Krönikor
Publicerad: 2005-05-12Saras dagbok: Lik i garderoben
Jaha, nu är det kokta fläsket stekt! Med anledning av mina långtgående barbackaplaner har lillasyster Malin kommit så ur gängorna att hon börjat dra fram gamla lik ur garderoben.
Hon har kommenterat min förra dagbok genom att påminna om en pinsam maskeradhoppning som jag lagt bakom mig för länge sedan. Men i min hårda kamp mot barbackamotståndarna ska jag tydligen behöva bli påmind om både det ena och det andra...
För att jag inte ska kunna bli överraskad med fler sådana här lik i garderoben-tricks känner jag mig nödgad att en gång för alla redogöra för de två värsta fadäserna jag åstadkommit i min ryttarkarriär. Det känns helt enkelt som att det är ett nödvändigt ont, något som måste göras om jag ska kunna gå vidare med mina barbackaplaner utan att ständigt vara rädd för vad mina nära och kära kommer hitta på.
Första fadäsen är då som sagt den här maskeradhoppningen.
Det var tävlingar hos Umeå Ryttarförening och året var 1992, det var vår minns jag. Jag var inte ens i närheten av att vara myndig och därför kan man faktiskt säga att mina föräldrar borde hållas ansvariga för det som inträffade, jag visste inte bättre själv helt enkelt.
Hästen ifråga var inte ponnyn Tramp som min syster vill låta påskina, utan ett elvaårigt stackars halvblodssto som jag skulle tävla åt en ännu mer stackars hästägare (som trodde att jag var ute och marknadsförde hennes häst på ett ypperligt sätt...).
Jag kommer inte riktigt ihåg hur detta med maskeradhoppningen började men jag vet att jag var ganska oförberedd på det hela, jag tror jag blev indragen för att den tredje ryttaren i laget var sjuk eller smart nog att avstå eller nåt (man var tvungna att vara minst tre men max fyra stycken i varje lag). Konceptet var alltså redan klart, jag hade inget att säga till om på den fronten. Det var bara att ta på sig dräkten och rida.
Vi var tre stycken i vårt lag och vi skulle vara utklädda till grisar och vårt lagnamn skulle vara "De tre små svinen". Jag fann mig konstigt nog ganska väl i idén till att börja med även fast jag tyckte det var lite pinsamt. Men när jag såg vad alla andra lag skulle klä ut sig till började jag ana oråd för de var ju utklädda till coola saker som Ninja Turtles och sånt, vi var helt enkelt outsiders i vår pinsamma griskostymering.
Det var nästan så jag fick känslan av att folk blängde snett på mig när jag kom in på framridningen som förste man till drabbning från vårt lag. Jag tänkte att de säkert tyckte att vi var tvättäkta råloosers som klädde ut oss till just grisar och jag var nog inte så fel ute när jag tänkte det, tyvärr. Gud vad jag skämdes, jag ville bara försvinna från jordens yta så fort som möjligt men vad gör man när man väl sitter där mitt bland alla människor, utklädd till gris? Det var ju bara att bita ihop och stöka (eller böka) av det hela, helst så fort som möjligt.
Inte gick det särskilt bra att rida i den där satans dräkten heller, jag höll på att svettas ihjäl bara under tiden jag skrittade fram. Jag kommer ihåg att jag hade extremt tjocka täckbyxor och dunjacka på mig och ovanpå det hade jag trätt en rosa trikådress som satt ruskigt tajt om det som fanns under. På hjälmen hade de trätt på något rosa tygstycke med stora flaxande öron och som om det inte var nog med det hade de inhandlat ett gigantiskt gummigristryne som täckte 90% av ansiktet (inklusive såväl sikt- som andningsvägar).
Det var fruktansvärt, jag satt och flåsade inne i hettan och fick knappt någon luft på grund av gristrynet. Och hoppningen var mer eller mindre omöjlig att genomföra på grund av att man inte såg hindrena för tryneländet, jag minns att jag styrde lite på måfå och så fick det gå som det ville och det gjorde det också.
