All about that base

Julen 2013 fick jag en fantastisk julklapp av min storebror. Han är egentligen mer intresserad av arkitektur än av hästar, och gillar literatur som beskriver gamla tekniker för att bygga hus. Innan det började tas genvägar. Det där gedigna grundarbetet. Enkelt, beprövat, bra. Själva hantverket är en sorts konst i sig, där också. Även om våra intressen går isär så har det visat sig att vi ser ganska lika på saker och ting ändå.

När vi diskuterade ridning, ridlära och ridkonstens historia, så berättade jag någon gång för honom om Arméns Ridinstruktion där de grundläggande principerna så snyggt och enkelt beskrivs. Mycket nördigt, och jag älskar det. Så min fina storebror köpte ett ex till mig, från 1897, en liten bibel på 227 sidor att leta efter svar i när förvirringen är större än vanligt.

"Gäller fortfarande det som står för själva ridningen?" Han vet också att hästarna har ändrats och förädlats en del sedan det begav sig, och förstod att avsnittet om simning kanske inte var högaktuellt.
"Det gör det. Precis samma. Ridning är komplext men principerna är enkla, det är svåra är att göra det och det tar otroligt lång tid att lära sig. Det är inte för intet många peakar i sin ryttarkarriär först när de passerat 40. Men, det går lättare när man försöker förstå hur det fungerar." 

Vi behöver inte uppfinna hjulet igen, grunderna finns nerskrivna sedan länge, länge. Att kunna behärska dem, på allvar - DET är för mig att vara en skicklig ryttare och något att sträva efter. Utan genvägar och quick-fix. Det mäts inte nödvändigtvis i tävlingsframgångar.

För det är i slutändan lite som med ett hus. Är grunden kass spelar det ingen roll hur väl putsad fasaden är, eller hur trendig inredning man skaffar sig. Faktum kvarstår, det är ändå ett dåligt hus som inte håller i längden. 

Och vem vill bo i ett sådant?