Text: Anna Nordin

De övre luftvägarna är ett viktigt organsystem på hästar, inleder Miia. Hästarna är obligata näsandare, det vill säga de kan inte andas genom munnen. Däremot kan de drabbas av en rad olika luftvägssjukdomar och de flesta av dessa är prestationsnedsättande.
  
Viktigt med rätt diagnos
Miia slår ett slag för arbetsendoskopi, alltså när hästens luftvägar undersöks samtidigt som den rids eller körs.
– Många av luftvägssjukdomarna ger inga symtom i vila, därför är det viktigt att också kunna undersöka hästen i arbete. Resultat från ansträngning på rullband kan ibland vara svårtolkade, på det här viset kan vi få se hästen i sitt ordinarie arbete. Exempelvis i dressyr, hoppning, galopp eller körning med sin egen ryttare eller kusk, säger hon.
När hästen ska göra arbetsendoskopi sätts ett extra huvudstycke utanpå det vanliga tränset, samt en vojlock med sadel- eller selväskor. Hästen bremsas tillfälligt medan endoskopet placeras i svalget.
– Hästarna tolererar endoskopet väl, berättar Miia.
När utrustningen är på får hästen ridas eller köras så som den tränas normalt. En film spelas in från endoskopet under arbetet. Den sparas på ett minneskort och realtidsbilder skickas dessutom till en datorskärm. Man kan även spela in andningsljud.
  
Liknande tillstånd – olika behandling
Av de hästar som remitterats på grund av missljud kan man ställa diagnos i nästan 95 procent av fallen. Luftvägarna är ett mycket känsligt område, man opererar därför inte utan att veta exakt orsak.
– Det finns flera olika tillstånd som har liknande kliniska symtom, men som kräver helt olika behandling, förklarar Miia.
Problem i de övre luftvägarna ger ofta symtom som inspiratoriska missljud, alltså när hästen andas in. I de nedre luftvägarna ger problem oftast missljud vid utandning, det som kallas för expiratoriska ljud. Miia guidar oss genom de vanligaste orsakerna i uppställningen nedan.

ÖVRE LUFTVÄGAR
  
Struppipare (recurrent laryngeal neuropathy – RLN)
Struppipning beror på att arybrosket på ena sidan av luftstrupens ingång har förlamats, det hänger ner och blockerar luftpassagen.
– Brosket finns för att kunna täcka för ingången när hästen sväljer, så att den inte får mat i luftstrupen. Men när det blir förlamat täcker det även en del av öppningen när hästen andas, förklarar Miia.
Genom kirurgi kan man spänna upp brosket och förbättra luftflödet. Konvalescenstiden är två månader och prognosen för god funktion är 50 till 90 procent. Prognosen är dock sämre för grenar som fälttävlan och trav.
– Förlamningen beror på att nerven som går till brosket har skadats, berättar Miia, men man vet inte varför detta sker. Dock uppstår det nästan alltid på den vänstra sidan och vi vet att det är ärftligt.
Detta förkommer i princip inte hos ponnyer och man har sett att det är större risk hos riktigt stora hästar. Generna för storlek och struppipning ligger nära varandra i arvsmassan, man tror därför att de kan hänga ihop vid nedärvning.
  
Bihåleinflammation (sinuit)
Bihåleinflammation kan komma som följdverkning efter virus- eller bakterieinfektioner. Alternativt efter infektion i en tandrot, efter en tandfraktur eller på grund av cystor, tumörer eller ett trauma. Hästen får smärta i huvudregionen, men det tar ofta lång tid innan ägaren upptäcker att hästen är dålig. Vilket får forskarna att tro att vi har svårt att tolka denna smärta.
– Undersökningar i England visar att för hästar som har så kallade cystor i bihålorna kan det i snitt ta upp till sex månader innan det upptäcks, säger Miia. Och tyvärr är det svårare att behandla ju längre tid som har gått.
Det vanligaste symtomet är näsflöde, ofta enkelsidigt. Därför är det viktigt att inte ignorera sådant, poängterar Miia, för det kan vara det enda synliga symtomet. Hästen kan även få konturförändringar på huvudet, vilket är tecken på en långvarig och kronisk process. Medelåldern på de hästar som drabbas av bihåleinflammation är åtta till tolv år.
  
