Text: Emma Rost
Foto: Emma Rost, Anki Yngve & Shutterstock

Ridsporten är Sveriges näst största ungdomsidrott efter fotbollen. Så egentligen är det kanske inte så konstigt att ridsporten också är den näst mest skadedrabbade idrotten, efter fotbollen. Hela 13 000 personskador i samband med ridning eller hästhantering inträffar varje år. Dessutom inträffar drygt 700 skador bland dem som yrkesarbetar med hästar. Jämför man med fotbollens 31 000 skadetillfällen kanske det inte låter så mycket, men hästolyckorna är ofta allvarliga.
Marjut Sohlman är ortoped och själv hästmänniska, som tävlar i hoppning. Hon har intresserat sig lite extra för ryttarskador och bland annat föreläst på Häst 2006 i Västerås. Hon menar att många olyckor beror på ganska mycket slarv och okunskap, men också på att hästen är ett flyktdjur och det finns alltid en oförutsägbarhet med flyktdjur.
 
Tonåringar glömmer hjärnan
Det finns några typer av ryttare som är mer drabbade av olyckor än andra.
- Det är klart att många är tidiga tonåringar, 13- till 14-åringar. De glömmer ofta hjärnan, det är lite slarv och de busar en del och struntar i skyddsutrustning. Det är väl lite av ungdomens tjusning att man gör saker utan att tänka. Vuxna ryttare som råkar ut för olyckor är ofta oerfarna ryttare. De som rider mycket och är vana vid hästhantering skadar sig förstås också, men inte alls lika ofta, säger Marjut Sohlman.
De vanligaste skadorna är att man slår sig blå och gul.
- Det är egentligen ingen skada på så sätt att man inte behöver söka läkarvård. Annars är hjärnskakning vanligast hos vuxna och hos barn är det brott i armen och armbågen. Vuxna bryter nyckelbenet. Det har att göra med att barn sitter på ponny, en och en halv meter upp i luften. När de faller tar de emot sig med armen. Vuxna, däremot, sitter två meter upp och de hinner slå runt när de faller. Det handlar alltså om fallhöjden, säger Marjut Sohlman.
 
Ovana ryttare på busiga hästar
Ett av de mest riskfyllda tillfällena är när en ridskoleryttare rider ut en privathäst i tävlingskondition i skogen.
- Ägaren kanske mest rider hästen i manegen och när hästen då rids ut av en medryttare är skaderisken jättestor. Hästen är fortfarande ett flyktdjur och hoppar och skuttar omkring och ryttaren är inte van, säger Marjut Sohlman.
Andra tillfällen där skaderisken är stor är vid hantering av unghästar, men också när man tar in och ut hästarna ur stallet.
- Tillfällen när hästarna är ivriga. Ivriga att komma ut eller ivriga att komma in. Kanske man har lindat grimskaftet runt handen. Eller har för trånga stalldörrar. Dragskador är ganska vanliga. Longering är ett annat tillfälle när det ofta slarvas med hur man har linan i handen, säger Marjut.
Hon påpekar också att hästhanteringen vid tävlingar kan vara riktigt farlig. Hästarna hänger med rumporna mot varandra och folk promenerar förbi alldeles intill. Hon tycker att det är ett under att inte fler allvarliga olyckor händer på tävlingsplatserna.
- Det hadlar framför allt om hopptävlingar, där hästarna står kanske 40 stycken nära varandra medan de väntar på att ryttarna ska gå banan. Säger man till att de inte ska stå så tycker folk att man är dum, säger Marjut.
 
Ridning ger inga förslitningsskador
Det pratas ibland om att ryttare som ständigt sitter upp från marken och från vänster sida får förslitning i vänster höftled, men det avfärdar Marjut Sohlman som en myt.
- Tittar man på äldre ryttare som har ridit hela livet ser man inga tecken på speciella förslitningsskador, säger hon. Däremot förekommer belastningsbesvär från mjukdelarna, det vill säga ledband och musklerna runt lederna.
Att hoppryttare ibland får problem med knäna menar Marjut handlar om att de inte tränar något annat och därmed inte stärker varken knä- eller lårmuskler.
- Hoppryttare trycker in sina knän mot sadeln och får på det viset mer problem än dressyrryttare som inte gör det, säger hon.
Bästa sättet att slippa den typen av problem är att träna något mer förutom ridningen.
 
Kunskap är bästa skyddet
Många olyckor går att förebygga ganska enkelt. Rätt utrustning där hjälm, stigbyglar och säkerhetsväst har rätt storlek är ett enkelt sätt. Rätt ryttare på rätt häst ett annat. En oerfaren ryttare ska inte rida en oerfaren häst, då ökar olycksrisken markant. Kunskap och sunt förnuft är något man också kommer långt med.
- Det kommer så mycket nya prylar och så många nya saker som man kan prova, som folk tar till sig utan att de är testade. De gedigna hästkarlarna, som stod för vettig hästhantering är också lite historia och ingen för vidare kunskaperna. Idag köper man sig häst lite lättare än förut, utan att ha ridskolebakgrunden och det är ändå där man lägger grunden. En del köper häst lite som man köper hund, men det är stor skillnad. Ett 600 kilo tung flyktdjur som tar över blir farligt, säger Marjut.
 
Nästa del om Ryttare och säkerhet kommer att handla om hur man skyddar sig mot olyckor, både genom beteende och utrustning. 
 
Material om säkerhet
Både Ridsportförbundet och Konsumentverket har tagit fram bra material om säkerhet. Konsumentverket har flera bra skrifter som går att ladda ner gratis från deras sajt. Broschyrerna går att hitta här.

Källa för statistiken: Konsumentverket.