Krönikor
Publicerad: 2005-12-09Krönika: Skitkväll som slutade
med ett riktigt fynd
Jaha, då har man varit på Globen igen. Om det inte vore för sistaminuten-klippet jag lyckades göra i annexet hade jag varit riktigt besviken på hela alltet men nu gjorde det där köpet att jag kände mig lite nöjd ändå när allt kom omkring.
Förväntningarna på kvällen var ganska höga, jag hade lyckats tjata med mig både syster Malin och mamma Eva som var i stan den helgen på grund av att min dotter Tilda skulle döpas. Detta var deras livs första Globen Horse Show, viktigt att det blev bra alltså. Eftersom varken jag eller någon annan i min familj tycks vara särskilt bra på tajming lyckades vi krångla till det så att vi skulle dit på fredagskvällen också, mitt i våra mest intensiva dopfestförberedelser. Är inte det typiskt oss hästmänniskor, att vi hela tiden måste iväg på saker som har med hästar att göra fastän det egentligen inte finns tid för det?
Till Tildas pappa Henke löd argumentet att om jag inte fick åka på evenemanget ifråga fanns det stor risk för att min karriär som ryttare kunde vara över, typ. Det är viktigt att man som sann hästmänniska har förmågan att lura ens omgivning till förståelse för alla måsten det här intresset bär med sig, annars är man körd.
Men med anledning av att jag sett just fredagskvällsshowen så många gånger förut var jag övertygad om att detta var det vi borde se, eftersom vi nu var tvungna att välja, så det var bara till att lämna maten på spisen och kasta sig iväg mot den stora vita bollen vid Gullmarsplan.
Vi skulle vara lite lyxiga och åka bil dit tänkte jag så vi slapp trängas med alla som åkte kommunalt, något år gjorde jag nämligen det och då var det så trångt att det var nära att jag själv kom med tunnelbanevagnen medan påsen med shoppingattiraljerna hamnade utanför. Dessvärre tycks hästmänniskor i allmänhet anse att bil är att föredra för köerna till det satans garaget (som förresten kostade en förmögenhet att parkera i) gjorde att vi blev ännu mer försenade.
Nåja, väl inne i Globen skulle vi, eller rättare sagt jag, shoppa lite grejer innan det hela började men efter att ha letat efter annexet alldeles för länge insåg vi att tiden var knapp, vi fick ta det i en paus i stället. Mat kunde vi däremot försöka hinna få i oss, därför letade vi fram ett ställe som serverade kycklingrätter, nyttigt och gott tänkte vi. Då vi köat i evigheter visade det sig tyvärr att kycklingen var slut, de enda rätter de hade att erbjuda var varmkorvar och chokladkakor. Besvikna köpte vi några äckliga korvar och letade oss mot den del av arenan som vi skulle sitta i. I det läget fick jag och min syster möjlighet att beskåda vår kära mors praktiserande av armbågsmetoden (som hon lärde sig då vi bodde i Israel 1980, i kvartersbutiken där kvinnorna körde folkrace med matvagnarna), mycket intressant. Ett tag trodde jag nästan att hon skulle ta tag i några tjejer som stod i vägen i dörren till vår sektion och kasta ner dem till våningen under men det gjorde hon tack och lov inte.
Besvikelsen över saker och ting blev emellertid inte mindre av det faktum att våra platser visade sig vara belägna högt uppe ovanför scenen på ena kortsidan. Allt som utspelade sig på scenen under oss fick vi därmed endast möjlighet att se via TV-skärmen, jättekul... Detta fick mig att tänka på det år jag besökte just den här showen med min vän Anneli, hon var inte nöjd med de platser vi blivit tilldelade och det dröjde inte länge förrän hon sin vana trogen på ett mycket diskret sätt ordnat in oss på VIP-avdelningen och Ridsportsförbundets tjusiga hedersläktare. Jag höll på att skämmas ihjäl och inte blev det bättre när Peder och Lisen satte sig nedanför oss och frågade sig om de egentligen fick lov sitta där. Tjena mittbena hade jag lust att säga, får jag lov att presentera klåparna Anneli och Sara, när kommer vakterna och kastar ut oss tror ni?
Nu var tyvärr inte Anneli med oss den här gången så vi satt artigt kvar på våra sunkplatser och försökte se det som gick att se långt därnere i manegen. Rutinerad Horse Show-besökare som jag är meddelade jag de övriga att det skulle komma att bli mycket trångt i annexet under den riktiga pausen, jag föreslog i stället att vi skippade någon av de lite tristare showerna för då skulle det vara gott om plats i affärerna. Lorenzos lilla show låg i farozonen, jag brukar inte ha vett att uppskatta sådana där balansövningar nämligen. Döm om min förvåning när vi inte kom oss iväg enligt planerna utan faktiskt såg Lorenzo, han var nämligen det bästa på hela kvällen, jag funderar allvarligt på att skicka Cabben på lydnadsträning hos honom. Jan Brinks Chicagogrej trodde jag hårt på men det enda som var kul där var att hans kompanjoner red med pumps, det måste jag själv prova någon gång. Sedan hade vi 150-klassen, vilket fiasko. Här hade jag haussat upp mamma och syrran att nu skulle de få se riktiga stjärnor i sadeln och vad händer? Malin och Espri kommer in och vägrar ut sig!
