Krönikor
Publicerad: 2006-04-04Saras krönika: Halva hoven borta
Precis som våren börjat titta fram lite smått och jag återfått något slags hopp om tillvaron så kom bakslaget med stort B, gud så oväntat när det gäller mig och mitt patetiska lilla liv - eller kanske inte! Landade med ett stort kaboongongongong gjorde det nedrans bakslaget också, så där så att man får huvudvärk bara av att tänka på det.
Det hela började med att min lilla darling Cabben hade visat så pass god form på Botkyrkatävlingen att jag precis börjat leta efter lite fler och större tävlingar och till råga på allt gått och anmält mig till en Helena Persson-träning. Här skulle det bli rida av minsann, landslaget se upp för här kommer vi.
Onsdagen då träningen för Helena skulle gå av stapeln infann sig och jag riktigt studsade fram i korridoren på jobbet av glädje för att äntligen ha kommit igång ordentligt, så här en bra bit in på vårkanten.
Vid lunchtid surrade det dock till i mobiltelefonen, det var ett sms med meddelandet att det bara skulle bli en enda grupp den här träningen och det var inte så goda nyheter för mig som tänkt träna med både Cabben och Rollan.
Efter en massa huvudbry och funderande beslöt jag mig dock för att rida Rollan för Helena och hoppa Cabben själv efteråt, det kändes smartast just då med tanke på att Rollan har visat sig vara den häst där Helenas hjälp känns mest akut.
Men då infann sig problem nummer två, hur skulle vi frakta hästarna till träningen? Båda två är rätt ovana att åka med andra hästar och Lisa som äger Rollan kunde inte köra henne själv, det fanns alltså bara en som kunde hålla i ratten och det var jag och då har man ju inget annat val än att köra allt i ett så att säga. Men jag är ju inte den som funderar alltför mycket i onödan, de fick väl lov att åka tillsammans då tänkte jag, inte värre med det.
Sagt och gjort, Rollan och Cabben lastades in i finkan (som för övrigt kom direkt från fabriken, Lisa har slagit på stort och köpt nytt) och så puttrade vi iväg. Allt kändes bra tills vi efter några mil skulle svänga åt vänster. Fullkomligt kaos utbröt inne i det nya släpet, jag trodde nästan att det skulle komma ut en hov genom väggen, så illa lät det.
Cabben brukar ju alltid vara lugn som en filbunke så jag tog för givet att det var Rollan som krånglade och berättade för Lisa att jag tyckte det var typiskt hennes häst att hålla på så där och att det var tur att hon åkte med en så cool häst som Cabben som kunde lugna ner henne. Och eftersom det var lugnt vid alla andra moment än just vänstersvängar tänkte vi att det kanske inte var så farligt ändå så vi fortsatte vår färd, förresten hade vi ju inte gärna kunnat stanna mitt på E4:an och kollat läget, det gör man ju inte i första taget i rusningstrafik.
Väl framme på träningsanläggningen var det sedermera dags att lasta ut hästarna och då såg jag förödelsen. Aj aj aj. Cabben var helt panikslagen i blicken och vid en närmare titt såg jag att han till råga på allt hade trampat sig rätt illa. Han hade lyckats trampa av sig sitt ena bakskydd och efter det var det bara det ensamma stackars benet som tampats med hans andra hovs broddar (som han naturligtvis hade på sig för han står ju alltid så fruktansvärt stilla).
Blodet rann så att man knappt såg någonting, det var fruktansvärt traumatiskt faktiskt. Men det var då jag upptäckte vilken cool tjej jag är i riktigt pressade krissituationer, det är med viss stolthet jag konstaterar att här har vi att göra med en tjej som kan hantera kriser.
Jag tog några djupa andetag, tittade på klockan. Kvart över fem, träningen för Helena hade börjat för en kvart sedan och meningen var ju att jag och Rollan skulle vara med där. Skit också, för här stod ju Cabben och var minst sagt döende, vi kunde ju inte gärna lasta in honom i transporten igen och lämna honom där som han såg ut.
