Krönikor
Publicerad: 2006-03-08Krönika: Skarpt läge inför första tävlingen
Det råder skarpt läge i mitt läger nu, det är nämligen hög tid att ta sig ut på första tävlingen för året. Och jag har milt uttryckt fruktansvärt mycket ångest över det.
Det räcker med att bara titta ut genom fönstret för att kalla kårar ska leta sig nedför min stackars rygg - som jag för övrigt kommer att tvingas steloperera om något år om den här kylan inte har för avsikt att lugna ner sig.
Jag vet att jag kan vara lätt hypokondrisk emellanåt men här är det banne mig inte frågan om någon hypokondri, det är ett rent och skärt faktum att kyla inte är bra för mitt allmänna välbefinnande.
Här har man flyttat från nordligaste Norrland för att slippa saker som minusgrader, snö, is, fastfrusna transporter med mera och vad händer? I mars månad sitter man och funderar på om transporten någonsin kommer att lossna från sin lilla plats så att man kan ta sig iväg till den där iskalla tävlingsplatsen och göra bort sig som vanligt. Det är för jäkligt.
Med anledning av detta väderelände hade det verkligen varit på sin plats om alla andra saker som har med den här tävlingen hade klaffat, men naturligtvis är det inte så.
Vi kan börja med träningsförberedelserna. Cabben har inte hoppat ett enda riktigt hinder sedan i oktober förra året. Jag har gått och väntat på att det ska bli barmark och varmt och skönt ute så att man kan puttra iväg till någon trevlig träning för Helena Persson till exempel, men barmarken har ju aldrig infunnit sig!
I förra veckan fick jag panik och lyckades nästla mig in på en träning för henne i sista stund men då blev den naturligtvis inställd. Och nu i helgen kunde jag inte träna alls för då var Cabben nyvaccinerad eftersom jag som vanligt missat att vaccinera honom i tid. Så nu har jag och veterinären hållit på med en hysterisk sistaminutenvaccinering där det krävdes en hel del hjärnceller för att få till det så att det skulle stämma med grundvaccineringsregler och tävlingskarensdagarsregler, jag kan säga att det var på håret att vi lyckades.
Nej, det enda jag lyckats göra med honom i träningsväg är att hoppa några studs på egen hand hemmavid utan någon som står och skäller på mig. Inte alls bra, kan tänka mig att det varit rätt mycket dykande överliv och undertempo och gud vet allt som kan vara svårt att hålla ordning på när man är själv.
Men så läste jag några artiklar här på Hippson, den ena handlade om en clinic i Kungsbacka med Maria Gretzer där hon bland annat gav tips och råd om hur markarbetet av äldre och oridna (jag läste det sistnämnda mellan raderna) hästar bör gå till.
I den andra artikeln visade Helena Persson och Linda Heed hur man kan få till rundare språngkurvor genom hoppning av ett räcke med en bom på backen två språng före och en på backen ett språng efter. Båda sakerna stämde på punkt och pricken in på Cabben! Glad i hågen begav jag mig med dessa två artiklar som tema ut till stallet på en alldeles egen liten tvådagarsträning, som jag sedan genomförde på största allvar. Markarbete första dagen och hoppträning andra dagen.
Så här i efterhand kan jag inte annat än konstatera att det är med ridning som med matlagning, man lär sig enbart genom att gå på kurs. För i böckerna står det aldrig vad man ska göra om det går åt skogen och det gjorde det inte i Hippsons artiklar heller. Jag kan säga så mycket som att när jag tränade på den där "halt vid ridhusväggen, det är jag som bestämmer åt vilket håll du ska gå-grejen" à la Maria Gretzer uppstod det rejält med huvudbry. Jag undrar vad fasen man gör om hästen i det läget lägger huvudet ovanpå sargkanten? För det var vad Cabben gjorde.
Sedan kom vi till dag två. Hoppning och träning på rundare språngkurvor. Här undrar jag vad man ska göra när hästen för tionde gången envisas med att landa efter hindret utan besinning och bara klampar rätt på den bakre bommen med dunder och brak som om den inte fanns över huvud taget.
Här blev jag så frustrerad över mitt eget misslyckande att jag till slut gjorde en tvättäkta slidestop, och även fast det i och med det blev lite bättre ordning på saker och ting så kändes det inte riktigt bra att behöva ta till rena rama cowboymetoderna mitt i hoppasset.