Jag tror att jag och den stackars hästen rev det mesta man kunde riva inne på den där banan och mina lagkamrater hade det nog inte så mycket lättare för vårt lag kom nämligen sist i lagtävlingsmomentet. Men då var det ju i alla fall över tack och lov.
Trodde jag. För det dröjde inte länge så basunerades det ut i högtalarna att "De tre små svinen" vunnit själva maskeradtävlingen. Åh nej, skulle man behöva visa sig i den där dräkten till häst en gång till tänkte jag direkt. Om det vore så väl kanske man kan säga så här i efterhand för vad som hände var att någon kom på snilleblixten att eftersom våra hästar stod avsadlade inne i stallet så kunde vi strunta i hästarna och i stället krypa på alla fyra in på prisutdelningen. Där hade faktiskt min gräns passerats för länge sedan men vek som jag var kunde jag inte stå emot de övriga och det slutade med att jag kröp efter de andra två grisarna genom ridhuset.
Nöff nöff, jag tror någon av dem dessutom försökte grymta lite när vi kröp förbi läktaren. Efter att ha blivit totalt utskrattade fick vi slutligen ta emot förstapriset (som inte var något att hurra för som vanligt) och sedan skulle vi försöka spring-krypa under ärevarvet. Fruktansvärt pinsamt. Jag vill helst lämna det där bakom mig nu känner jag.
Den andra fadäsen inträffade en onsdag förmiddag sommaren 1993 på ponny-SM i Vetlanda. Inte heller då var jag myndig och kapabel att ansvara för mina handlingar så även denna fadäs bör mina föräldrar hållas ytterst ansvariga för. Varför stoppade de mig inte frågar jag mig så här i efterhand?
Nåväl, nu åter till vad som hände. Eftersom vi bodde i Boden var vi väldigt långväga gäster och hade därför anlänt till tävlingsplatsen redan på tisdagen. Min ponny Tramp hade förmågan att sparka något fruktansvärt med sina framben när han inte var belåten med tillvaron och på just den här tävlingen hade han bestämt sig för att det var trevligare utanför boxen än inne i den. Så han sparkade och sparkade, så hårt att boxdörren flög upp.
Under vårt första dygn på plats hade han lyckats sparka upp sin dörr flera gånger och det var ren och skär tur att vi var i krokarna vid samtliga tillfällen så vi, så att säga, kunde mota Olle i grind. Men det var verkligen inte lätt att stänga in honom, måttet blev rågat när han sparkade upp dörren TROTS att jag knytit fast hela alltet med TVÅ stycken grimskaft.
Det hade börjat anlända fler och fler tävlande till anläggningen och här stod jag med en ponny som var i full färd med att rymma och skämma ut mig fullständigt. Dessutom hade jag inte hunnit tvätta honom ännu (han var egentligen kritvit men nu mer åt det bruna hållet), bland folk var han i varje fall icke i skick att befinna sig och SÄRSKILT inte lös!
Något måste göras tänkte jag. Jag stod och kliade mig lite i huvudet och tittade på vad jag hade med mig för attiraljer i tävlingsskåpet, sedan kom snilleblixten. Framför mig hade jag ett ytterst fult men väldigt långt stallbandage. Extralångt faktiskt, och knallrött.
Känsliga personer bör kanske inte fortsätta läsa nu för det är tyvärr frågan om ett fullständigt regelvidrigt handlande. Jag borde blivit avstängd för all framtid. Jag tror nästan detta klassas som lindrigt djurplågeri i Sverige men jag kan lugna alla med att säga att Trampe klarade sig mycket bra, han tog inte någon som helst skada av mitt påhitt, tvärtom. Och jag ville ju bara väl, minderårig som jag var och allt.
