Text: Frida Bank
Foto: Casimir Artmann

Historien om Mimosas väg till Sverige och bioduken börjar med ett Facebook-inlägg. Lotta Artmann i Höganäs läste ett inlägg av Katarina Bowallius, där hon berättade om en flock hästar som hon räddat från slakt i Portugal. Hästarna hade levt sina liv som vildhästar i en stor hage, de hade knappt haft någon kontakt med människor tidigare och nu behövde de nya ägare. En av dem var Mimosa.
– Vid den här tiden hade jag ingen tanke på att skaffa en häst till. Min häst var skadad men jag hoppades att det skulle bli bra. Men bilden av Mimosa fastnade i mitt huvud och jag kände att jag måste rädda henne, berättar Lotta.

Hade drömt om en mustang
Lotta åkte till Portugal för att hjälpa Katarina med de femton hästarna som skulle fångas in.
– Jag var två dagar i hagen och försökte komma närmare hästarna. Sista kvällen jag var där fångades Mimosa in, sen åkte jag hem vid lunchtid dagen efter så jag hann inte se så mycket av henne.
Varken Katarina eller Lotta visste så mycket om Mimosa när hon fångades in. En veterinär konstaterade på tänderna att hon var fem år och i flocken hade hon varit ett ganska vasst ledarsto. Tanken på att ta över en vildhäst var dock inget som skrämde Lotta, det var precis tvärtom.
– Jag har länge drömt om att skaffa en mustang och träna den från början. Nu hade jag chansen att göra det. Som barn red jag på ridskola och sedan jobbade jag på Täby galopp och red galopphästar. Jag har alltid tyckt om lite knepiga hästar och hjälpt andra. Mina hästar blir lite som hundar. Jag håller grimskaftet mellan tumme och pekfinger, de ska vara följsamma och trygga.

"Måste tänka annorlunda"
Mimosa stannade hos Katarina i några månader och när hon var redo gick hon på en lastbil och reste till Sverige. I oktober 2020 var hon framme vid sitt nya hem i Skåne.
– Hon var chockad, det förstår man ju med så mycket förändringar. Hon var utslängd i stora världen och hennes kompisar var borta. Jag ledde in henne i en box och under de första dagarna fokuserade jag bara på att ge henne en lugn och trygg miljö. Andra dagen tog jag en hink med müsli och gläntade på boxdörren, då kom hon och åt ur den. Sen kunde jag börja snudda med fingertopparna i pannan på henne, lite mer för varje gång. 
Lotta var långa stunder i stallet hos Mimosa varje dag och hon har lagt många timmar på att stärka deras relation och på att träna henne i hantering och inridning.
– Man kan vara en jätteduktig hästmänniska men med en vildhäst måste man tänka annorlunda. Jag hade en plan på hur jag skulle träna och hantera henne och det har fungerat i stort sett väldigt bra. Och det har varit så roligt! Att lyckas med detta är bland det jag är mest stolt över.





Två berättelser i en
Casimir, Lottas man, är filmintresserad och har spelat in kortfilmer samt varit med vid produktioner av långfilmer vid sidan av sitt jobb som ingenjör. Han bestämde sig för att göra en dokumentärfilm om Mimosa direkt när det var klart att de skulle ta hand om henne.
– Jag tycker att det här är en bra historia. Det är dels berättelsen om att rädda en vildhäst från slakt, Mimosa var ju den första som kom till Sverige från Katarina, och så hade ju Lotta sin dröm om att tämja en vildhäst. Det är två bra berättelser i en. Lotta filmade när hon var i Portugal och jag har filmat dem här hemma flera gånger i veckan.

Överlevde dödlig sjukdom
Efter sex månader i Sverige blev Mimosa allvarligt sjuk. Hon drabbades av grässjuka, en dödlig sjukdom som drabbar nervsystemet. Grässjuka är ovanligt i Sverige, man vet inte vad som orsakar sjukdomen och det finns ingen specifik behandling.
– Det vanligaste är att hästarna dör inom ett dygn, bara runt 10-15 procent överlever. Mag- och tarmsystemet slås ut. Mimosa åkte in på intensiven och var inne i tolv dagar. Det var en fruktansvärd tid, jag var där varje dag och hälsade på, berättar Lotta.
Veterinären trodde inte att Mimosa skulle överleva men mot alla odds gjorde hon det. Under sjukdomstiden tappade hon nästan 25 procent av sin vikt.
– Hon har en stark mentalitet, hon är verkligen en fighter, så hon klarade sig och fick komma hem. Sen blev det en lång rehab men efter sex-åtta månader var hon återställd.

"Lite som en border collie"
I dag är Mimosa Lottas ridhäst och stoet har kommit väl tillrätta i sitt nya hemland. 
– Jag red henne för första gången när hon varit här i tre månader och vi började ganska snabbt rida ut, det tycker jag är viktigt. Vi tränar också dressyr och har börjat med lite lätt hoppning.
– Jag har haft flera hästar i mitt liv men Mimosa är verkligen speciell. Jag är jätteglad och tacksam att jag fick möjligheten att ta hand om henne. Hon är lite som en border collie, otroligt intelligent och lättlärd. När hon ser mig så kommer hon fram och krafsar i hagen och vill att jag ska hämta henne. Hon är alltid glad och positiv och med på allt.

En till räddningshäst i stallet
I stallet finns nu ytterligare en portugisisk räddningshäst, Malva, som förmedlats av Katarina. Tanken är att det ska bli Casimirs framtida ridhäst. Han började rida för fem år sedan och hästintresset har bara växt.
– För ett och ett halvt år sedan blev jag avslängd och bröt ryggraden. Dagen efter operationen var det första jag frågade "när kan jag börja rida igen?", berättar han.
Åtta månader efter olyckan satt han upp i sadeln på en islandshäst. Sedan dess har alltså Malva kommit in i familjen. Hon är nu sex år.
– Malva är en av tamhästarna som Katarina räddat. Men hon var inte mycket hanterad i Portugal så vi har fått börja om från början, säger Casimir.

Premiär på en av Sveriges äldsta biografer
Långfilmen om Mimosa har premiär i slutet av augusti.
– Vi räknar med att ha biopremiär i Höganäs på Sagabiografen. Förhoppningsvis kommer den också att visas på mindre biografer runt om i Sverige, säger Casimir.

Katarina har räddat 100 portugisiska hästar – nu besöker hon dem i Sverige