Annas 20-årsdag och Jeanna och Viljas 8-årsfirande!

Idag har vi firat Annas 20-årsdag och vi har även firat att jag och Vilja har haft åtta år tillsammans. Jag och Anna har inte kännt varandra så länge därför kommer det här blogginlägget mest att handla om Vilja.

Vi har haft framgångar och motgångar tillsammans, glada studer och sorgligare stunder. Vi har varit skadade tillsammans, för några år sedan hade både jag och vilja knäskador. Vi har tränat, tävlat och rest tillsammans. De senaste åtta åren i mitt liv har varit ganska styrda av Vilja kan jag utan att överdriva påstå.

Vilja är mycket, mycket speciell. I sju år gick det inte att sko henne utan att åka till klinik och ge henne lugnande (Men det gör det nu tack vare Magnus Smederöd). I åtta år har vi ytterst få gånger klarat av att skritta på banan, eller på träning för den delen. I sju år kämpade vi för att komma till Grand Prix, nu kämpar vi vidare. I fem år, under tiden jag pluggade i Uppsala, åkte jag varje dag 25 minuter med bil till Hagelstena där Vilja stod. I åtta år har jag varit i stallet nästan varje dag för att ta hand om hästen som jag älskar. Och hon är värd det tusen gånger om!

Helene, Alice, Gabbi, Anna och Jennifer

Bettan var såklart med på tårtkalas

Vilja och jag

Resten av festen

Helene lade upp åtta morötter på golvet framför Vilja, här är det tre morötter kvar, festen är väl inte slut än!

Här kommer några tankar från Vilja:

Foto: Erik Sommer

Oftast gör jag faktiskt det bästa jag kan, men ibland blir det inte riktigt rätt.

Vem lyser mest av oss två egentligen?

Äta gräs i solnedgången en sommarkväll (med Jeanna, Jeannas anm.) är nog det bästa som finns. Helst ska Liza vara med också, då är livet komplett.

Ibland kan man få ta emot Lizas blågula rosett och vinnartäcke utöver sin gula rosett, det är trevligt.

Foto: Erik Sommer

Men puh, vad hon har kunnat vara jobbig min Jeanna. Hon är väldigt, väldigt speciell. Hon tycker jag är..... Hon vill att jag ska..... Hon tror att hon äger mig. Fast jag tycker nog ganska mycket om henne ändå.