Är mållös, bokstavligen talat!

Mitt schema har i och med denna veckan börjat lugna ner sig lite. Jag har gjort de flesta examinationerna i de praktiska delarna, alla tentor är klara och godkända. Nu återstår bara några inlämningsarbeten, examination i undervisningsteknik, hästskötarexamen och en muntlig syntes. Okej det var lite mer kvar än vad jag trodde ;)

Men andra ord så är det tid för kroppen att slappna av lite och vad kommer då som ett brev på posten? Jo baciller tydligen! Jag lever verkligen efter att "jag har inte tid att vara sjuk" och nu har jag tydligen tid så då får väl kroppen vara lite sjuk med. I två dagar har jag, till mina sambos stora glädje, varit utan röst. Det har resulterat i att min hund Selma leker rövare eftersom henne matte inte kan ropa på henne när hon springer iväg samt att Hanna fick göra vår redovisning om precisionskörning solo idag, medans jag kraxar fram lite viskningar endast när det är något viktigt som måste framföras.

Igår tog jag mig ialla fall samman och åkte på hoppträning (så sjuk blir jag nog aldrig att jag missar det!) med Cherry. Vi gjorde premiären utomhus på Melonbanan och han var hur cool och skötsam som helst. Nästan lite för cool. Det här med travhoppning och små hinder är tydligen under Cherrys värdighet att bry sig om längre och han börjar inte lyfta ordenligt för en hindrena kommer upp från marken numera haha! Självförtroendet på topp!

Vi tränade även på att byta galopp över hinder vilket Cherry har haft lite problem innan. Det är inte lätt att hinna få med alla fyra hovar in i rätt galopp. Han hamnar oftast fel eller i kors så det är något som vi måste träna på tills han hittar flytet och balansen att landa rätt eller byta efter hinder.

Nu skall jag halsa massor av te och knapra halstabletter tills den där rösten bestämmer sig för att komma tillbaka.