Men då kom jag på snilleblixten - vi var ju två stycken, den ena kunde rida och den andra kunde ta hand om Cabben. Lisa kunde ju inte gärna rida Rollan dock, däremot kunde hon kanske ta in Cabben till en spolspilta och kolla djupet på såret och eventuellt tillkalla veterinär, samtidigt kunde jag kasta mig iväg till kvällens huvudsyfte vilket var träningen med Rollan. Så blev det, jag beordrade stackars chockade Lisa att göra som jag sa och själv kastade jag på Rollan lite utrustning samtidigt som hon och jag sprang i full fart mot ridhuset.
Sedan gick allting ganska bra faktiskt, Rollan hoppade över alla hinder vi hade tänkt att hon skulle hoppa och med jämna mellanrum kom det en massa duktiga människor och lämnade lägesrapporter från infernot på Cabbens ben inne i stallet. Det var tydligen en väldig massa rivskador men inget var enligt uppgift särskilt djupt och de hade tvättat noga och lindat med zinkbandage och allt, proffsigt ställe det där må jag säga.
Veterinär hade rådfrågats per telefon men denne tyckte inte att det lät som att det behövde sys, gud så skönt! Kanske skulle gubben överleva ändå tänkte jag. Tack och lov hade Yvonne som äger stallet Cabben och Rollan står i dessutom möjlighet att komma med egen bil och transport och hämta hem Cabben för vi kunde ju inte gärna åka med dem tillsammans hem igen. Stackars Yvonne, en onsdag kväll i kolsvarta mörkret, kliva upp från sköna soffan för att åka flera mil bort och hämta en jäkla häst vars idiot till hästägare klantat till det på det här viset, man får ju verkligen skämmas alltså.
Sedan var jag trots allt vid ganska gott mod, proffs hade ju uttalat sig positivt om skadan och zinkbandaget gjorde att jag inte såg något så jag var inte särskilt ledsen förrän dagen efter då jag tog av bandaget. Herrejävlar vilken syn, jag skojar inte, det var rena rama nära-döden-upplevelsen. Halva hoven var ju borta! Och Cabben såg ynklig och ledsen ut också, jag ringde omedelbart vår lokala Drottningholmsveterinär och talade om att jag hade en häst vars halva hov var borta och att nu var det över och allt det där och att det vore ytterst olyckligt om hon inte kunde tänka sig att infinna sig för undersökning å det snaraste för här hade vi minsann att göra med en tävlingshäst som typ snart skulle gå OS, nästan.
Stackars veterinären fick alltså även hon kasta sig upp från soffan och bege sig ut i kolsvarta mörkret för att hjälpa mig. Jag fick en känsla av att hon inte riktigt hade samma uppfattning om skadans omfattning som jag men lite illa måste hon ändå tyckt att det var med tanke på att hon i alla fall såg till att gubben fick en penicillinkur. Och det här med att halva hoven var borta kanske inte riktigt stämde heller, snarare var det väl så att delar av hovväggen var skadad i området strax nedanför kronranden på ett litet område. Ett balltramp av grövre art kanske man skulle kunna kalla det.
Men jag är inte den som lugnar ner mig i första taget, jag planerade för Cabbens begravning under ytterligare minst fem-sex dagar innan jag insåg att det kanske inte var så farligt ändå. Nu, två veckor efteråt, känns det riktigt bra faktiskt. Han går helt rent, såren har torkat ihop och även om det ser rätt fult ut så verkar det ju fungera att gå på och det är ju det som är huvudsaken.
Har jag riktig tur kanske jag kan komma mig iväg på en tävling till innan utomhussäsongen drar igång men ska jag vara realistisk är det nog inte så troligt ändå. Vilken vårsäsong vi har haft Cabben och jag, en enda tävling har vi lyckats delta i. Det luktar gammal surströmming om det upplägget tycker jag.
Om någon har lust att förbarma sig över min oförmåga att ta mig ut på tävlingar framdeles så tas all hjälp på den fronten emot med största tacksamhet.
Som om det inte vore nog med chocken över Cabbens transportskada har jag precis haft en grövre panikattack för idag fick jag ett mejl från en doktorand som ville använda mina krönikor som underlag för analys i en doktorsavhandling. Jisses Amalia, gudarna måste vara tokiga, förstår ni vad detta innebär?
Jag såg det väldigt klart framför mig, i ett utdrag kommer man se texten "här har vi då ett tydligt exempel på hur fruktansvärt fel det kan bli". Eller ännu värre "den här personen mår bevisligen inte bra, hon borde omhändertagas av mentalvården i det snaraste".
Tack och lov blev jag efter ett litet tag varse att det handlade om någon slags hästkulturavhandling och då kan man ju hoppas på att man inte behöver bli totalt idiotförklarad i alla fall, jag försöker hålla mig till den tron. Såtillvida inte det här med transportering av häst med broddar på kommer att tas upp, då är det nog rätt kört för mig.
SARA OM SIG SJÄLV
Namn: Sara Elin Söderberg
Ålder: 30, fast mognadsnivån ligger något lägre.
Bor: I en liten trea i ett jättehöghus på Lidingö, inte alls ett passande boende för en norrbottens-lantis som mig men det får gå så länge.
Familj: Sambon Henke, 32 år, gammal hockeyspelare, nu försäkringsrådgivare, också norrbottning.
Dottern Tilda, 1 år, går ofta under smeknamnet duracellkaninen.
Hunden Allan, 7 år, en överhormonell rottweiler som tror att han är 7 månader.
Och så har jag en mamma, en pappa och en lillasyster men de bor i Boden.
Kort beskrivning: En glad och sprallig dramaqueen som av en del kallas för argbiggan, förstår inte varför.
Andra intressen: Det finns så otroligt många saker som intrsserar mig men det är MYCKET svårt att hinna med sådant när man håller på med de här hästarna. Om jag måste välja en sak får det bli en god drink på ett trevligt ställe där solen skiner.
Häst: Cabaré, 12 år, valack, Irco Marco-Koncerz. Hopphäst, jag har haft honom sedan han var fyra. Som bäst har vi lyckats få till några 4-felsrundor i ett par 140, annars är det 120-130 som gäller även fast jag fortfarande drömmer om debut i 145. Världens goaste, snällaste, underbaraste kompis som aldrig sviker, totalt orädd. För bommar också, vilket innebär att de brukar kastas av från bomhållarna med jämna mellanrum.
Nytt hopp för Skövde Ryttarförening
Ridskolan har det svårt i ekonomiskt tuffa tider. Nu tar Malin Dahlgren över som ny ridskolechef med energi och en stark tro på framtiden.
"Det är min bästa och sämsta egenskap, att jag aldrig ger upp"
Här är årets hästföretagare
För sjunde året delar Hästföretagarcentrum ut utmärkelsens Årets hästföretagare. Nu står det klart att Tunarps Säteri får motta priset för år 2023.
Läs motiveringen: "En tydlig strategi och arbetet drivs målmedvetet"
Avlivning av häst –så kan du förbereda dig
Att ta farväl av en bästa vän är en av de svåraste stunderna för en häst ägare. Det är ett tungt men viktigt ansvar och förberedelse kan underlätta.
Om avelsvärdering i veckans Hästonsdag
Per Skoglund berättar om hur en avelsvärdering går till. I ett härligt inslag får vi följa med till Grevagården och årets avelsvärdering.
Efter Ponnyakuten: ”Fick skriva autografer”
Filippa sökte till Ponnyakuten för att Ludde inte gick att longera. För Hippson berättar hon hur det var där, att bli känd och vad som hände sen.
Kreativ belysning väcker uppmärksamhet
Norska Frida Børli Solaker upplever att många vill ha samma lösning för att lysa upp ridbanan som hon skapat. Här delar hon med sig av sina erfarenheter.
