Ryttarträning

Hur sitter Grand Prix-ryttarna egentligen?

En god sits är grunden i all ridning. Men hur sitter egentligen våra toppryttare? Hippson lät internationella dressyrdomaren Birgitta Bergsten kommentera några av dressyrryttarna som tävlade under världscuptävlingen i Globen i slutet av november. Hennes utlåtanden hittar du längst ner på sidan. 

Text & Bild: Emma Rost

Det har blivit ett större fokus på ryttarens sits den senaste tiden. Sits-gurun Eckart Meyners uppskattade clinic på Strömsholm under hösten är ett exempel på det, de nya dressyrtävlingarna där framför allt ryttarens sits och inverkan bedöms är ett annat. Och sitsen är viktig eftersom den är basen för ryttarens inverkan på hästen.
- En ryttare i obalans försvårar för hästen när den skall utföra rörelser, eftersom den måste ta hand om både sin egen och ryttarens balans. En häst under snedbelastning mår sämre i kropp och psyke och får sämre hållbarhet, säger Birgitta Bergsten.

Kroppen kan begränsa oss
Alla ryttare sitter inte likadant, våra kroppar kan begränsa oss i vissa fall, men de flesta strävar åtminstone mot idealet – den lodräta sitsen. Ryttaren ska först och främst sitta på hästens rygg där det är bekvämast för hästen att bära ryttaren. Det känns även bäst för ryttaren att sitta där ryttarens och hästens tyngdpunkt sammanfaller, i den lägsta punkten på hästens rygg bakom manken så att hästen kan vara fri i bogarna/skulderbladen. Ryttaren ska vara avslappnad och ha en spänst i kroppen, utan att vara slapp eller spänd.
Det är viktigt att ryttaren är placerad mitt över hästen när man betraktar ekipaget framifrån eller bakifrån. Vikten ska fördelas lika över den trekant som bildas av sitsbenen och skrevet. Tittar man från sidan ska det gå en lodrät linje från axeln genom höft och häl och en linje mellan knä och tå. Det ska gå att dra en rak linje från armbågen genom handleden och tygeln till hästens mun.
Vi frågade Birgitta om hon anser att det kan finnas ändamålsenliga sitsar som inte följer standardmallen?
- Inte så vitt jag vet när det gäller dressyr, svarar hon.

Måste vara avslappnad
Ett av de vanligaste sitsfelen är enligt Birgitta att ryttaren inte är tillräckligt avslappnad och nere i sadeln. Då går det inte heller att sluta om hästen med skänklarna utan ryttaren sitter för mycket "ovanpå". Birgittas tips för att träna sitsen och för att komma djupare ner i sadeln är att bli longerad.
- Gärna utan stigbyglar, där ryttaren inte behöver hålla i tyglarna utan enbart kan koncentrera sig på sin egen sits och balans, säger hon.
Men hur sitter då Grand Prix-ryttarna? Ganska varierat visar det sig när Birgitta studerat bilderna på de ryttare som vi valt ut. Självklart sitter ingen av dem rakt igenom illa, men det finns avvikelser från idealet, som också påverkar ryttarnas resultat.
- Man kan nog i undantagsfall nå Grand Prix även med en dålig sits, men med sämre resultat och en oharmonisk häst, säger Birgitta.
Hon poängterar dock att eftersom bilderna inte alltid beskriver samma rörelse så kan det bli en aning missvisande vad gäller sitsarna.
 
 

Birgittas kommentarer till ryttarnas sitsar: