Antibiotika och dess resistens!

Med ökad rörlighet hos djur och människor ökar också spridningen av dessa resistenta bakterier. Detta sker allt snabbare och är verkligen ett allvarligt hot inför framtiden. Resistens leder till att det blir svårt att behandla vissa infektioner och kan orsaka onödigt lidande. För att förenkla det hela kan vi säga såhär: Ju mer antibiotika vi använder desto sämre kommer den fungera i framtiden. När det gäller allvarliga infektioner kan det leda till att vi inte tar kål på den farliga bakterien och i värsta fall avlider vi eller våra djur. 2009 dog tre spädbarn i Sverige av multiresistenta bakterier som de smittats av på sjukhuset, eftersom ingen antibiotika fungerade.

. 

Vad bör vi då göra för att förebygga detta?

• Förbättra hygienrutinerna kring all patienthantering och på sjukhus/djursjukhus.

• Ta mer bakterieprover för att verkligen få veta vad det är för bakterier vi behandlar! Om bakterier visar sig vara resistenta så ska djuret isoleras från andra djur och extra skyddskläder skall användas vid hantering av djuret för att minska smittspridning.

• Det är även viktigt att minska smittspridning på ett enstaka djur med flera sår på kroppen eftersom det verkar som att djur kan ha resistenta bakterier i ett sår men rimligtvis inte i alla sår, om de har flera.

• Rationalisera antibiotikaanvändningen d.v.s.  ge korrekta doseringar och rimliga behandlingstider. Förr behandlade man ofta infektioner FÖR länge för att vara  riktigt riktigt säker på att man dödat alla bakterier. Idag vill man inte behandla lika länge eftersom man vid lång tids användning riskerar att behandla djurets egen normalflora (ffa goda bakterier som hjälper djuret). Om man gör detta så kan även dessa goda bakterier utveckla resistens och skapa problem för djuret genom att sprida denna resistens till andra bakterier som kanske inte är lika snälla. 

• Förebygga smittspridning och därigenom minska risken för att sprida resistenta bakterier.

• Bli bättre på att diagnosticera: En häst med gammalt sår som inte läker är absolut en kandidat för provtagning!

Som exempel kan vi ta Staphylococcus auerus som är en av våra vanligaste omgivningsbakterier. Vi har dem i näsan men också på andra slemhinnor och på huden. Denna bakterie har även våra djur och den har förmågan att bli resistent mot våra vanligaste antibiotika såsom penicilliner. Den kallas då för MRSA - Methicillinresistent Stahylococcus aureus. Bakterien kan även bli multiresistent vilket betyder att ett flertal etablerade antibiotikaalternativ inte längre fungerar som behandling. 

MRSA kan bäras utan att djuret eller människan visar några som helst symptom, men kan om den orsakar sjukdom bli väldigt farlig då vi ibland inte har något rimligt bot. På humansidan används mycket dyra intravenösa antibiotika (sprutas direkt i blodet) med besvärliga biverkningar i värsta fall. Vissa av dessa antibiotika får veterinärer inte använda på djur, eller man rekommenderas att inte använda dem, eftersom de ska "sparas" till humansidan. Visst låter det läskigt? Det är det också...

Taget från SVA s hemsida (Sveriges Veterinärmedicinska Anstalt):

"Fram till 2000-talet förekom MRSA nästan uteslutande hos människor, men idag rapporteras MRSA även från djur. Hos hundar, katter och hästar ses bakterien oftast i samband med sjukdom hos djuret, till exempel sårinfektioner. Men bland lantbrukets djur (grisar, nötkreatur) är det vanligare att djuren bär bakterien utan att visa symtom. I Sverige ska infektion med MRSA hos djur anmälas till Länsstyrelse och till Jordbruksverket (SJVFS 2007:90)."

Detta är verkligen något vi bör tänka på, speciellt i de lägen vår veterinär inte vill skriva ut ett antibiotikapreparat hur som helst. Kanske vill veterinären även ta prover innan insättande av antibiotika? Kanske är det dags för oss alla att tänka till? Är min häst verkligen så dålig att den inte reder ut sin infektion utan antibiotika? Eller är jag själv så dålig att jag måste ha penicillin för min hosta? Kanske skall jag prova en annan metod att få bort den besvärliga muggen som hästen har? Jag säger inte att vi inte skall använda medicin i de lägen de är befogat, men i många fall tror jag att anitbiotikan används helt i onödan.

Hur många har inte kladdat på lite trim-sulfa när er häst haft ett sår? Trim-sulfa är egentligen ett kombinerat antibiotikapreparat vid namn Trimetoprim och Sulfonamid. Poppis när vi var yngre var att kladda på lite Socatylsalva när såren inte läkte. Denna innehåller Sulfonamid och har en oerhört växande resistens idag. FEL FEL FEL. Om såren inte läker, be din veterinär göra en provtagning och bestäm behandling utifrån det. Många gånger läker hästen med enbart rengöring (rent vatten eller koksalt) och skydd mot smuts. Det kanske tar lite längre tid innan djuret blir frisk men kroppen klarar av mer än vad man tror. Sårläkning är en helt annan sak som vi ska skriva om senare så det får vi vänta med. Ofta vill man kladda på något för att det känns bättre även om det egentligen stör hästens egen läkningsprocess.

Att tänka i ett mer globalt perspektiv och även över artgränserna är också viktigt eftersom vi t.ex. kan bli smittade med MRSA från hästar. Och bakterier som tidigare bara fanns på andra sidan jorden har nu kommit till Europa p.g.a den ökade rörligheten över jordklotet. Och om vi nu "använt" upp vår dos av användbart botemedel, ja då ligger vi riktigt illa till.

Många forskare ser detta som ett av de stora framtidshoten, att det skall bli epidemier och pandemier som vi inte kan få stopp på.

Bästa Hälsningar Karolina, som varit hemma i Åre - Jämtland över helgen, för att få lite frisk luft!

"Mjölkbönder får ge Antibiotika"  Detta är en debatt som vi diskuterar vilt på skolan angående resistensutveckling. Detta är verkligen läsvärt för den som är intresserad.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mjolkbonder-ska-fa-ge-antibiotika_5904593.svd