Lungblödning (exercise-induced pulmonary hemorrhage – EIPH)
Hästar som blöder näsblod efter ansträngning är vanligare i grenar som handlar om hastighet snarare än långvarig ansträngning – såsom trav, galopp, barrel race och fälttävlan. Inom trav och galopp drabbas nästan alla hästar någon gång av lungblödning, medan så få som under en procent av distanshästarna gör det.
Lungblödning kan diagnosticeras med hjälp av endoskopi efter ett arbete som har lett till blödning. Eller med hjälp av lungsköljning så länge som tre veckor efter händelsen. Vissa av hästarna som diagnosticeras har förändringar (som fibros) i lungvävnaden.
Lungblödning ger nedsatt prestation och brukar förvärras med tiden. På så vis förkortar det också tävlingskarriären. Miia uppmärksammar att ensidigt näsblod hos en medelålders eller äldre häst också kan bero på ett ethmoidalt hematom i näshålan. Ett tillstånd som oftast inte är livshotande och som kan opereras (även om det tenderar att komma tillbaka).
  
Trakealkollaps
Trakealkollaps innebär att luftstrupen faller ihop och blir plattare, det är ganska vanligt hos små raser.
– Och det blir inte så sällan svårupptäckt eftersom de minsta hästarna arbetas väldigt lite. Det är sannolikt ärftligt, men eftersom det oftast blir upptäckt först på äldre hästar kan man redan ha avlat ett helt liv på den drabbade individen, säger Miia.
Tillståndet ger missljud, särskilt vid varm och fuktig väderlek, samt hosta. Hästen kan till och med svimma om den inte får luft. Ofta behandlas hästarna som hosthästar på grund av en felaktig diagnos. Dock kan den behandlingen hjälpa, eftersom den sekundära svullnaden i svalget avtar och andningen blir lättare. Och det är också den enda behandling man kan ge, även vid rätt diagnos.
Prognosen med nuvarande operationstekniker är dålig. Hästarna ska vila vid symtom och undvika situationer där symtomen förvärras, till exempel att vara ute när det är varmt.
  
NEDRE LUFTVÄGAR
  
RAO (recurrent airway obstruction)
”Kärt barn har många namn.” RAO har genom åren beskrivits på många sätt, bland annat som kvickdrag och hästastma.
­– Det är den här hästen vi normalt benämner som ”en klassisk hosthäst”. Ofta är den sju-åtta år eller äldre när den drabbas, förklarar Miia.
Symtomen kan vara hosta i början av ridning, vid utfodring eller att hästen får svårt att prestera fullt ut. Den kan ha en försvårad andning och eventuellt näsflöde. Vid mer allvarliga fall kan den också ha missljud vid andning, vidgade näsborrar och ”kvickdragsfåran” ­– på grund av att bukmuskulaturen används för att trycka ut luften genom inflammerade och sammandragna luftrör. Hos de flesta hästar med RAO hittar man slem i luftstrupen vid endoskopi.
  
Den vanligaste orsaken till att hästen utvecklar RAO är stallmiljö. Det är inte naturligt för hästar att vara inomhus, där mängden partiklar i luften är kraftigt förhöjd jämfört med utomhus. Även fullt friska hästar får inflammatoriska celler i sina luftvägar efter sex timmar inne i en icke optimal stallmiljö.
Dammet i stallmiljön innehåller 50 olika arter av mögel, flera olika sorters kvalster, endotoxiner och olika oorganiska komponenter. ”Hosthästar” reagerar på alla sorters allergener och är oftast som sämst på våren, efter den längsta installningsperioden.
  