Men det bästa var ju ändå kvar, julavslutningen. Den där underbara showen då de allra sötaste, underbaraste ekipagen man kan tänka sig kommer in en efter en och till slut är hela manegen proppfull med skenande shettisar och lufsande ardennerhästar och de mest fantastiska evighetsmaskinerna till vagnar. Rena rama tomteverkstan fast med riktiga djur och människor, det skulle om inte annat bli kul att visa mina nära och kära.
Men innan den hann vi med att shoppa lite, tillsammans med tiotusen andra i pausen. Vart man än försökte gå kändes det som att man var kärringen mot strömmen. Jag som är i desperat behov av ett par nya ridstövlar (klacken på de gamla skruvade jag nämligen fast med några skruvar som blev över när en hylla i vardagsrummet trillade ner för två år sedan) blev alldeles varm i hjärtat när jag såg Parlantistövel-avdelningen. Här skulle det fyndas! Men då blev jag som jag blir ibland när jag ger mig in i affärer som är lite out of my league. Megasuperblyg alltså. Stod där och ehummade ett bra tag innan jag fick kontakt med en säljare som genomskådade mig direkt. Han såg att här har vi att göra med ett riktigt fattigjon, lika bra att jag jagar bort henne med att tala om att detta kostar. Och det gjorde han, 700 euro skulle det kosta. Oj då, tack och hej, förlåt att jag frågade, förlåt att jag finns också.
Lommade vidare så gott det nu gick bland folkmassorna tills jag i ett hörn äntligen hittade något som passade mig, måttbeställda ridstövlar för nästan inga pengar alls! Jag kastade mig dit, slet av mig skorna och ordinerade måttning av fötter och ben i det snaraste. Här var man minsann inte samma lilla människa som i Parlanti-avdelningen. Viss förvirring uppstod dock när det visade sig att mitt ena ben är tre centimeter längre än det andra. Mamma skojade att det måste vara därför att alla hästar jag rider haltar, tur att Cabben aldrig är halt för annars hade det varit ett riktigt slag under bältet. Hur kul är det att ha ett ben som är tre jäkla centimeter längre än det andra, jag är ju missbildad för tusan och det fick jag veta först nu! Men i övrigt gick måttningen och beställningen bra, vilket köp jag har gjort. Gud vad roligt det ska bli att sätta igång Cabben efter höstvilan nu när jag får ha de stövlarna på benen.
Och sedan var det sist men inte minst dags för den stora julavslutningen. Vilken kvällen till ära med mamma och syster på besök inte var i närheten av vad den brukat vara. I mina ögon var det bara några stackars hästar som for in och ut från manegen några gånger och någon vagn med lite grejer på och sedan var det tack och hej och en timmes köande för att komma ut ur garage-eländet med bilen.
Tur för arrangörerna att de där ridstövelförsäljarna fanns på plats, om de inte gjort det vet jag inte vad jag kunnat ställa till med i garageuppfartskön.
SARA OM SIG SJÄLV
Namn: Sara Elin Söderberg
Ålder: 30, fast mognadsnivån ligger något lägre.
Bor: I en liten trea i ett jättehöghus på Lidingö, inte alls ett passande boende för en norrbottens-lantis som mig men det får gå så länge.
Familj: Sambon Henke, 32 år, gammal hockeyspelare, nu försäkringsrådgivare, också norrbottning.
Dottern Tilda, 1 år, går ofta under smeknamnet duracellkaninen.
Hunden Allan, 7 år, en överhormonell rottweiler som tror att han är 7 månader.
Och så har jag en mamma, en pappa och en lillasyster men de bor i Boden.
Kort beskrivning: En glad och sprallig dramaqueen som av en del kallas för argbiggan, förstår inte varför.
Andra intressen: Det finns så otroligt många saker som intrsserar mig men det är MYCKET svårt att hinna med sådant när man håller på med de här hästarna. Om jag måste välja en sak får det bli en god drink på ett trevligt ställe där solen skiner.
Häst: Cabaré, 12 år, valack, Irco Marco-Koncerz. Hopphäst, jag har haft honom sedan han var fyra. Som bäst har vi lyckats få till några 4-felsrundor i ett par 140, annars är det 120-130 som gäller även fast jag fortfarande drömmer om debut i 145. Världens goaste, snällaste, underbaraste kompis som aldrig sviker, totalt orädd. För bommar också, vilket innebär att de brukar kastas av från bomhållarna med jämna mellanrum.
25 hästböcker du inte får missa!