Jag klev i alla fall in där i boxen med det knallröda extralånga stallbandaget och lindade lite snabbt några varv runt Trampes vänstra framben, precis under knäet. Sedan (det är nu det hemska kommer) gick jag över och lindade några varv runt det högra frambenet, också där precis under knäet. Med samma linda!! Jag lämnade en knapp halvmeter mellan benen så han skulle kunna gå litegrann inne i boxen om han ville, men några stora sparkningar på dörren skulle han minsann inte kunna åstadkomma. He he. Av någon outgrundlig anledning valde jag också att lägga på honom ett täcke mitt i allt detta, ett fd vitt täcke (som för tillfället var pissgult) med stora svarta bokstäver längs med hela sidan som löd "TRAMP".
Inte så bra visade det sig lite senare när jag gärna hade velat vara väldigt anonym.
Nåväl, sedan ställde jag mig utanför boxen ett tag för att kolla hur vännen reagerade på min provisoriska nödlösningstvångströja, och jag kände mig mycket nöjd när jag såg honom spatsera runt i sin box ivrigt letande efter något ätbart. Inga sparkningar what so ever, perfekt alltså. Jag kände mig så lugn att jag tog mig friheten att gå och hämta lite mer vatten åt honom bakom ett annat stall några hundra meter bort och där fastnade jag i ett trevligt samtal med någon. Tills det kom en tjej springande och ropade med andan i halsen "Är det du som äger Tramp?"
Jag svarade att så var fallet och vadan detta ungefär.
"Ja, han springer omkring vid stora hoppbanan och försäker äta gräs, men han rör sig lite underligt, hans ben är väldigt konstigt lindade."
Trampe hade alltså på något sätt lyckats få upp dörreländet med ihoplindade framben, det finns ju bara inte, omöjligt! Jag kastade mig iväg hals över huvud mot stora hoppbanan (där man höll på att iordningställa hinderparken) och mycket riktigt, där vid ena kortsidan struttade han omkring med sina ihoplindade framben och sitt pissgula täcke med de stora svarta bokstäverna.
Mitt i allt elände var det inga svårigheter att ta fast honom dock, jag slet bort den knallröda tvångströjan fortare än kvickt och sedan påbörjade vi den ytterst pinsamma promenaden tillbaka till boxen. Väl där sjönk jag ner i ena hörnet och funderade på om jag skulle ta och emigrera till Långtbortistan. Jag lovar att jag såg ett snett leende från Trampe också, det var då jag blev varse att hästar faktiskt kan narras.
Nu när jag tänker tillbaka på dessa fruktansvärda händelser kommer jag till min fasa på att det här med barbacka-höjdhoppning kanske inte är så smart ändå. Jag kommer ju göra bort mig något fruktansvärt och kanske kommer det inte vara särskilt roligt.
Lillsyrran kanske lyckats uppnå önskvärd effekt med hennes lilla lik i garderoben-trick..?!?
Vi får väl se, till veckan ska jag försöka få det där barbackaträningstillfället avklarat så jag en gång för alla kan få lite klarhet i hur svårt det är på en skala.
Innan dess är det sken på SFK:s gröna bana som gäller. Tänkte försöka hoppa en 120 och en 130 där på söndag, vi får hoppas att Cabben inte tror han är på Täby Galopp bara.
Tidigare skrev hon dagböcker om sig själv och hästen Cabaré (Cabben) på sajten Remont. På allmän begäran publicerar nu Hippson några av dagböckerna!
Fem stjärnor på fyra ben
Stor, liten, varmblod och kallblod. Våra hästar kommer i många former. Här möter du en vårdhäst, tre polishästar och en allsidig ridtravare.
Svenskarna bäst – även i dag
Det var en tuff runda i dagens 1,60-klass i Riyadh. Efter en dramatisk omhoppning stod det klart att Henrik och King Edward var bäst, även i dag.
Två spännande hingstar på svensk mark
Den ena är en modern son till legendariska Casall och den andra är en exceptionell tävlingsindivid efter lika legendariska Comme il Faut.