RAO har en genetisk bakgrund och ärvs olika starkt i olika linjer. Förutom miljöfaktorer kan lindrigare inflammation i luftvägarna, så kallad inflammatory airway disease, också orsakas sekundärt efter en bakterie- eller virusinfektion. I sällsynta fall kan hästar utveckla hjärtsvikt och symtomen kan kliniskt likna RAO på häst under den akuta sjukdomsfasen.
  
Den primära behandlingen består av att minska de akuta symtomen och att ge anti-inflammatorisk medicin. Därefter kommer långsiktig kontroll med miljöåtgärder och antiinflammatorisk behandling med kortison – som är det enda som botar inflammation. Vilket är orsaken till alla symtom.
Kortisonbehandlingen kan kompletteras med symtomlösare, som luftrörsvidgande och slemlösande preparat. Luftrörsvidgande medicin kan till en början också underlätta för inhalationskortisonet att nå lungan.
Utan kortison kan behandling med enbart luftrörsvidgande tvärtom förvärra problemen, eftersom hästen drar ner än mer allergener i lungorna utan att få inflammationsbehandling. En hosthäst får motioneras i den takt den orkar, eftersom lagom motion hjälper till när den ska hosta upp slemmet. Det är viktigt att veta att endast hälften av hästarna med slem i luftvägarna har slem i näsborrarna. De hostar helt enkelt upp slemmet till svalget och sväljer det.
  
Hur bra en hosthäst kan bli beror dels på sjukdomsgraden, dels på vilken gren den ska prestera i samt på hur väl den svarar på behandling. Men den absolut viktigaste faktorn är vilka miljöåtgärder som vidtas. För många hästar kan miljöåtgärder i sig göra dem helt symtomfria, utan andra behandlingar.
– Är hästen frisk efter tre veckor på bete är det ett bevis för att det är miljön du ska åtgärda, säger Miia.
  
IAD (inflammatory airway disease)
Hästar som hostar i början av ridpasset kan också ha en inflammation i luftvägarna, och alltså inte vara ”riktiga” hosthästar. Det är inte alltid hästar med IAD hostar, utan det kan märkas främst genom nedsatt prestation. Redan mycket lite slem i luftvägarna påverkar vid ansträngande grenar som travsport.
IAD är vanligt i travstall när många jämnåriga hästar stallas in samtidigt och börjar tränas, lite som att barn som börjar på dagis ofta blir sjuka. IAD kan orsakas av virus, bakterier, stallmiljö, träning/tävling i kyla, eller som en följdverkning av lungblödning. Vanligen är hästen sjuk i två till tre veckor, men i enstaka fall betydligt längre. Då handlar det om en mer kronisk variant.
IAD ska behandlas som en smittsam sjukdom, med åtgärder som isolering. Man bör också se över miljön (stall, foder, strö och ventilation). Den medicinska behandlingen är densamma som vid RAO, men dessa hästar är sällan så sjuka att de behöver anti-inflammatorisk medicinering.
  
Transportsjuka (pneumoni och pleuropneumoni)
Avslutningsvis vill Miia informera om den fruktade transportsjukan, en sorts lunginflammation som har fått namn av att hästar som transporteras länge löper stor risk att drabbas om man inte är försiktig.
– Feber efter en nyligen genomförd transport behöver inte alltid vara kvarka.
Transportsjuka är mycket allvarligt och hästen riskerar att dö. Den orsakas av olika sorters bakterier i kombination med virus, i samband med att hästen utsätts för stress. Till exempel under en längre transport.
Hästens allmäntillstånd påverkas negativt, den får feber och näsflöde och andningen kan påverkas. Ibland får den missljud när den andas och ibland hörs inga ljud alls på grund av vätska i bröstkorgen. Hästen kan också uppvisa koliksymtom och stöna.
Intensivvården innebär bland annat behandling med antibioitka (ofta bredsprektumantibioitka), NSAID (anti-inflammatoriskt) och understödjande behandling. Ibland måste man tömma vätska från bröstkorgen för att underlätta hästens andning.
Att risken ökar i samband med längre transporter tros bero på stress, att hästen inte kan sänka sitt huvud (och på så sätt rensa sina luftvägar), samt på dålig luft i transporten.