"Lösningen har fungerat utmärkt för oss i två och ett halvt år nu"
Ridsporten glöms bort i ny idrottsutredning
Regeringen gav i uppdrag att se över idrottsanläggningar – men de tog inte med ridsporten. Nu finns risk att gå miste om framtida investeringar.
Bildspel: Följ med hem till Erica och Thomas
Utanför Tomelilla hittar vi Erica Swartz Ryan och Thomas Ryans gård. Här har de hagar så det räcker och blir över, varsitt stall och totalt fem olika ridbanor.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Nu är brunstsäsongen här
Med ljusare och längre dagar kommer brunsten i gång hos våra ston vilket kan påverka deras beteende. Men vad händer när stoet brunstar?
"Ibland blir kontrasterna så påtagliga"
Resten av hästvärlden diskuterar femtio nyanser av blått. Maria Yttermyr befinner sig i ett parallellt universum: en distanskurs i targetplacering.
Ställer sig frågan i bloggen: är dressyren för hästen eller människan?
Hjälpte polisen med bortsprungna hästar
Klockan 01.45 vaknade Hanna Lundberg av att telefonen ringde då. Det var polisen som stod med två hästar. Hon åkte dit med transporten.
La ut ben och huvuden från döda hästar
Länsstyrelsen ville ta en kvinnlig gårdsägares djur. Hon valde då i stället att avliva sina sex hästar och sprida kadaver och slaktrester över gården.
Mulan är en förebild för åringarna
Cerina Lindström köpte den envisa mulan Mulle Meck för två år sedan. Han blev snabbt en modig förebild för de yngre kompisarna i hagen.
"Den största skillnaden mellan en häst och en mula är envisheten"
»En glad häst utgör basen i vår sport«
Jessica von Bredow-Werndl har sett över sin egen och hästarnas vardag. En mer naturlig hästhållning och ryttarträning har gett resultat.
"Det går alltid att hitta ett sätt att träna som passar just din häst"
Professionell ridanläggning med ridhus
Utanför Nyköping finns en gård perfekt för att kombinera olika företaganden. Där finns totalt 20 boxar, ridhus och två ridbanor.
Konferensanläggning, festlokal och produktion av fläderdryck
Nytt ljus på din hästtransport
Böckmann erbjuder nu en ny ambient belysning som ger ett mjukt sken. Lamporna säkerställer bra belysning av omgivningen vid backning.
Ordet tystnadskultur klistras på ridsporten
Hippsons publiceringar om tystnadskultur har fått Niklas Jonsson att fundera. Vad är egentligen tystnadskultur? Och hur får den få oss att agera?
Ordförande i SvRF:s hoppkommitté: "Kanske inte är så svart eller vitt"
Häst bremsades - man döms för djurplågeri
En häst hade sår på mulen vid en oanmäld kontroll. Hästägaren erkände då att han hade bremsat hästen och lämnat den uppbunden.
Lag-SM i distansritt går genom Västerås
Den 26 juni rids lag-SM i distansritt genom centrala Västerås. Mälardalens distansryttarförening arrangerar distansritten under SM-veckan.
Projekt för att minska kvarka på ridskolor
I ett nytt pilotprojekt samarbetar Svenska ridsportförbundet och Statens veterinärmedicinska anstalt. Målet är att minska kvarka på ridskolor.
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
- Sju punkter för en bra sits: ”Vanligt att ryttare sitter bakom vertikalen”
- Douglas Lindelöw: "Tillbakavisar bestämt anklagelserna om misskötsel av hästarna"
- Patrik Kittel besvarar kritiken
- Träna sitsen med Emelie Brolin: ”Måste få in mer fysträning i sporten”
- Nellie Berntsson flyttar tillbaka till Sverige
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Allt fler upptäcker WE
– Porträtt: Sara Algotsson Ostholt
– Hitta samspelet med slingan
– I huvudet på Steve Guerdat
– Ridning under småbarnsåren
– Få hästen lösgjord i balans
...och mycket, mycket mer!