Text: Linnea Lindahl
Foto: Zahlo photo

Kärleken till ridtravarna introducerades redan när Jessica Jakobsson var barn och gick på ridskola.
– Mina föräldrar hade inte råd att köpa en egen häst till mig när jag var liten. Så då kom jag i kontakt med en travtränare som behövde hjälp att rida och köra sina travhästar. Jag fick börja rida hans hästar och sedan även galoppträna dem. Det visade sig att jag tyckte det var enkelt, så då fick jag hjälpa till att rida fler hästar, säger Jessica.
Det tolvåriga stoet Lulu Face, som hon haft i träning i fem år, är extra speciell för henne. Tillsammans har de haft störst framgång inom dressyren. För två år sedan berättade Jessica för Hippson om segrar i LA-dressyr och hur ekipaget debuterade medelsvår. Sedan dess har de tagit flera placeringar och nyligen kom deras största framgång hittills på regional nivå – vinst i LA:3.

”Behöver inte ha en flashig gångartshäst”
Stoet brukar inte gilla att tävla inomhus, därför ser Jessica detta som en extra stor framgång.
– Tidigare har hon lagt i handbromsen när vi kommit in, men två veckor innan denna tävling startade vi i en LA:1 och kom på andra plats, till min stora glädje. Jag tror att det har mycket att göra med att jag börjat rida mer regelbundet för min tränare, Felicia Nolåker, säger Jessica.
Hon bestämde sig därför för att starta vid ytterligare en tävling inomhus, denna gång i en LA:3. Banan var utsmyckad med halloweenpynt.
– Lulu blev stel som en pinne när hon såg pyntet, och jag tänkte att detta var ju inte riktigt meningen, men att jag fick göra det bästa av situationen. Men sedan när startsignalen gick så blev hon den hästen som hon brukar vara och det kändes helt fantastiskt.
De genomförde programmet utan några missar och det kändes riktigt bra. Med de fina procenten gick de upp i ledning
– Det blev vår största vinst hittills. Tänk att vi faktiskt kom först, det var en sådan stor lycka att det inte går att förklara.
Även om Jessica inte tycker att man ska jämföra sig med andra ekipage, menar hon att det är så lätt hänt att man gör det ändå.
– När man rider fram och ser de andra dressyrhästarna med sina vackra gångarter, så är det lätt att man börjar jämföra. Det känns därför extra speciellt att det var vi som faktiskt vann. Det gör ju också att man fått lite blodad tand, nu när man har vunnit. Vi har blivit placerade tidigare, men det är något helt annat att vinna. Det visar på att det går om man bara vill. Man behöver inte ha en flashig gångartshäst, utan kan faktiskt komma långt med andra raser också. Jag förstår att man kan känna sig begränsad, men nu vet jag att det går. Jag blir inspirerad av andra ryttare som inte ger upp.

Tränar mycket övergångar
Enligt Jessicas erfarenhet har många travhästar mer markbundna rörelser generellt.
– Därför har vi jobbat mycket med att få till den mer luftiga traven med styrketräning och mycket övergångar. På så sätt har hon börjat att arbeta mer med bakbenen.
Galopparbetet har också blivit bättre.
– I början ville hon galoppera väldigt fort. Då gäller det att driva, men att samtidigt behålla kontakten.
Lulu Face är extra speciell för Jessica eftersom de har stor tillit till varandra.
– Hon är världens snällaste. Det låter så klyschigt, för det säger väll alla om sina hästar, men hon är verkligen det. Hon är lugn både med och utan sällskap och vem som helst kan sitta upp och hon anpassar sig efter ryttaren. Det kvittar om det är min mamma som är 60+ eller min brorsdotter på fyra år.
Tillsammans har de inte bara tävlat i dressyr, utan även i hoppning och western. Dock är det dressyren som Lulu Face verkar tycka om mest.
– Hon hoppar mest för att jag ber henne göra det. I dressyren märker jag att hon älskar att visa upp sig. Vi har fått vara med vid paddockprogrammet under Gothenburg Horse Show tidigare. När hon går in vid sådana tillställningar känner jag hur pampig hon känns och att hon vill visa vad hon kan, vilket är väldigt roligt. Det är väldigt inspirerande att få ha en häst som man kan åka på sådana äventyr med.

Tillbaka efter skada
För två år sedan fick Lulu Face en gaffelbandskada, men Jessica var fast besluten om att få stoet tillbaka på banan. De gick promenader på hårt underlag i solsken, mörker, regn och rusk.
– Efter åtta månader var vi tillbaka på banan och då var hon finare än någonsin. Det var verkligen en motgång där vi fick känna på hur mycket man vill ha något kvar när man är på väg att förlora det, säger hon.
Därefter debuterade de medelsvår dressyr. Sedan dess har de kommit tvåa i medelsvår klass flera gånger.
– Mitt stora mål är att vinna medelsvår C, eftersom vi har kommit tvåa flera gånger nu. Samtidigt är det känslan på tävling som betyder något och jag brukar tänka att placeringarna bara är en bonus, men samtidigt är det klart att man vill vinna.
För att nå vinsten kommer de att fokusera mer på grunderna i träningen.
– I år har vi jobbat mycket med öppna och sluta. Jag har haft väldigt svårt för slutor och inte riktigt förstått hur de ska göras korrekt. Men sedan jag började träna mer regelbundet för min tränare har vi fått mycket högre poäng på slutorna i protokollet. Bara det kändes som en vinst i sig. Framförallt ska vi jobba vidare på helheten, att få hästen ännu rundare och starkare i skolorna, säger Jessica.

Tidigare på Hippson.se:
Arkiv: Jessica Jakobsson och ridtravaren Lulu Face nådde drömmålet – har debuterat medelsvår
Arkiv: Jessica Jakobsson vann LA på sin älskade ridtravare