Text: Anki Yngve
Foto: Privat
 
Andra har fått berätta för Matilda vad som skedde och hon berättar med behärskat lugn, även om man hör att hon är hårt tagen av händelsen.
- Jag skulle starta två hästar i semifinalen för fyraåringar, och jag och mamma åkte dit med den första. Pappa skulle komma efter med den andra hästen lite senare.
Hästen Szybow var lite spänd i första klassen, men var ändå felfri. I huvudklassen hoppade han fint ända fram till hinder nummer 5, som stod på diagonalen. Efter hindret kastade sig Szybow till höger istället för att fortsätta framåt och svänga vänster.
- Jag slungades in i sargen. Därefter sparkade han en gång i väggen och sedan en gång till - en spark som träffade mig i bröstet. Mitt hjärta stannade och jag var kliniskt död, berättar Matilda.
 
Räddade hennes liv
Banpersonalen var snabbt framme, de ringde ambulans och en sjukvårdsutbildad kvinna gav hjärt- lungräddning. Som tur var fanns även akutläkaren Per Berggren på plats för att titta på tävlingen. Han hörde vad som hänt, anslöt och tog över arbetet med att ge Matilda konstgjord andning och hjärtmassage.  
- Hjärnan ruttnar efter tre minuter utan syre. Så Per Berggren och banpersonalen räddade mitt liv, säger Matilda med tacksamhet i rösten.
När ambulansen kom stod Matildas hjärta fortfarande stilla. Men efter en tredje stöt av defibrillatorn kom det igång.
- Mamma var först fram till mig efter olyckan, det var verkligen hemskt för henne. Hon blev bortdragen för att hon skulle slippa se, och jag tror att de satte ett skynke eller liknande framför upplivningsförsöken, för att skona publiken.
Ambulansen åkte i ilfart till Örebro och under färden stabiliserade sig hjärtverksamheten mer och mer.
- På sjukhuset tog en läkare emot oss som också hette Berggren. Jag heter Berggren och har två läkare vid namn Berggren att tacka för att jag lever!

Sövd och nerkyld
Läkaren bestämde att man skulle hålla Matilda nersövd och "nerkyld" till 37 grader, för att hindra hjärnan från att svullna.
- Mamma och pappa var där hela natten och jag höll mig stabil. Allt gick bra vilket är helt otroligt, det tycker även läkarna.
Så småningom väcktes Matilda. Hon kände igen sina föräldrar men var i övrigt "helt borta".
- Jag sov mest och det var sjuksköterskor hos mig hela tiden.
Matilda återhämtade sig mirakulöst nog och man skiktröntgade hela kroppen, inklusive hjärna, hjärta och lungor.
- Jag hade en liten blödning på lungan, ett brutet revben och en mycket kraftig hjärnskakning. Det är hjärnskakningen som gör att jag inte minns något, berättar Matilda.
På måndagen flyttades hon till hemmasjukhuset i Katrineholm och kunde börja ta emot lite besök, från sina bröder, pojkvännen och de närmaste vännerna.
- Jag har fått ett otroligt stöd! säger hon med värme i rösten.
Matilda har nu fått komma hem men har fortfarande minnesluckor och är sjukskriven på heltid i minst sex veckor.
- Jag får inte hålla på med hästar alls just nu och har sagt att jag inte ska börja rida igen förrän första januari. Jag behöver tid att smälta det här.
Rida igen, det ska hon. Matildas mål är att kunna leva på att utbilda och tävla hästar. Men just nu vilar hon bara, sover mycket och kan på sin höjd ta en kort promenad. Det gör fortfarande ont i armarna och hon är allmänt stel efter att ha legat stilla så länge.
 
"Han har åkt till himlen"
En konsekvens av olyckan är att hästen Szybow inte finns mer. Det här var andra gången han var inblandad i en allvarlig olycka, han hade vid ett tidigare tillfälle slängt av Matildas pappa - med svåra skador som följd.
- Han har åkt till himlen. Jag kunde inte utsätta mina föräldrar för oron att jag skulle rida honom igen, i och med att han alltid varit lite "farlig". Och jag skulle inte heller kunna sälja honom till någon annan med gott samvete. Men det var en väldigt lovande häst, enligt min tränare Sylve Söderstrand hade han potential att gå svår klass.
Som tur var hade Szybow inga skor bak när olyckan inträffade.
- Vi hade pratat om att sko honom inför semifinalen, men det blev inte så. Ytterligare en av mina änglavakter...

Använd säkerhetsväst!
När Matilda ramlade av hade hon hjälm på huvudet, men ingen säkerhetsväst.
- Jag kommer aldrig mer att hoppa utan väst. Om man jämför med motocross, som statistiskt sett är mindre skadedrabbat än ridsport, så har de skydd över hela kroppen. Men vi ryttare, vi vill vara snygga... 
Förutom att för få använder säkerhetsväst är Matilda orolig över att det sällan finns sjukvårdsutbildad personal på svenska hopptävlingar.
- Det är nästan allra värst på lokal nivå. Där står det ju ibland till och med barn på banan, vad ska de göra om något händer?
Hon är själv absolut beredd att betala några kronor extra per start för att säkerheten ska bli bättre. Och hon berättar att det startats en grupp på Facebook efter olyckan, "Ryttare svårt skadad", med över 3 400 medlemmar. Kanske är en större medvetenhet på gång?
När hon blivit frisk är Matildas plan att engagera sig i frågor kring ryttares säkerhet, till exempel genom att få fler att rida med säkerhetsväst.
- Jag har några kompisar som reagerat med att "jag ska aldrig mer rida utan väst", men också några som slagit ifrån sig eller förnekat och sagt att "det hade ju kunnat gå illa även med väst". Ja, säger jag då, men det hade också kunnat förhindra att mitt hjärta stannade. Crosskillarna har inte ett ställe på hela kroppen där de inte är skyddade. Men själva rider vi "bara" med hjälm.