få lite bärhjälp men det sade jag naturligtvis inte högt. Dels kunde Henke och Cabben få bekanta sig med varandra igen och sist men inte minst så skulle ju Henke känna att "åh vad härligt det är här ute i stallet" bara för att solen sken och så.
Det började med att transporten hade frusit fast. Efter en timmes hackande, sparkande, svärande och skrikande lossnade den äntligen och vi kunde lätt irriterade börja ta oss mot stället som säljer halm. Konstigt nog fortlöpte både ditfärden och lastningen av själva halmen utan problem.
Efter att ha fyllt transporten till bristningsgränsen skulle vi rulla hemåt igen och först då gick det upp för mig att det var en väldigt isig och brant backe från halmstället upp till stora Ekerövägen där det naturligtvis rullade tusentals bilar fram och tillbaka.
För att inte riskera allas våra liv tvingades jag stanna längst upp där backen var som brantast och vänta på att alla bilar skulle försvinna. "Satan också!" svor jag med rösten i falsett. "Här är det ju jättehalt, hur ska vi komma härifråååån?"
När det äntligen var fritt fram att åka tog vi oss naturligtvis inte en enda millimeter framåt, bilens däck bara spann och spann. Jag kände hur paniken grep tag i mig och i samma stund hojtade jag åt Henke att rusa ut och putta på.
Oj vad lätt för honom att putta fram ett ekipage som befinner sig i brant uppförsbacke och väger drygt tre ton! Av förklarliga anledningar rörde sig inte ekipaget en millimeter nu heller, Henkes ansikte blev bara blåare och blåare och för övrigt såg han ut som en uteliggare av all smutsig snömodd som bilens spinnande däck sprutade på honom.
Jag insåg att det inte fanns något annat att göra än att backa nerför hela backen igen och ta ny sats, och det är inte så kul ska ni veta när man är sämst i världen på att backa med släp. Efter en läskigt vinglig baklängesfärd där det var ren tur att ingen bil kom upp bakom oss (för då hade jag kört över den) kom jag på att Henke måste ju stå uppe vid Ekerövägen och agera trafikvakt. Så jag gapade åt honom att rusa upp till korsningen och vifta åt mig när det var fritt fram att komma.
Vid det här laget var stackars lilla dottern Tilda också upprörd, hon undrade ju vad hennes föräldrar höll på med. Så samtidigt som jag gasade för fullt med kopplingen i högsta dragläge (här gällde det ju att vara beredd) tröstade jag Tilda och samtidigt som jag gjorde det försökte jag tyda vad Henkes viftande armar kunde betyda. Ibland rörde han armarna i cirklar och ibland uppåt och framåt, nedåt. Vad menade han?
Till slut chansade jag och burnade iväg i full syra uppför backen, Henke stod kvar mitt i vägen och viftade med sina armar så att jag nödgades tuta på honom fem gånger (det har jag lärt mig att båtar gör när de vill säga åt någon att flytta sig fort) och då hoppade han tack och lov åt sidan.
Men väl uppe vid stora vägen såg jag att hans viftningar måste ha betytt att det inte alls var läge att köra för där åkte det ju hur många bileländen som helst. Jaha, det var bara att stanna igen då.
De svordomar som for ur min mun i det läget var verkligen inte lämpade för lilla stackars Tilda att lyssna på, usch så hemskt. När alla bilar äntligen var borta bad jag de högre makterna se till att låta däcken få lite fäste i isen och tro det eller ej men det fick de!
Så på något sätt tog vi oss ut på Ekerövägen och väl där gav jag full gas för att komma iväg från eländesplatsen så fort det bara gick. Att Henke befann sig i diket en bit bort hade jag för tillfället glömt bort så han, den stackaren, fick springa ikapp oss som självaste James Bond och hänga några meter i den öppna bildörren innan han kastade sig in i full fart.
Rätt omgående gav jag honom en ack så förlåtande liten blick och då när jag såg hans svarta ögon förstod jag att detta skulle jag komma att få sota för under en lång tid framöver. Hans sarjade inställning till allt som har med Cabben att göra var i och med detta icke reparerat på något sätt, tvärtom. "Det här är tamejfan RIKS-JONENS stora Grand Prix" hörde jag honom fräsa.
Nästa gång någon frågar mig vad jag gör på min fritid ska jag säga att jag är med i Grand Prix-cirkusen för riksjon, det är där jag hör hemma.
SARA OM SIG SJÄLV
Namn: Sara Elin Söderberg
Ålder: 30, fast mognadsnivån ligger något lägre.
Bor: I en liten trea i ett jättehöghus på Lidingö, inte alls ett passande boende för en norrbottens-lantis som mig men det får gå så länge.
Familj: Sambon Henke, 32 år, gammal hockeyspelare, nu försäkringsrådgivare, också norrbottning.
Dottern Tilda, 1 år, går ofta under smeknamnet duracellkaninen.
Hunden Allan, 7 år, en överhormonell rottweiler som tror att han är 7 månader.
Och så har jag en mamma, en pappa och en lillasyster men de bor i Boden.
Kort beskrivning: En glad och sprallig dramaqueen som av en del kallas för argbiggan, förstår inte varför.
Andra intressen: Det finns så otroligt många saker som intrsserar mig men det är MYCKET svårt att hinna med sådant när man håller på med de här hästarna. Om jag måste välja en sak får det bli en god drink på ett trevligt ställe där solen skiner.
Häst: Cabaré, 12 år, valack, Irco Marco-Koncerz. Hopphäst, jag har haft honom sedan han var fyra. Som bäst har vi lyckats få till några 4-felsrundor i ett par 140, annars är det 120-130 som gäller även fast jag fortfarande drömmer om debut i 145. Världens goaste, snällaste, underbaraste kompis som aldrig sviker, totalt orädd. För bommar också, vilket innebär att de brukar kastas av från bomhållarna med jämna mellanrum.
”Charlie” byttes mot ensilagebalar som liten
Det tog hundra försök för Ebba Berglöf att hoppa upp på Catch Me Not innan Peder för tolv år sedan såg honom på en tävling.
Här berättar ägaren mer om hästen som blev trea i världscupfinalen
Misstänkts gjort sexuell handling mot häst
En man i södra Sverige ska vid flera tillfällen ha tagit sig in i stall och även gjort sexuella handlingar mot en häst. Nu åtalas han för flera brott.
Vid ett tillfälle hittades han inne i en hästbox med en stol
Sveriges största showroom för stall
I Skåne byggs Sveriges största showroom för stall. Andreas Casselbrant ligger bakom bygget med syfte att förmedla en ärlig bild till kunden.
Grannfejd i Halmstad – häst fick avlivas
Två grannar har haft en konflikt med varandra i Halmstad. Den ena grannen misstänkts ha släppt ut den andra grannens hästar under gårdagen.
Hästägaren: “Jag var helt i chocktillstånd”
Patrik Kittel och hästen Touchdown skrev i helgen in sig i historieböckerna. Hästägaren är fortfarande omtumlad av vinsten.
Framtidens hästvård med AI-teknologi
Veterinären och forskaren Elin Hernlund arbetar med en 3D-modell av häst. AI-teknologin ska kunna bedöma sjukdoms- och hälsotillstånd.
"Det ska framför allt hjälpa veterinärer med diagnostik för hästar"
Så förändrar du hästens hull
Ett för lågt eller för högt hull kan ge långsiktiga konsekvenser för hästens hälsa. Här ges konkreta tips på hur hästägare kan tänka för att nå optimalt hull.
»Utan våg är det extra viktigt att vara objektiv i sin bedömning«
Variera och planera voltarbetet
Ridning på volterna är något av det vanligaste vi ryttare gör under ett ridpass. Men det är lätt att bli bekväm utan att det egentligen händer något.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Ökar hästens förmåga att ta upp vätska
SPC Oats är en patenterad ingrediens där mältad havre stimulerar hästens egen produktion av Protein-AF vilket är viktigt för återhämtning.
Har även viss effekt på eventuella problem i mag- tarmsystemet
EEF höll webinar om hästvälfärd
Det europeiska ridsportförbundet EEF höll ett webinar om en tidigare enkätundersökning. Panelen diskuterade arbetet för hästvälfärd.
Camilla Andreasson – en mångsysslare
Ödmjuk för sporten, vill se glädje i det hon gör samt brinner för hållbara hästar. Camilla tror en nyckel till framgång är att våga samarbeta.
Hästar omhändertagna i Värmland
Tre hästar har blivit omhändertagna av länsstyrelsen. Hästägaren hade inte ordnat ett nytt stall efter att ha blivit vräkt från sin gård.
Hästägarna skriver på avtal om välfärd
Johanna står upp för hästarnas välfärd och har infört en ny policy i sitt stall. Inga inspänningstyglar eller tvångsmetoder är tillåtna, då åker man ut.
Ankarcrona om framgångarna i världscupen
Sverige var på topp i världscupen. Hippson har pratat med Henrik Ankarcrona, förbundskapten hoppning, om framgångarna i Riyadh.
Nio av elva ridhjälmar klarade inte test
Det finska Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) har genomfört säkerhetstester på ridhjälmar. Flera ridhjälmar drogs bort från marknaden.
Den Ultimata Plattformen
I en värld där sporternas mångfald och passionen för lagsupport inte har några gränser, introducerar Everysport.com en banbrytande lösning.
12-åriga Molly satsar mot OS i USA
Hon har bott i USA nästan hela sitt liv – men tävlar ändå under den svenska flaggan. Drömmen är att en dag vara del av det svenska OS-laget.
Vann stor tävling i Wellington: ”Trodde inte jag skulle klara det"
Varför blir hästen ”lugn” vid bremsning?
I vissa situationer kan en brems vara till hjälp när hästen ska undersökas, både veterinärt och på hemmaplan. Veterinär Eva Olsson förklarar hur de verkar.
Att bremsa en häst innebär att hästens nervsystem påverkas indirekt
Se världscupfinalens svenska segerrundor
Sverige är dubbelt upp världscupmästare och där till fick vi även en tredjeplats i hoppning. De svenska ryttarna har minst sagt levererat i Riyadh.
I Hippson-TV kan du se såväl Patrik som Henriks sista rundor
Bett eller bettlöst, är det så antingen eller?
Maria Yttermyr skriver ett nytt blogginlägg om diskussionen kring bett och bettlöst. Hon konstaterar att frågeställningar kring bett engagerar.
"Det centrala för mig är att det är hästarnas behov som styr"
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!