Text: Jennie Börs
Foto: Privat 

När Kajsa Lamms mamma fyllde 50 år fick hon en turridning i Norge på islandshästar i present. Efter ett par år tyckte dotter och mamma att det låg i tiden med en ridresa till Island, så hösten 1996 bar det av.
– Väl hemma kände vi att nu är det dags att köpa häst. Tanken var då att köpa en av hästarna jag ridit på Island, men det visade sig att den hade lösa benbitar. I stället blev vi erbjudna en annan häst, så på vinst och förlust valde vi att se vad det var för någon. Planen var att om hästen inte passade oss, så skulle den få gå i en verksamhet i Lerum i stället.

En riktig gentleman
I maj 1997 anlände då femåriga Leynir frá Ísabakka till hamnen i Göteborg där Kajsa och hennes mamma mötte upp. Det blev kärlek vid första ögonkastet.
– Han var så fin, riktigt vaken men ändå lugn. Och det har han varit sedan dess kan man säga, alltså vaken och lugn. Det riktiga beviset på det fick jag knapp en vecka efter att han kommit till oss. Jag red ut själv med honom och vi red över en viadukt som går över järnvägen, precis då kom ett X 2000, säger Kajsa och fortsätter:
– Där satt jag på en helt nyimporterad häst som knappt sett ett träd i sitt liv. Hans reaktion var däremot bara att stanna och vända på huvudet för att titta på mig. Sedan suckade han och fortsatte gå.
Kajsa och hennes mamma varvade långa uteritter med träningar, kurser och klubbtävlingar. Snart blev det även en till islänning, eftersom de insåg att det var för lite med en häst på två personer.
– Bland annat red jag honom mycket för islandshästnestorn Reynir Adalsteinsson. Han kallade Leynir för gentlemannen och menade att så länge jag gör rätt, gör Leynir allt för mig. För mig var Leynir alltid grunden, även om jag köpte en annan häst och mamma tog honom.

Med Leynir har Kajsa upplevt mycket – och för hennes barn har han varit en del under hela uppväxten.

Reds i centrala Göteborg
Med åren har Leynir axlat många uppdrag. Han har lärt otaliga människor att rida och burit såväl småbarn som rädda tanter. Han har tagit en brud till häst genom centrala Göteborg, men också deltagit vid invigningen av fotbollscupen Gothia Cup.
– Vi töltade två varv inne på Ullevi inför 40 000 människor och han var helt cool med det. Samma sak inne i centrala Göteborg, han var pigg men brydde sig inte ett dugg om spårvagnar eller bussar.
När Kajsa flyttade till Lund för att studera fick Leynir bo kvar i Göteborg med hennes mamma. Senare flyttade mamman till en hästgård i Skåne och med i flytten var så klart Leynir, som blev gårdsponny under några år.
– 2010 blev mamma däremot sjuk och hästarna behövde flyttas. Jag var höggravid vid tillfället men vi hittade en lösning. Leynir fick flytta till Sleipnirs ängar som då var ett nystartat lektion- och turridningsställe.

"En grundbult i min tillvaro"
Där står Leynir kvar än i dag och går fortfarande med i verksamheten till viss del. Han har kommit att bli en omtyckt häst bland elever och kunder, då han anpassar sig väl efter ryttaren oavsett om det rör sig om nybörjare eller rutinerade. På äldre dagar har han haft lite svårt att behålla hullet, men nu har en fungerande foderstat hittats.
– Han har överlag varit en väldigt frisk och kry häst genom åren, men på senaste har han haft lite problem med tänderna. Nu har vi fått bra bukt på det och han är snarare lite rund om magen. I år har han även fått ett vintertäcke för första gången och han står på box om nätterna för första gången på 10 år, eftersom det behövs.
Kajsa har aldrig haft en tanke på att sälja Leynir och är tacksam för att han fortfarande är en del av hennes liv. Han har lärt båda hennes två barn att rida och varje helg åker familjen ut för att pyssla om honom.
– Han är lite av en grundbult i min tillvaro, han har liksom funnits hela mitt vuxna liv. Leynir betyder så otroligt mycket för mig och det är nästan svårt att sätta ord på. För mig är han så självklar och jag tänker väldigt mycket på honom, även om jag inte träffar honom dagligen. Han är en familjemedlem och jag har svårt att se att han inte ska finnas en dag.