120-debut i VW-pyntat ridhus

Det kan vara lite bökigt att tävla skolhästarna hemma, ridhuset ser ju inte riktigt ut som det brukar och även om de är tävlingsvana allihopa så... Ja det blir lätt spänt. Eftersom det oftast är i samband med stora klasser så åker hela fin-hinderparken fram. Och nu banderoller. Många banderoller.

Här står jag och är skeptisk, röda ridhuset är ordentligt pyntat, precis som sportkollen rapporterat... Vad sägs om en bil med blått ljus under i hörnet vid första hindret? Skottkärran brukar vara nog så läskig här, well well well... Mål för dagen var att överleva och bara lotsa runt honom! Benen om!

När det är så här krävs det en stabil insats från piloten. Man får rida övertygande, fatta beslut i tid och inte lämna hästen själv åt det läskiga. Understödja lite mer än vanligt helt enkelt, utan att vare sig backa eller jaga. Bara tydligare. Lättare sagt än gjort förstås.

110 var en bedömning A, ingen omhoppning alltså. Chimeca VAR spänd, blev två decimeter lägre när vi kom in på banan och han hoppade rätt spänt också, men det var ändå en hyffsat rytmisk runda, bättre och bättre. Felfritt också! Hade ingen ursäkt till att inte rida 120 sedan. Trots bil och skyltar.

Carin Brosäter var i farten med kameran :)

Målet att överleva dagen överträffades med råge. 120 var en riktigt bra runda, jag är verkligen jättenöjd. 0/0 och trots långa vägar i omhoppningen, helt enligt planen, var vi placerade i debuten! Efter fyra ridveckor och sex tävlingsstarter har vi 100% felfritt och placeringar, och dagens runda var en av de bästa jag gjort! Vilken kalashäst han är :) De fluffiga rosa molnen har anlänt och de är så välkomna!

Tack alla som hjälpt mig idag, Carin, Camilla, Lollo, Emelie... Det är PRECIS sånt här som gör det värt allt slit. Herregud vad kul det är att rida!