Mer förberedd än så är inte stackars Cabben inför helgens prövningar, som tur är har jag bara tänkt hoppa 1,10 och 1,20 så förhoppningsvis överlever vi höjderna i alla fall. Värre är det då med überbegåvade Rolanda, den åttaåriga unghästen som kan vara rädd för hinder ibland. Henne ska jag debutera i en meter.
Gud så löjligt det låter, debut i en meter, går det ens att hoppa lägre kan man fråga sig. Men det gör det ju. Henne har jag i alla fall lyckats träna lite för tränare men jag har ändå en massa onda aningar om hur det här kan sluta. Ett scenario är att vi vägrar ut oss på första hindret, ett annat är att vi far rakt igenom det och att hon hoppar upp sig så mycket över hinder nummer två att jag flyger upp på läktaren, ve och fasa.
Som om det inte var nog med allt detta är jag lite ledsen över att det för tillfället ser ut som att min underbara vän Anneli inte kommer att kunna tävla tillsammans med mig på den här tävlingen. Hennes fina dragbil, en tjusig BMW 535:a född 2005, är nämligen på reparation med anledning av att hon i måndags morse råkade tvångsköra den genom stora delar av Stockholms innerstad med en annan bils däck i underredet.
Tydligen låg bildäcket ifråga (naturligtvis med fälg och allt) mitt på vägen och var osynligt. Saker och ting blev inte bättre än att eländet fastnade mitt inunder Annelis bil och orsakade ett väldans oljud med tillhörande gnistor och en hel del skadegörelse. Att slå på varningsblinkers och stanna för att titta efter vad det är som låter verkar i stundens hetta inte slagit min kära vän, som säkert hade bråttom till jobbet eller något.
Det är sannerligen mycket som ska klaffa för att man ska lyckas ta sig iväg på en tävling under ordningsamma förhållanden, frågan är om det någonsin kommer inträffa för mig. Det kanske är lika bra att ställa in sig på totalt kaos, för tillslut blir väl till och med kaoset ett normaltillstånd. Snälla ni, håll tummarna för mig i helgen, jag behöver det!
SARA OM SIG SJÄLV
Namn: Sara Elin Söderberg
Ålder: 30, fast mognadsnivån ligger något lägre.
Bor: I en liten trea i ett jättehöghus på Lidingö, inte alls ett passande boende för en norrbottens-lantis som mig men det får gå så länge.
Familj: Sambon Henke, 32 år, gammal hockeyspelare, nu försäkringsrådgivare, också norrbottning.
Dottern Tilda, 1 år, går ofta under smeknamnet duracellkaninen.
Hunden Allan, 7 år, en överhormonell rottweiler som tror att han är 7 månader.
Och så har jag en mamma, en pappa och en lillasyster men de bor i Boden.
Kort beskrivning: En glad och sprallig dramaqueen som av en del kallas för argbiggan, förstår inte varför.
Andra intressen: Det finns så otroligt många saker som intrsserar mig men det är MYCKET svårt att hinna med sådant när man håller på med de här hästarna. Om jag måste välja en sak får det bli en god drink på ett trevligt ställe där solen skiner.
Häst: Cabaré, 12 år, valack, Irco Marco-Koncerz. Hopphäst, jag har haft honom sedan han var fyra. Som bäst har vi lyckats få till några 4-felsrundor i ett par 140, annars är det 120-130 som gäller även fast jag fortfarande drömmer om debut i 145. Världens goaste, snällaste, underbaraste kompis som aldrig sviker, totalt orädd. För bommar också, vilket innebär att de brukar kastas av från bomhållarna med jämna mellanrum.
Här är årets hästföretagare
För sjunde året delar Hästföretagarcentrum ut utmärkelsens Årets hästföretagare. Nu står det klart att Tunarps Säteri får motta priset för år 2023.
Läs motiveringen: "En tydlig strategi och arbetet drivs målmedvetet"
Om avelsvärdering i veckans Hästonsdag
Per Skoglund berättar om hur en avelsvärdering går till. I ett härligt inslag får vi följa med till Grevagården och årets avelsvärdering.
Nytt ljus på din hästtransport
Böckmann erbjuder nu en ny ambient belysning som ger ett mjukt sken. Lamporna säkerställer bra belysning av omgivningen vid backning.
Efter Ponnyakuten: ”Fick skriva autografer”
Filippa sökte till Ponnyakuten för att Ludde inte gick att longera. För Hippson berättar hon hur det var där, att bli känd och vad som hände sen.