"Om jag skulle betäcka hade dessa hingstar varit med på min lista"
Ny tv-serie ska locka unga till ridsporten
Hur blir man egentligen landslagsryttare, hur kommer man bäst upp på en häst och hur fungerar det när hästar ska få nya skor? Det är något som tas upp i nya SVT-serien Lilla Ridskolan som drar igång på lördag
Följ med när Eamon visar sin hästhantering
Under gårdagen höll Eamon Hickey en clinic på Flyinge där han tränade tre för honom helt nya hästar på olika nivåer. Se vår film från kvällen!
Nya utmaningar väntar i kvällens deltävling
Henrik och Peder imponerade i den inledande deltävlingen av världscupsfinalen. Ikväll väntas ytterligare en klass och ekipagen är i toppform.
Så mycket är topphästarna värda
Royne Zetterman, hästhandlaren och före detta landslagsryttaren, diskuterar topphästarnas värde och försäljningspriser med SVT Sport.
"Någon hade velat ge mellan 150-200 miljoner för att få den hästen"
Sökandet efter hästen Luna fortsätter
För snart två månader sedan försvann Luna från hagen som ligger norr om Norrtälje. Lunas ägare Anna Westerlund berättar om sökandet.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Den Ultimata Plattformen
I en värld där sporternas mångfald och passionen för lagsupport inte har några gränser, introducerar Everysport.com en banbrytande lösning.
Resan hem från tävling blev en mardröm
På motorvägen hem exploderade däcket på lastbilen och det började brinna – med fem hästar lastade.
”Jag fick panik och skrek till 112 att de skulle komma med allt de hade”
Finalen i Riyadh – Det händer idag torsdag
I dags är det dags för hoppryttarna att rida andra delen av världscupfinalen. Här är allt du behöver veta inför kvällens klass.
Ingvar fann jobbet på Flyinge i en stolsficka
Ingvar Fredricson valde bort jobbet på Gotland för sina söners skull. Inte visste han då att det skulle leda till hans framtid på Flyinge där han blev kvar i många år.
"Jag bläddrade i tidningen och såg en annons, det jobbet ska jag ha"
Drömstart för svenskarna i Riyadh
Henrik och Peder är etta och tvåa efter den första delen av världscupsfinalen. Ekipagen tar med sig 35 och 33 poäng inför morgondagen.
Peder Fredricsons väg till världscupfinalen
Fallet på Stockholm stadion förra sommaren, och det missade EM:et till följd av fallet, fick Peder Fredricson att satsa på världscupen.
Oklarheter kring dödsfall på ridklubb
I fredags hittades en död kropp i en stallbyggnad tillhörande en ridklubb i Småland. Polisen inleder en förundersökning om misstänkt mord.
"Vi är givetvis chockade över att det har hänt i vår lilla by"
Ökar hästens förmåga att ta upp vätska
SPC Oats är en patenterad ingrediens där mältad havre stimulerar hästens egen produktion av Protein-AF vilket är viktigt för återhämtning.
Har även viss effekt på eventuella problem i mag- tarmsystemet
Topplacering för Patrik Kittel i Riyadh
Det blev en andraplats för Patrik Kittel med Touchdown när Grand Prix avgjordes. Segern gick till Charlotte Fry – och nu väntar küruppladdning.
Omdiskuterad mediebevakning i Riyadh
Världscupfinalen har länge varit ett orosmoln på grund av bristande hänsyn till mänskliga rättigheter. Flera medier väljer att bojkotta rapportering.
SVT: "Vårt uppdrag är att sända sport och bevaka idrottsevenemang"
Världscupekipagen fick känna på arenan
Tisdagen gavs de finalklara ekipagen möjlighet att rida inne på tävlingsarenan. Dressyren familiarization följdes av en träningshoppning.
Hippsons fotograf Tomas Holcbecher följde träningarna – se bildspelet
Skyddsjakt på vargen som dödade hästar
I början på april dödades två minishetlandsponnyer av varg i en hage i Norrtälje kommun. Länsstyrelsen har nu beslutat om skyddsjakt på vargen.
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!