Mulle, Svarta hingsten och Silver, hästarna i böckernas värld är många. Det är aldrig för tidigt, eller för sent, att börja läsa hästböcker.
Vi vill se era bästa DIY-lösningar för stallet
Frostfritt vattenkar, egenbyggd bromsfälla eller täckeshängare. Genom åren har vi delat många av era smarta DIY-lösningar.
Sitter du inne på någon smart hemmafixad lösning – tipsa oss!
Nu är brunstsäsongen här
Med ljusare och längre dagar kommer brunsten i gång hos våra ston vilket kan påverka deras beteende. Men vad händer när stoet brunstar?
Forskning: Barn blir smartare av ridning
Forskare vid Tokyo universitet har visat att ridning aktiverar den del av hjärnan som står för lärande och minne.
Artikel i repris: Ridningen främjar barns förmåga till problemlösning
Överdomaren vid FEI vill förändra dressyren
Hans-Christian Matthiesen identifierar behovet av förändring inom dressyren. Han föreslår flera strategier för att främja hästvälfärden.
Han förespråkar en balans mellan tradition och nytänkande förändring
Nytt hopp för Skövde Ryttarförening
Ridskolan har det svårt i ekonomiskt tuffa tider. Nu tar Malin Dahlgren över som ny ridskolechef med energi och en stark tro på framtiden.
"Det är min bästa och sämsta egenskap, att jag aldrig ger upp"
Här är årets hästföretagare
För sjunde året delar Hästföretagarcentrum ut utmärkelsens Årets hästföretagare. Nu står det klart att Tunarps Säteri får motta priset för år 2023.
Läs motiveringen: "En tydlig strategi och arbetet drivs målmedvetet"
Om avelsvärdering i veckans Hästonsdag
Per Skoglund berättar om hur en avelsvärdering går till. I ett härligt inslag får vi följa med till Grevagården och årets avelsvärdering.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Nytt ljus på din hästtransport
Böckmann erbjuder nu en ny ambient belysning som ger ett mjukt sken. Lamporna säkerställer bra belysning av omgivningen vid backning.
Efter Ponnyakuten: ”Fick skriva autografer”
Filippa sökte till Ponnyakuten för att Ludde inte gick att longera. För Hippson berättar hon hur det var där, att bli känd och vad som hände sen.
Kreativ belysning väcker uppmärksamhet
Norska Frida Børli Solaker upplever att många vill ha samma lösning för att lysa upp ridbanan som hon skapat. Här delar hon med sig av sina erfarenheter.
"Lösningen har fungerat utmärkt för oss i två och ett halvt år nu"
Ridsporten glöms bort i ny idrottsutredning
Regeringen gav i uppdrag att se över idrottsanläggningar – men de tog inte med ridsporten. Nu finns risk att gå miste om framtida investeringar.
Bildspel: Följ med hem till Erica och Thomas
Utanför Tomelilla hittar vi Erica Swartz Ryan och Thomas Ryans gård. Här har de hagar så det räcker och blir över, varsitt stall och totalt fem olika ridbanor.
"Ibland blir kontrasterna så påtagliga"
Resten av hästvärlden diskuterar femtio nyanser av blått. Maria Yttermyr befinner sig i ett parallellt universum: en distanskurs i targetplacering.
Ställer sig frågan i bloggen: är dressyren för hästen eller människan?
Hjälpte polisen med bortsprungna hästar
Klockan 01.45 vaknade Hanna Lundberg av att telefonen ringde då. Det var polisen som stod med två hästar. Hon åkte dit med transporten.
Avlivning av häst –så kan du förbereda dig
Att ta farväl av en bästa vän är en av de svåraste stunderna för en häst ägare. Det är ett tungt men viktigt ansvar och förberedelse kan underlätta.
La ut ben och huvuden från döda hästar
Länsstyrelsen ville ta en kvinnlig gårdsägares djur. Hon valde då i stället att avliva sina sex hästar och sprida kadaver och slaktrester över gården.
Mulan är en förebild för åringarna
Cerina Lindström köpte den envisa mulan Mulle Meck för två år sedan. Han blev snabbt en modig förebild för de yngre kompisarna i hagen.
"Den största skillnaden mellan en häst och en mula är envisheten"
»En glad häst utgör basen i vår sport«
Jessica von Bredow-Werndl har sett över sin egen och hästarnas vardag. En mer naturlig hästhållning och ryttarträning har gett resultat.
"Det går alltid att hitta ett sätt att träna som passar just din häst"
Professionell ridanläggning med ridhus
Utanför Nyköping finns en gård perfekt för att kombinera olika företaganden. Där finns totalt 20 boxar, ridhus och två ridbanor.
Konferensanläggning, festlokal och produktion av fläderdryck
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Allt fler upptäcker WE
– Porträtt: Sara Algotsson Ostholt
– Hitta samspelet med slingan
– I huvudet på Steve Guerdat
– Ridning under småbarnsåren
– Få hästen lösgjord i balans
...och mycket, mycket mer!