Kreativ belysning väcker uppmärksamhet
Norska Frida Børli Solaker upplever att många vill ha samma lösning för att lysa upp ridbanan som hon skapat. Här delar hon med sig av sina erfarenheter.
"Lösningen har fungerat utmärkt för oss i två och ett halvt år nu"
Ridsporten glöms bort i ny idrottsutredning
Regeringen gav i uppdrag att se över idrottsanläggningar – men de tog inte med ridsporten. Nu finns risk att gå miste om framtida investeringar.
Bildspel: Följ med hem till Erica och Thomas
Utanför Tomelilla hittar vi Erica Swartz Ryan och Thomas Ryans gård. Här har de hagar så det räcker och blir över, varsitt stall och totalt fem olika ridbanor.
"Ibland blir kontrasterna så påtagliga"
Resten av hästvärlden diskuterar femtio nyanser av blått. Maria Yttermyr befinner sig i ett parallellt universum: en distanskurs i targetplacering.
Ställer sig frågan i bloggen: är dressyren för hästen eller människan?
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Avlivning av häst –så kan du förbereda dig
Att ta farväl av en bästa vän är en av de svåraste stunderna för en häst ägare. Det är ett tungt men viktigt ansvar och förberedelse kan underlätta.
Hjälpte polisen med bortsprungna hästar
Klockan 01.45 vaknade Hanna Lundberg av att telefonen ringde då. Det var polisen som stod med två hästar. Hon åkte dit med transporten.
La ut ben och huvuden från döda hästar
Länsstyrelsen ville ta en kvinnlig gårdsägares djur. Hon valde då i stället att avliva sina sex hästar och sprida kadaver och slaktrester över gården.
Mulan är en förebild för åringarna
Cerina Lindström köpte den envisa mulan Mulle Meck för två år sedan. Han blev snabbt en modig förebild för de yngre kompisarna i hagen.
"Den största skillnaden mellan en häst och en mula är envisheten"
»En glad häst utgör basen i vår sport«
Jessica von Bredow-Werndl har sett över sin egen och hästarnas vardag. En mer naturlig hästhållning och ryttarträning har gett resultat.
"Det går alltid att hitta ett sätt att träna som passar just din häst"
Professionell ridanläggning med ridhus
Utanför Nyköping finns en gård perfekt för att kombinera olika företaganden. Där finns totalt 20 boxar, ridhus och två ridbanor.
Konferensanläggning, festlokal och produktion av fläderdryck
Ordet tystnadskultur klistras på ridsporten
Hippsons publiceringar om tystnadskultur har fått Niklas Jonsson att fundera. Vad är egentligen tystnadskultur? Och hur får den få oss att agera?
Ordförande i SvRF:s hoppkommitté: "Kanske inte är så svart eller vitt"
Nu är brunstsäsongen här
Med ljusare och längre dagar kommer brunsten i gång hos våra ston vilket kan påverka deras beteende. Men vad händer när stoet brunstar?
Häst bremsades - man döms för djurplågeri
En häst hade sår på mulen vid en oanmäld kontroll. Hästägaren erkände då att han hade bremsat hästen och lämnat den uppbunden.
Lag-SM i distansritt går genom Västerås
Den 26 juni rids lag-SM i distansritt genom centrala Västerås. Mälardalens distansryttarförening arrangerar distansritten under SM-veckan.
Projekt för att minska kvarka på ridskolor
I ett nytt pilotprojekt samarbetar Svenska ridsportförbundet och Statens veterinärmedicinska anstalt. Målet är att minska kvarka på ridskolor.
"Finns ett behov att prata om svåra frågor"
Den senaste tidens mediala fall från ridsporten har väckt frågor om tystnadskultur. Vad gör förbundet för att motverka tigandet?
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
- Sju punkter för en bra sits: ”Vanligt att ryttare sitter bakom vertikalen”
- Douglas Lindelöw: "Tillbakavisar bestämt anklagelserna om misskötsel av hästarna"
- Patrik Kittel besvarar kritiken
- Träna sitsen med Emelie Brolin: ”Måste få in mer fysträning i sporten”
- Nellie Berntsson flyttar tillbaka till Sverige
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Allt fler upptäcker WE
– Porträtt: Sara Algotsson Ostholt
– Hitta samspelet med slingan
– I huvudet på Steve Guerdat
– Ridning under småbarnsåren
– Få hästen lösgjord i balans
...och mycket, mycket mer!