60 mil i veckan!

Jag har fått fråga några gånger nu hur det kommer sig att jag väljer att ha Cajza 6 mil enkelresa från där jag står?

Nu kan jag verkligen hålla med om att 12 mils resa 5 dagar i veckan är en ganska bra bit att köra.

Man kan slå ut det på att jag kör Stockholm -> Malmö eller Stockholm -> Umeå varje vecka, dvs ca 60 mil.

Tokfia, är du värd 60 mil i veckan?? :) ( Jodå, minst 60 mil/dag iallafall!!:D)

Hur kommer det sig då att jag gör det?

Jag vill verkligen Cajzas bästa när det gäller vart hon bor, vem som tar hand om henne och hur hon har det.

Den bästa lösningen blev att ställa henne hemma hos min tränare. Dels för att jag slapp transportera henne på vintern till träningar, och för att jag inte behöver oroa mig för hennes skötsel om jag inte kan komma ut till stallet en dag pga jobb.

När jag var sjuk i en vecka så visste jag att hästen behövde jag inte alls tänka på, hon hade det så bra ändå.

Vi är endast två inackorderade hos min tränare, övrigt är det hennes hästar på gården. Det gör att klimatet blir lugnt och inte stimmigt med olika personer som sköter om henne.

De känner Cajza lika väl som sina egna hästar, om något skulle vara fel, så vet dom det direkt.

En annan fördel är hur anläggningen sköts. Eftersom det är en ägare och en ryttare på anläggningen så blir det aldrig något tjafs om att ridhuset måste harvas, eller ridbanan ska vattnas.

Här gör dom det för sin egen skull, och då blir det gjort. i tidigare stall har latheten ofta slagit till och underlagen har inte varit av god kvalitét, det har tjafsats om vems tur det är att vattna ridhuset etc..

På detta underlag rids alla tävlingshästar, då går det inte att slarva.

Ridvägarna är oändliga och i kanterna på åkrarna så är det preppade ridleder :)

Tanken var att Cajza skulle få gå i en stor hage, men hon gillar verkligen inte den stora hagen, istället vill hon stå brevid sin kompis i en av de mindre hagarna. Annars springer hon sig galen och skriker över hela gården..

En annan aspekt är att tidigare så var jag tvungen att mocka, göra foderburkar och höpåsar, här behöver jag inte göra något av det.

Om man nu bortser från att bensin är dyrt och ser hur Cajza mår istället, så har jag aldrig sett henne så glad tidigare. Jag får lägga ner min tid på henne och inte att mocka, istället hinner jag med att rykta henne extra länge efter ridpassen.

Idag när jag red så tänkte jag faktiskt på det, jag tror att hon fått vårkänslor :)

Hon frustade och lät när vi galopperade, laddad till tusen!

För mig blir det även en lugn stund på dagen när jag får sätta mig i bilen och varva ner efter arbetsdagen innan jag kommer ut till stallet.

Och när man möts av den här lyckliga och pigga tjejen, så känns resan väldigt kort..! :)

Nu måste jag sova, imorgon måste jag få berätta om mitt fantastiska ridpass idag!!

Utmanaren Åsa kommer även gästblogga imorgon om sin första vecka mot målet! :)

Alla tvivel om att jag inte kan hoppa försvann :)  Självförtroende är verkligen en färskvara och nu är jag påväg upp ur mitt svarta hål!(hoppas jag)

/annelie